10 sep. 2012

Tänk om Natan Söderblom haft ett twitterkonto…

Kyrkans Tidning gjorde en specialtidning om Världens fest som du kan bäddra i här:

http://www.mypaper.se/show/kyrkanstidning/show.asp?pid=345229895565483&initpage=12

Sen ska jag för ärlighetens skull säga att ärkebiskopen faktiskt figurerar i de sociala medierna när han under ett par timmar deltog i en chatt som Sydsvenska Dagbladet anordnade. Det kan du läsa om här>>

Men, jag skulle ändå vilja utmana ärkebiskopen att börja använda twitterkontot som nu finns. Där finns redan 259 följare. Fler lär det bli ganska snart så fort biskop Anders börjar använda kontot.
https://twitter.com/AndersWejryd

140 tecken, korta tankar. Ord för dagen. Ett sätt att dela den kristna tron och Svenska kyrkans värderingar och tankar.

Biskop Antje har 1057 följare, biskop Jan-Olof har 324 följare. Vi är många som vill följa biskoparna. Vi är många som gärna tar emot tips på bibelord, artiklar, tankar som de vill dela med sig.

Och är man ärkebiskop så är det något annat än personen Anders Wejryd.

Låt mig ta ett exempel från en TV-serie som jag är mycket förtjust i, Vita huset. Serien handlar om presidenten i USA och hans stab i Vita huset. Presidenten står inför ett svårt dilemma och har kallat till sig sin familjepräst, som han känner mycket väl. De träffas i ovala rummet. Prästen frågar "Vad ska jag kalla dig? Jed eller mr President?" Presidenten svarar "Mr President - så jag kommer ihåg i vilken roll jag är". Alltså - det här handlade inte om personen utan om ämbetet som han blivit vald till.

Och så tror jag att alla våra kyrkliga ledare - och särskilt biskoparna - också måste tänka. De har fått ett uppdrag att vara en röst, ett ämbete, utanför sin person. Så visst - man kan tycka att det är tråkigt att blogga. Man kan tycka att twitter är konstigt. Men - i kraft av sitt ämbete måste rösten höras. Och då ska man ta alla chanser som finns. Med hjälp av de medier som finns till hands.

Förr fanns inte de digitala medierna. Då fick man skriva brev och artiklar. Biskop Natan Söderblom, har jag fått berättat för mig, hade tre sekreterare för att de skulle hinna med att skriva alla brev han ville författa. Tänk vad han hade gjort om han hade haft en blogg och ett twitterkonto.

Inga kommentarer: