Verksamhetsindelning - för vem?

Med tillåtelse av artikelförfattaren kyrkoherde Carl Sjögren och Kyrkomusikernas tidning publicerar vi här artikeln från 12/2011.

Flera flitiga kyrkokamrer håller pliktskyldigast på att implementera Svenska kyrkans modell för verksamhetsindelning 2011 när tiden räcker till. I den gamla verksamhetsindelningen finns många brister och en förnyelse är säkert efterlängtad. Men det bakomliggande tankearbetet innehåller några fundamentala fel som får märkliga konsekvenser i verkligheten.

När det gäller församlingens grundläggande uppgift skall varje anställd specificera sin arbetstid efter de ”fyra verksamheterna Gudstjänster, Undervisning, Diakoni och Mission”. Präster, diakoner, musiker, pedagoger och vaktmästare och alla övriga anställda ska alltså redovisa hur många timmar av veckans arbetstid vi sysslat med till exempel konfirmander (undervisning) eller dopsamtal (gudstjänster). Men så arbetar vi ju inte i kyrkan.

De som arbetar i församlingsvården arbetar med en uppgift, kalla den ”församlingsvård”, ”församlingsbygge” eller ”grundläggande uppgift” eller något annat. Denna uppgift kan man se ur fyra perspektiv. Att renodla och tidsbestämma ur vilket perspektiv en arbetsuppgift utfördes är en helt omöjlig och ointressant uppgift. Några funderingar:

Vem har ställt frågan?

Ta till exempel ett dopsamtal. Under en och samma timme kan prästen syssla med undervisning (om dopet och liturgin), mission (kanske är det första gången namnet Jesus nämns i detta hus), diakoni (för de behövde hjälp att reda ut vardagens möda) och gudstjänst (för vi slutade med att be tillsammans). Hela samtalet var församlingsvård. Men är det intressant och meningsfullt att specificera hur mycket som lades på respektive ”verksamhet”? Vem har ställt frågan? Hur mycket arbetstid får det ta att svara? Under en normal arbetsvecka vandrar vi som arbetar i församlingsvården in och ut mellan de olika perspektiven. Vi bygger hela tiden församling, men utifrån olika perspektiv. Vi håller inte på med olika verksamheter.

Säkert handlar ivern i att införa ny verksamhetsindelning om att säkerställa särredovisningen gentemot begravningsverksamheten. Och naturligtvis är det oerhört viktigt att den kyrkliga verksamheten inte använder begravningsverksamheten för att komma undan billigare när det gäller maskininköp och arbetskraft. Eller tvärtom: att begravningsverksamheten hyr för billiga maskiner eller arrenderar kyrkogårdsmark för billigt. Men god särredovisningssed måste kunna upprätthållas utan att splittra upp församlingsvården i fyra fack som inte finns i verkligheten.

Musik och mission

Från musikerhåll har kritiken mot Kyrkoordningen (KO) varit massiv. Är verkligen kyrkomusiken så oväsentlig som det verkar i KO? Nej, så kan det ju inte vara. För musiken finns ju i hela församlingsbygget oavsett från vilket håll man ser på detta. När nu musiken ska tryckas in i den nya verksamhetsindelningen innebär det att kyrkomusikerns konton försvinner in i de fyra verksamheterna. Säkert kan man ordna det så att musikern fortsatt får budgetansvar för sin verksamhet men lösningen är krystad och dåligt anknuten till verkligheten.

Från KMR (Kyrkomusikernas Riksförbund) har man bett sina schemalagda medlemmar att bara lämna tillbaka blanketten blank när kyrkoherdarna önskar att de ska spalta upp sin arbetstid på de fyra verksamheterna. För det handlar ju om att leda och fördela arbetet! Även med en kör kunde man ju göra liknande tankeexperiment som med dopsamtalet ovan. Att vara körledare innebär idag rätt mycket diakoni, lite undervisning och rätt mycket gudstjänst. Är det meningsfullt att spalta upp arbetet med kören i fyra verksamheter?

Avsnittet om mission är nästan löjeväckande. Kanske är det här bristen på helhetstänkande lyser igenom allra tydligast. Enligt ”Modell för verksamhetsindelning 2011” är mission lika med ”Insamlingsverksamhet” (det vill säga ”traditionell missionsverksamhet” som syförening, basarer och församlingsaftnar), ”Bok- och souvenirförsäljning”, ”Media” (närradio, Internet, TV, Facebook, Twitter, blogg, etc), samt ”Ekumenisk verksamhet”.

