I tidningen Dagen 22 februari skriver kyrkoherde Per-Arne Waldenvik med flera en debattartikel där de kritiserar strukturutredningen i Svenska kyrkan.
Dagen: Strukturutredning på fel väg>>
Jag har funderat på den debattartikeln och undrar vad debattörerna egentligen vill. Jag hoppas också att de förde fram dessa åsikter i remissvaren som skulle vara inne hos kyrkokansliet den 15 december 2011.
Sedan jag läst artikeln så har jag funderat på de argument som debattörerna för fram. Och varför detta skulle stå i motsättning till strukturutredningen, det har de i alla fall inte lyckats få mig att förstå.
De frågar efter trons perspektiv. Jag skulle säga att det givetvis finns med - för strukturutredningen föreslår att det ska finnas gudstjänster och församlingar så fort det finns minst fyra människor som är beredda att ta ansvar för att gudstjänster firas i en kyrka.
Debattörerna efterlyser enklare former av gudstjänster och möjligheter för lekmän att vara med - jamen, säger jag, det är ju just det som strukturutredningen ger möjligheter till.
Debattörerna vill inte ha storskalighet utan närhet. Och jag säger att det är precis detta som strukturutredningen ger möjlighet till - eftersom man kan få vara församling i ett större pastorat, ett pastorat som tar det administrativa ansvaret. Du kan få vara församling, fira gudstjänst - men du behöver inte ta ansvar för att alla kyrkans fyra uppgifter blir utförda. Om man inte har möjlighet att för tillfället utföra diakoni, mission eller undervisning - så kan man ändå få bygga sin församling med regelbundna gudstjänster. Lekmän kan få vara med och ta ansvar. Och därifrån få bygga ut verksamheten.
Men jag ser problemet när en samfällighet inte kan få fortsätta utan måste bli ett stort pastorat. Men anledningen till detta är ju att samfälligheten inte är ett pastoralt område. Det finns ingen kyrklig ledning i en samfällighet - trots att det är samfälligheten som fördelar pengar och resurser. Alltså haltar närheten. Detta vill strukturutredningen komma till rätta med.
Jag kan ju bara vittna om att i Göteborg så har vi haft och har mycket diskussioner om detta. Göteborg är en stor samfällighet om i dagsläget 30 församlingar. Stiftet är inte intresserad av att få ett så stort pastorat i stiftet (som föreslås i strukturutredningen). Men vad händer om vi skulle splittras? Vad händer med våra gemensamma åtaganden? Kyrkogårdsfrågorna, stadsmissionen, kyrkans jourtjänst, skolverksamheten, familjerådgivningen, för att nämna några stora områden? Tja… det är frågor som vi just nu brottas med i Göteborg.
Men att inte tron skulle vara med, det förstår jag inte. Församlingsarbetet ligger på församlingsnivå (vad personliga nivån innebär, som debattörerna skriver, förstår jag inte).
Anställ människor med rätt kompetens är ett av förslagen från debattörerna. Jamen - det är ju just det som strukturutredningen också vill. Att de administrativa enheterna ska vara så stora att man har råd och möjlighet att anställa rätt kompetens!
Ta uppdraget i Kristi kyrka på allvar, skriver debattörerna. Ja, gör det, säger jag också!
1 kommentar:
Utan att ha läst artikeln i Dagen borde jag väl inte göra något inlägg, men av Carinas kommentarer förstår jag vad som skrivits. Har läst och hör fortfarande dessa argument mot strukturutredningen. Fler borde i stället för att kverulera fundera på allvar hur de vill ha det "hemma" och sedan kolla att det går att förverkliga enligt utredningens förslag - friheten är stor!
Skicka en kommentar