13 sep. 2012

Att tala samma språk…

Jag läser en artikel i tidningen Världen idag. Det är en av kamraterna från kyrkomötet, Berth Löndahl (fk), som ska, med anledning av sin egen församling där han är kyrkoherde, förklara begreppet högkyrklig:
Där har liberalteologin aldrig haft en plats utan det är högkyrkligheten som gäller. Berth Löndahl förklarar begreppet:
– En katolsk evangelisk kristendom. Mötet mellan det evangelikala, evangeliserande Kristocentriska – en tydlig förkunnelse om Jesus Kristus – och det liturgiskt medvetna, säger han.
Berth är en god kraft. Han sitter i kyrkolivsutskottet där jag är ordförande. Hans erfarenheter är viktiga i debatten. Men… hur många var det som hängde med på det här? Är det kyrkiska eller är det svenska? För en som är inläst på begreppet kanske, men för en alldeles vanlig medlem?

Det kan vara på plats att läsa wikipedias artikel om högkyrklighet för att få en lite bredare bild
Wikipedia: Högkyrklighet>>

Vad jag menar med det här är att det är inte lätt när vi vill förklara något djupt och som ligger oss väldigt nära hjärtat och samtidigt göra det på ett begripligt sätt utan att använda en krånglig kyrkiska. Och det är så lätt att falla i det diket (åt båda hållen) när vi vill vara tydliga.

Berth uttrycker i artikeln en oro över förslaget att göra Malmö samfällighet till ett pastorat. Han berättar att hans församling, Bunkeflo är en stark och levande församling och säger:
– En förklaring till att församlingen är så levande är att vi är närvarande, att folk möter samma kända ansikten år efter år. Men omstruktureringen betyder att personal också blir omflyttningsbar och kan sättas in på olika platser, allt efter behov, säger han.
Detta kan kanske vara en befogad oro, även om jag inte tror det blir så. Men oavsett detta, visst måste det finnas en mängd andra ansikten än de anställdas? Det måste väl ändå vara en massa människor i församlingen som också är de "kända ansiktena"?

Med detta sagt, jag förstår Berth Löndahls oro, även om jag inte håller med honom. Jag tror att församlingarna kommer att blomma och leva och jag tror att vi till och med kan få fler gudstjänstfirande församlingar i ett stort pastorat.

Världens idag: Sammanslagning oroar i Malmö>>

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den utvärdering av pastoratssammanslagningar som Ingemar Scott gjort nyss i bl.a. Göteborg visar dock tvärtom mot vad du hoppats. Inte bara församlingssammanslagningar utan också pastoratssammanslagningar leder till färre gudstjänstbesökare.

Carina Etander Rimborg sa...

Bästa anonym

Jag läste också Ingemars Scotts utredning (eller sammanfattningen av den, när den presenterades i Svensk Pastoraltidskrift nr 15/16 2012.)

Men jag tycker att det finns flera oklarheter i hans resultat och antaganden.

För det första vill jag bara göra klart - att gudstjänstdeltagandet minskar är ett problem som vi alla måste fundera över hur vi ska hantera. Där visar statistiken klara siffror - men hur vi väljer att tolka det resultatet eller vilka åtgärder vi tar är det som är viktigast.

Ingemar Scott skriver att deltagandet i gudstjänsterna i de pastorat där man lagt samman församlingar har minskat betydligt mer än i andra församlingar. Men då har han bara undersökt huvudgudstjänster. Kanske har de övriga församlingarna i pastoratet firat andra typer av gudstjänster?

Scott ger fyra tänkbara förklaringar.
>>1. Minskad känsla av samhörighet med kyrkan när de lokaler tagits bort.>> Och jag säger, vilka lokaler har tagits bort? På vissa ställen har säkert lokalbehovet minskat, men på de allra flesta ställen så bevaras kyrkor och församlingshem.
>>2. Färre förtroendevalda leder till färre gudstjänstdeltagare…>>
Nej, detta tror jag inte ett ögonblick på. Vi som är förtroendevalda har inte den påverkan på gudstjänstdeltagandet som Scott påstår. Det skulle i så fall vara ett fattighetsbevis för gudstjänstdeltagandet i den församlingen.
>>3. Omflyttning av präster…>> Detta är en farhåga som kan vara befogad. Men jag tror inte att den blir större eller mindre för att man gör sammanläggningar. Se till att vi får kloka förtroendevalda i ledningen som ser till församlingarnas bästa!
>>4. Sammanläggningarna tar energi från kyrkans uppdrag…>>
Ja, alla förändringar tar tid. Men det behöver inte bli sämre.

Med det nya förslaget finns istället möjlighet att låta små gudstjänstfirande gemenskaper få leva och utvecklas, utan att behöva ha ansvaret för alla delar i kyrkans grundläggande uppgift.