4 okt. 2012

Storpastorat i Göteborg eller inte?

Med anledning av diskussionen om ett storpastorat i Göteborg eller inte så har argumentens vågor gått höga. För och emot. Bra eller dåligt. Förkastligt eller genomförbart.

Själv har jag, efter att ha funderat fram och tillbaka, fastnat för att det bästa för Göteborg vore just att genomföra ett storpastorat. Mina argument är framförallt de solidariska och att kunna behålla "Svenska kyrkan i Göteborg" som numera är ett begrepp som har börjat rota sig och som stärkt kyrkan i Göteborg.

Tre ledamöter i Göteborgs stiftsstyrelse skrev i Kyrkans Tidning (nr 38/2012) en debattartikel där de pläderade just för att stiftsstyrelsen skulle besluta om ett pastorat och inte dela upp i 6-9 pastorat, som har varit på förslag och utredningar från stiftet.

Kyrkans Tidning: Flera pastorat är inte modellen>>

Nu har stiftets biskop Per Eckerdal, skrivit en debattartikel där han svarar och framför sina argument.

Kyrkans Tidning: Storpastorat riskerar underminera stiftsarbete>>

Biskop Per avslutar sin debattartikel med:
Det är min förhoppning att stiftsstyrelsen i Göteborg tar sitt ansvar som hela stiftets organ och fattar de beslut som krävs för att inrätta ett klokt antal pastorat i Göteborg. Om man istället väljer modellen med ett pastorat får man också ta ansvaret för konsekvenserna:
1.  Kyrkoordningens intention skadeskjuts när det gäller möjligheten för den formellt tillsatta kyrkoherden att i praktiken ta det ansvar som lagts på henne/honom.
2 Man öppnar för att ett stort antal komministrar (25-30) i praktiken kommer att fungera som församlingskyrkoherdar utan att man prövar behörigheten för kyrkoherdetjänst enligt Kyrkoordningen.
3 Ett demokratiskt problem som ligger i att nära 300 000 medlemmar får ett enda demokratiskt valt kyrkoråd.
4  Solidariteten blir en solidaritet mellan göteborgsförsamlingarna och man bygger en mur mot resten av stiftet som ställs utanför.
5 Göteborgs stift kommer efterhand att undermineras och omöjliggöras som stiftsgemenskap.
Jag skulle vilja bemöta dessa argument.
1. Vad är en kyrkoherde?
Jo, en kyrkoherde ska leda alla verksamhet i en församling. Ska gemensamt med kyrkorådet ansvara för att den grundläggande uppgiften blir utförd. Kyrkoherden har också ansvar för tillsyn att all verksamhet utifrån Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. (KO 5 kap)
Hur blir detta skadeskjutet bara för att en kyrkoherde har ett ansvarsområde stort som en biskop? Är det rädslan för en "konkurrent"? Eller är det bara ovanan att tänka i nya banor?

2. Biskopen är rädd att det kommer komministrar som blir församlingherdar som inte skulle klara av behörigheten som kyrkoherdar. Det är ett argument jag inte riktigt förstår. Vi ställer väl inte särskilda krav på kyrkoherden som präst som vi inte ställer på en komminister? Idag ska kyrkoherdarna ha genomgått en särskild utbildning - varför skulle det bli någon skillnad? Oavsett vad tjänsten heter? Och jag tror faktiskt inte att det räcker med 25-30 församlingsherdar. Vi har 62 kyrkor i Göteborg. Vi skulle kunna ha 62 församlingar!

3. Jag håller med om att det är ett demokratiskt problem med valet. Å andra sidan… varje församling får ett församlingsråd. Med minst fyra personer. Den övre gränsen för hur mågna som kan vara med i församlingsrådet är inte satt.
Det rådet ska tillsättas (enligt organisationsutskottets och kyrkostyrelsens förslag) efter hörande av ett medlemsmöte. För att säkerställa att församlingen har inflytande över de som kommer att leda verksamheten. Det blir en större närhet och en bättre närdemokrati på den lokala nivån.

4. Den solidaritet som idag finns inom Göteborgs kyrkliga samfällighet (och som har funnits sedan starten i mitten på 1800-talet. Svenska kyrkan i Göteborg har alltid haft samfällighet och delat på det ekonomiska och har inte haft enskilda starka församlingar) bygger på en gemensam vilja att dela uppgifterna inom Göteborg.
Möjligheten att dela den solidariteten med övriga delar av stiftet tror jag inte på något sätt kommer att öka om det blir fler pastorat. Snarare tvärtom. Och de murar som biskopen talar om har stiftet själva varit med att bygga upp genom de under lång tid ganska frostiga relationerna mellan stiftet och samfälligheten.

5. Det sista argumentet att en stiftsgemenskap skulle undermineras och omöjliggöras förefaller mig tagit ur luften. Det ligger väl på biskopen att hålla ihop stiftet? Och varför det skulle omöjliggöras genom ett stort pastorat med 30-60 små församlingar är för mig en gåta.

Stiftet uppgift är att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Församlingslivet! Inte pastoratet. Utan just församlingen. Om det i Göteborg då finns 30-60 församlingar så är väl inte det något problem.

Jag kan lova att vi i POSK kommer att ta ansvar för att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära kan fortsätta att gestaltas i gudstjänst och liv och att församlingarna tar ansvar för den grundläggande uppgiften (efter sin lokala förmåga).

(illustrationen från Per Eckerdals debattartikel)

Dag Sandahl: Till Tro>>

Inga kommentarer: