Vart är vi på väg?

Vart är vi på väg? Den frågan ställer sig biskop em Lennart Koskinen i Kyrkans Tidning 2 februari 2012. Han säger att frågan inte bara gäller programmet "På spåret" utan i lika hög grad Svenska kyrkan.

Kyrkans Tidning: Är kyrkan på rätt spår?>>

"Frågan kanske inte längre är vart är vi på väg, utan om vi över huvud taget är på rätt spår? Kyrkan har ett uppdrag, eller egentligen två. Levandegöra evangelium i ord och i praktiskt handling. Genom förkunnelse och diakoni. I dem ryms både undervisning och mission. För att göra det behövs en viss administration, men när medlet överskuggar målet har kyrkan redan spårat ut".

Det biskop Lennart Koskinen tar upp i sin krönika är hur Svenska kyrkan styrs. Att Jesus Kristus inte längre är loket - utan det demokratiska styrelseskicket har fått för stor plats.

Biskop Lennart Koskinen igen:

Merparten av alla som sitter i kyrkomöte och kyrkostyrelse tillhör en nomineringsgrupp som förutsätter ett partipolitiskt medlemskap. Cirka 5 procent av Sveriges befolkning är medlemmar i ett politiskt parti. Av dessa är högt räknat 5 procent tillräckligt kyrkligt aktiva för att vilja nomineras.

Det innebär att endast 0,25 procent av befolkningen kan komma ifråga för dessa uppdrag. Därtill kommer några som tillhör de politiskt obundna nomineringsgrupperna. Inte fler än cirka 12 procent av kyrkans medlemmar röstar i kyrkovalen. Redan de som själva är inne i systemet och deras vänkrets är nära nog tillräcklig för att få ett mandat. Detta har till exempel gynnat Sverigedemokraterna.

Det jag hoppas på inför det nya året är en allvarlig diskussion om hur demokratin skall stärkas. Många har pekat på, att det naturliga vore att församlingarna som nu via fullmäktige valde stiftsstyrelse, och att dessa i proportion till stiftets storlek utgjorde kyrkomöte. Kopplingen till lokalplanet skulle bli tydlig och erfarenheterna därifrån komma hela kyrkan till godo.

Jag kan bara hålla med biskopen. Det är så viktigt att kyrkans har en starkt och tydlig förankring på det lokala planet. De indirekta valen - som POSK förespråkar, garanterar att det blir en tydlig linje från församling till kyrkomöte.

Ur POSKs handlingsprogram:

En viktig uppgift för POSK är att skapa möjligheter för och uppmuntra människor med engagemang i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv till att också ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan.
(…)

Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar frågor som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. Särskilt viktig är behandlingen av lärofrågor.

POSK menar därför, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte måste ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt, av kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd. För kyrkans trovärdighet måste partipolitiseringen brytas. Svenska kyrkans beroende av de politiska partierna är ett arv från den tid när kyrkan var en del av den offentliga sektorn. Kyrkan måste nu tydligare framträda som trossamfund och folkkyrka. På församlingsnivå bör kyrkliga val bli personval.

_______________________

Biskop Lennart Koskinen satt för POSK i kyrkomötet innan han blev biskop.