Man tar sig för pannan: Om vi samlar in pengar till svältkatastrofen på Afrikas Horn så är väl det församlingsbygge ur ett diakonalt perspektiv? Har vi gudstjänst med Pingstkyrkan så är väl det också församlingsbygge men ur såväl ett gudstjänst- som undervisningsperspektiv? Ett inlägg på Facebook kan också bygga församling och fungera diakonalt läkande, och så vidare.

Duktiga medarbetare

Vi har många duktiga medarbetare i församlingarna. Inte minst gör de anställda som sysslar med ekonomisk förvaltning ett alldeles storartat arbete i en svåröverblickbar värld. Många av dessa medar- betare vill, som de flesta av oss, inte bara göra minsta möjliga arbetsinsats. Tvärtom. Ska man nu arbeta med ny verksamhetsindelning så ska man göra det ordentligt.

Så får en vanlig församlingsanställd alltså sig förelagt att efter varje dag i rutmönster med 12 rutor/dag specificera hur många timmar och minuter man lagt ned på gudstjänst, kyrkliga handlingar, konfirmander, barnverksamhet 0-6 år, barn- verksamhet 7-13 år, ungdomsverksamhet, skolbesök, diakoni/besök, diakoni/grupper, övrig församlingsverksamhet, utbildning, APT/möte. Vem har ställt frågan? Revisorerna? De som betalar kyrkoavgift? I så fall är det en arbetsledningsfråga om någon går runt och vilar sig på sin tjänst. Hur mycket får svaret kosta?
Kanske kommer hela tankevärlden från näringslivet med höga krav på ”debiterbar tid”.

Och jag kan tycka att det vore riktigt intressant att få reda på hur mycket av min egen arbetstid som kyrkoherde som läggs på administration och arbetsledning. Och samtidigt helt ointressant hur många timmar som läggs på vardera de fyra ”verksamheterna” inom den enda uppgiften. Hur man än resonerar innebär varje uppspaltning och specificering kostnader som inte är försvarbara.

Vem förhandlar?

Att införa den nya verksamhetsindelningen är en stor förändring av förhållandena på arbetsplatsen och borde förhandlas med fackliga organisationer. Men vem ska förhandla mot vem när beslutet redan är taget på Kyrkokansliet? Och hur kan man införa så här stora förändringar utan att ge tid till åtminstone ett års remissförfarande? Varför så bråttom?

Arbetet med att ta fram ”Modell för verksamhetsindelning 2011” har skötts av en projektgrupp på Kyrkokansliet i Uppsala. Man har inte arbetat med förankringsprocessen alls utan stämt av sitt framtagna material med ”folk i huset” (citat från en av de chefer som arbetat med projektet). Kyrkostyrelsen har inte fått frågan på sitt bord. Indirekt har Kyrkostyrelsen, bland alla andra siffror, godkänt att projektgruppen fått pengar för att arbeta med detta när budgeten fastställdes. Men avstämning med Kyrkostyrelse eller Biskopsmöte har inte skett. Inte heller Kyrkomötet har informerats eller fattat beslut i frågan.

Den nyligen framlagda strukturutredningen ”Närhet och samverkan” kommer inom kort att innebära stora förändringar på alla plan i kyrkan. Modellen för verksamhetsindelning har framställts i samma hus som strukturutredningen. Även om den nu gällande driftredovisningen har sina brister kan den nog fungera några år till så att förändringarna föranledda av strukturutredningen hinner fastställas först. Därefter kan en verksamhetsindelning och nya rutiner för driftredovisning genomföras.

Transparens

En ekonomisk beskrivning av verkligheten måste vara transparent och elastisk. Man ska, enkelt uttryckt, kunna lägga den ekonomiska beskrivningen av ett pastorats verksamhet intill ett församlingsblad, en hemsida eller en anställds vardag och kunna känna igen sig. Om den ekonomiska beskrivningen av verkligheten fragmentiserar och styckar sönder en helhet kan de olika ”verksamheterna” komma i konflikt med varandra och ställas mot varandra eftersom de tävlar om samma resurser.

Det framtagna materialet kallas en ”modell” för verksamhetsindelning. Ordvalet medför att man kan tänka sig fler modeller. I vilken mån är den framtagna modellen obligatorisk? Vad händer med de pastorat som inte följer ”modellen”? Enligt materialet hör uppdelningen i fyra skilda verksamheter till den obligatoriska delen. Vad skulle hända om uppdelningen gjordes fakultativ?
Vi sysslar inte med fyra saker i kyrkan. Vi gör en sak sedd ur fyra olika perspektiv. Den grundläggande uppgiften är odelad och ”modell för verksamhetsindelning 2011” fragmentiserar sönder det som i verkligheten faktiskt är helt.

Carl Sjögren

kyrkoherde och kontraktsprost i Ulricehamn.