Debattinlägg om kyrkans struktur

Martin Garlöv, POSK, Uppsala skriver här ett debattinlägg med anledning av det kommande beslutet i kyrkomötet i höst.
Om kyrkomötet utan ändringar i höst skulle komma att anta kyrkostyrelsens förslag att fundamentalt ändra Svenska kyrkans grundläggande organisation, och det utan bärande motiveringar hämtade ur kyrkans bekännelse och lära, då finns bara förlorare.

Det aktuella förslaget att i ett slag strukturomvandla hela Svenska kyrkan på lokalplanet bärs upp av en felaktig argumentation. Det riskerar att leda till att motiven för kyrkomötets beslut också blir fel och får konsekvenser som ingen kyrkovän kan önska sig.

Det kan bli så att en majoritet av de 251 ledamöterna och 14 närvarande biskopar ser sig som vinnare, ja rent av räddare, då de kan få för sig att de nu drivit fram en problemlösning som ska stå sig länge och ge Svenska kyrkans arbetsro. Men de kommer att bli besvikna. Liksom kyrka-statreformen och den då tillkomna kyrkoordningen till stor del var bakåtblickande, så är kyrkostyrelsens förslag tillbakablickande och kommer därför att rasande snabbt bli otidsenligt.

Det lär ha varit Strukturutredningens önskan att ett teologiskt studium skulle ha ingått i det stöd kyrkokansliet och lett fram till att en teologisk reflektion och motivering blivit en betydande del av betänkandet. Men så blev det inte, vilket framgår av kyrkostyrelsens skrivelse.

Kyrkostyrelsens förslag att församlingsmedlemmar inte längre skulle välja sin styrelse, utan att den ska ges dem uppifrån, är med rätta en mycket ifrågasatt. Bara om det som i skrivelsen kallas pastorat av kyrkomötet definieras som församling, så skulle organisationsförändringen i alla fall på papper bli demokratiskt hållbar. Och fortfarande bara på papper.

Flerpastoratssamfälligheter saknar i realiteten med kyrkostyrelsens förslag alternativ. Risken att många förtroendevalda inte ställer sig till förfogande som kandidater i kyrkovalet 2013 är för stor för att kyrkomötet ska spela med tanken att en samlad god vilja ska gör det bästa av deras beslut. Omorganisationen får då administreras av de helt nya som träder till.

Man har sagt mig att motioner om ny utredning av begravningsverksamheten kan vinna gehör över partigränserna i kyrkomötet, och att det här skulle öppna sig en väg. Ska historien skrivas så: det var kring kyrkogårdarna man kunde enas. Alltså inte kring gudstjänstens bön, lovsång och delande, som centrum i församlingens liv?

En förnyelse av Svenska kyrkans organisation behövs. Ett betydande antal medlemmar i Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan har gjort hedersamma insatser för att driva reformarbetet i rätt riktning, med stöd i bärande argument. I vår förenings ledning finns de som gjort särskilt förtjänstfulla ansträngningar. 

Nu när avgörandet närmar sig, så ska allt vägas samman. Att då komma fram till att det som såg så bra ut för en tid sedan, ändå inte bär, det kan mycket väl vara den realistiska hållning som leder till krav på direkta förändringar i kyrkostyrelsens förslag. I det korta perspektivet kan det kännas genant och sannolikt också mötas med mycket negativ kritik. Men i det längre perspektivet, som är den kristna kyrkans kännetecken, kommer det att tas emot med stor tacksamhet.

Martin Garlöv
bor i Uppsala stad
medlem i POSK 
Uppsala stift