Själv har jag varit på gudstjänst i "min" församling, där jag är engagerad och där jag känner mig hemma.
Jag har medverkat som kyrkvärd, körsångare, "bibliska figurer-ställare" och vanlig församlingsdeltagare.
Det som slår mig varje påsk är det fantastiska i alla dessa gudstjänster. Ja, dels är det ju själv budskapet - men det är ju utlagt så många gånger och av så många teologer så det ska jag inte orda mer om. Det är bara att instämma i det härliga påskropet "JA - han är sannerligen uppstånden".
Nej, jag tänker mer på den dramaturgi som pågår under de här gudstjänsterna. Hur vi med så små och enkla medel iscensätter det stora fantastiska dramat som äger rum under påsken i gudstjänsten.Hur vi under skärtorsdagens nattvardsgudstjänst befinner oss tillsammans med Jesus och hans lärjungar och firar den första nattvarden, känner allvaret och den täta stämningen. Hur vi klär
av altaret släcker ner ljuset - vi befinner oss med Jesus i Getsemane och känner oron. På långfredagen lider. Det märks i sånger, texter och liturgi. Så enkelt, så subtilt - men så bra.
Och så explosionen på påskdagen, glädjen, lyckan och förvirringen när graven är tom. När Jesus har uppstått. Och vi bara vet att han finns här mitt ibland oss och delar sin frid med oss.
På annandagen får vi följa med till Emmaus, vara en av de lärjungar som kanske inte förstår att Jesus är där, som får lyssna när han lägger ut texten och sen ser Jesus i ett annat ljus.Jag tycker det är fantastiskt. Hur vi i alla kyrkor lyckas varje år göra evangeliet så levande. För vi behöver använda våra sinnen, syn, hörsel, känsel, lukt - för att förstå och dela det glada budskapet om Jesus Kristus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar