Domkaptiel och präster

Det finns ganska många präster i Svenska kyrkan. Alla dessa har vid sin prästvigning lovat att följa vissa löften som du kan läsa om här>>

Vid prästvigningen beskrivs prästens uppdrag på följande sätt: "En präst skall predika Guds ord och förvalta sakramenten, leda församlingens bön och tillbedjan i gudstjänsten, undervisa och utöva själavård och så vara en herde för Guds hjord. En präst skall i sitt ämbete leva som Kristi tjänare, öppen för människors behov och i sitt sinne vara vänd till Gud och hela skapelsen.

Med trohet och klokhet skall prästen ge Guds folk vad det behöver för att renas och mogna i tron, så att Guds kärlek blir synlig i världen". I sina löften lovar prästen i likhet med biskopen att "med Guds hjälp och i förtröstan på Guds nåd" utöva sitt ämbete så, "att Gud blir ärad, kyrkan uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen".

Prästen lovar vidare att "stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord, så som det är oss givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten". Likaså lovar prästen att följa vår kyrkas ordning och förverkliga sin kallelse med Kristus som förebild och bland människor vara ett vittne om Guds kärlek och försoningens hemlighet.

Som ni vet har det blivit en väldig diskussion om de präster som lämnat tillbaka vigselförordnandet. Kyrkomötet diskuterade denna fråga i höstas med anledning av tre olika motioner. En av dessa motioner bifalles, nämligen den av Olle Burell (S) och Karin Peres (C) som ville:

att uppdra till kyrkostyrelsen att till 2012 års kyrkomöte återkomma med förslag till åtgärder som säkerställer att samtliga präster i Svenska kyrkan innehar vigselbehörighet.

Nu skriver Håkan Sunnliden på sin blogg om hur kyrkokansliet handhar ärendet. Ett papper med fyra olika förslag har skickats ut till till samtliga stift, Svenska kyrkans överklagandenämnd, KyrkA, Vision och Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Kyrkokansliet vill ha hjälp med vilket av förslagen som skulle fungera för att säkerställa att alla präster har vigselbehörighet.
Håkan Sunnliden: Hur säkerställa att alla präster har vigselförordnande>>

Och så över till en fråga som tangerar detta.
Kyrkans Tidning diskuterar i tidningen 29 mars om domkapitlen i Svenska kyrkan och säger att de dömer olika hårt och tar upp olika frågor.
Kyrkans Tidning: Domkapitlen dömer olika hårt>>

Jag tycker inte att man bara kan titta på domkapitlen. Man måste också i så fall titta på överklagandenämnden som också är en del av rättsväsendet inom Svenska kyrkan.

Systemet fick också kritik i januari av Kerstin Berglund, doktor i straffrätt. Förra året inventerade hon alla ärenden relaterade till sexuella övergrepp. Hon kritiserade domkapitlen för att inte vara konsekventa i sina handläggningar och för att det förekom att samma personer gjorde förundersökningarna och fattade beslut angående påföljder.

Och här kommer en fullständigt tokig tanke. Vi kanske inte ska ha tretton domkapitel? Vi kanske bara ska ha ett? Kyrkostyrelsen får i uppdrag att handha alla de ärenden som biskopen inte kan klara av i sin främjandeuppgift? Då kanske det skulle blir en mer rättvis bedömning? Eller kan det vara så att domkapitlen borde ha ett nätverk så att man delar varandras bedömningar vid särskilda domkapitelkonferenser? De kan ju bevara sin självständighet ändå. Eller? Det borde väl finnas praxis för sådant i alla de domstolar som vi har i samhället.

Ur POSKs program>>

Svenska kyrkan är en episkopal kyrka, det vill säga är indelad i stift med biskopar som ledare. I Svenska kyrkan har biskopen en särskild funktion för enheten inom stiftet och som förbindelselänk mellan stiftet, Svenska kyrkan på nationell nivå och den världsvida kyrkan. Tillsynen över att församlingar, präster och diakoner verkar i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära ligger på biskop och domkapitel.

Biskop och stiftsstyrelse har att främja församlingarna i deras uppgift. POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i vår tid med en vikande traditionell kyrklighet men ett ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.