Hur ser vi kyrkan i Sverige?

OS har just släckt elden (innan man öppnar för paralympics 29 augusti) och så även Svenska kyrkans OS-satsning med mobila team och café i London (fram till 29 augusti).

Det skrev jag om igår, när kyrkokansliet skickade ut sitt pressmeddelande att man mött 3000 svenskar på stan och 1200 har kommit och fikat. 4200 människor på drygt två veckor.
OS över - omstart för Svenska kyrkan>>

Bra eller dåligt? Tja… bedöm det själv.

Jag skulle säga att det är en värdefull och bra satsning, i princip. Självklart ska kyrkan finnas med i dessa sammanhang. Ett vänligt ord, en hjälpande hand, en fast punkt och någon som talar mitt eget språk. Och gudstjänster. Det är inte att förakta.

Erfarenheten kan vi också ta med oss till våra sammanhang här i Sverige.

Nyligen avslutades musikfestivalen Way out West i Göteborg. Där samarbetar arrangören med Svenska kyrkan. Svenska kyrkan får ha ett tält och personal på festivalområdet mot att arrangören får anordna konserter i Annedalskyrkan.
Ny konsertpublik i kyrkan under Way out West>>

Vad tycker ni om själva tanken på att använda kyrkorummet som konsertlokal?

– Jag tycker det är fantastisk idé! Det är en känslomässigt laddad plats, man känner att man vill visa respekt, och i kombination med bra musik – det bara måste bli bra, säger Elin.

Vi ska finnas där människor är
Maria Lif är komminister i Annedalskyrkan och var en av dem som initierade samarbetet med Way Out West. Kyrkan får gratis tältplats på festivalområdet och festivalen får använda kyrkan som konsertlokal.

Varför är det viktigt att vara representerade på Way Out West?

– Det handlar om att vi ska finnas där människor finns. Det är ett sätt att möta människor där de är, och att öppna upp för möjligheten till samtal om livet och tron.

Igår kväll var jag inne i stan i Göteborg. Där startade kulturkalaset som kommer att pågå för fullt i flera dagar över hela stan. På Götaplatsen var det knökat med folk.

Men inte såg jag några kyrkliga mobila team. Ingen kom där med en tröja som det stod Svenska kyrkan på.

Nu stannade jag inte så länge, så jag kanske missade det. Men, med tanke på att jag ändå är rätt så involverad i kyrkans verksamhet i Göteborg på olika nivåer så tänker jag att jag borde hört något om kyrkan var med på kalaset på något sätt. Och det kan jag inte säga att jag har hört. Kan vara mitt fel, men… Det finns säkert konserter och kultur som kyrkan bidrar med - men hur är det med medmänniskor? Diakonala insatser?

Det är väl inte så att Svenska kyrkan bara vill satsa och vara med när det händer något utomlands? Det ska väl vara minst lika viktigt att ta hand om svenskar på hemmaplan?

(Och till alla er som nu är djupt upprörda och arga för att jag minsann inte vet att det görs både det ena och det andra och att minsann ni och er församling har satsat… Bra! Fine! Utmärkt! Det är bra. Vi måste bara blir ännu bättre på att berätta det!)

På tal om att synas… Några av er har kanske följt med snacket när Anders Wejryd började twittra i somras. Det var ett fejk-konto, vilket helt klart framgick. Vem som står bakom kontot är inte avslöjat, men kommer att stå klart i samband med Världens fest i Malmö i september. Kyrkokansliet såg till att twitterkontot släcktes ner, vilket är en ganska ovanlig åtgärd från Twitter (särskilt som det framgick att det inte var Anders Wejryd som twittrade).
Kyrkans Tidning: Wejryd-kontot på twitter spärrat>>

I vilket fall som helst - nu finns inte twitterkontot tillgängligt. Och ärkebiskopen har heller inte bloggat sedan påsknatten den 8 april. Fyra månader med tystnad. Är inte det lite konstigt?

Borde inte ärkebiskopen (och hans kollegor) utnyttja de enkla medel som finns för att föra en dialog med medlemmar och intresserade? Blogg, twitter, podradio, You Tube, Bambuser - möjligheterna är ju oändliga.

Jag vill se och höra mer av biskoparna - liksom jag vill se kyrkan synlig ute i samhället. Så det så!

Ur POSKs vision och program:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge tron vidare i varje tid. POSK anser att det är nödvändigt med en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan ska församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans tro och gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa relationer med så stora delar av befolkningen som möjligt.
(…)
Vi behöver ständigt utveckla nya vägar att möta unga människor. Det behövs vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan och i gemenskapen på internet.
(…)
Vi lever i ett samhälle som snabbt förändras. Det finns nu möjligheter för Svenska kyrkan att på ett nytt sätt vara aktör i samhället och därigenom möta människor i nya sammanhang.