Gode Gud, hjälp oss att vara människor och medmänniskor

Igen och igen och igen ….

Så har det hänt igen! Det som de flesta kallar mord har blivit heder för andra. En ”flicka” som tvingats leva som vuxen hela sin tonårstid men bryter mönstret hotar familjens heder. Därför mördas hon. Hedersmord – nej – skamvåld och mord är väl riktigare. Finns det inget sätt att få stopp på det?

I ärlighetens namn ska vi säga att det inte är så länge sedan döttrar försköts från familjen, barn gjordes arvslösa, okontrollerade och för familjen oönskade graviditeter gömdes – av oss i vårt samhälle. Inte alls så länge sedan. Vi ska kanske inte förhäva oss. Man glömmer så lätt. Men att mörda unga kvinnor för att de umgås med ”fel personer” har vi slutat med. Tack gode Gud för det!

Men det är underligt att en socialförvaltning inte kan säga något om hur det är. Sekretess finns, men ibland har vi väldigt lätt att gömma oss bakom den för att kunna försvara oss och sedan glömma. Under tiden mördas fler!

Så har det hänt igen! Svenska statsråd har svårt att minnas och förklara vad som egentligen hänt. Men det är ju svårt att minnas detaljer i en flermiljardaffär! Särskilt om man inte har samma ”färg” som den som startade affären. Konstigt att ingen minns någonting! Tycker jag! Och inte minns man heller att man inte ska sälja vapen till länder i krig eller konflikt.

När sedan samma glömska finns på regional nivå (landstinget) blir mina undringar ännu större. Det borde inte vara så svårt att minnas att man sålt ut en vårdcentral eller ett sjukhus. Men som sagt man glömmer lätt! Pengar förorsakar blindhet sägs det. Och det verkar vara sant. Det gör nog politisk ideologi också.

Så händer det igen! Man säger att Sverige är det land som tar emot flest flyktingar. Då ljuger man riktigt ordentligt. Inte enligt någon parameter är det sant. Men vi vill gärna tro det. De som tar emot flest flyktingar och hemlösa är bland de fattigaste länderna i världen. Där får man riktigt eländiga villkor. Men vi utvisar med berått mod både till fattigdom, till fängelse och säker död! Precis som vi gjorde för 70 år sedan. Då vägrade vi ta emot förföljda judar och dömde dem så till döden. I dag är det andra som vi dömer till en säker fattigdom och död.

Det händer att jag skäms!

Den kristna rösten i samhället måste bli ett rop, ett skri efter ansvar, mänsklighet, rättvisa, sanning, barmhärtighet. Ett rop om förlåtelse! Det verkar som om anda har glömt medmänskligheten – och solidariteten. Måtte inte vi som vill kallas kristna glömma!

Bön på morgon, vid middag och på kvällen:

Gode Gud, hjälp oss att vara människor och medmänniskor!

Anders Roos, kyrkoherde i Sollenuna församling, Stockholm
kyrkomötesombud för POSK, Stockholms stift

(texten har också publicerats i Sollentunas församlings församlingsblad Kyrkporten maj 2012)

Ur POSKs vision:

POSK vill att Svenska kyrkan ska
vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet