Att gå i kyrkan

Igår var jag på gudstjänst i en av mina grannförsamlingar. En församling som ligger mycket nära där jag bor, men som jag inte brukar gå till. För jag brukar ju gå i "min" församling när jag är hemma och inte bortrest.

Men nu tänkte jag att jag skulle besöka min grannförsamling.

Jag möttes av en "knôfull" (som vi säger här i Göteborg) kyrka. Varenda bänk var fylld med människor. Jag hamnade vid ett av sidkoren, där alla barnfamiljerna satt. I kyrkan var det gamla och unga, män och kvinnor, stora och små. En kyrka som sjöd av liv och ljud.
Jag var med om en gudstjänst som tog 1,5 timme. Traditionell gudstjänstordning, trosbekännelsen innan predikan och söndagsskola under predikan - det märktes att många var vana att gå i kyrkan som var där. Nattvard och traditionella psalmer. Inget utöver det vanligt. Ingen "häftig" musik. Och ändå helt fullt.

Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe i församlingshemmet som ligger bredvid och alla som var nya (eller kände sig nya) bjöds in på kaffet gratis. (Alla andra fick betala som vanligt.)

Jag satt och funderade på detta med varför jag går i kyrkan där jag gör - och vad som händer när jag går på andra ställen. Om jag skulle välja att besöka alla kyrkor i Göteborg på söndagsgudstjänst så skulle det ta drygt ett år. Skulle jag fortfarande kunna säga då att "min" församling och min gudstjänstgemenskap är Björkekärr? (Eftersom jag bor i Härlanda och det är min boendeförsamling).

Det händer något när jag väljer att gå i en annan kyrka än där jag brukar. Jag får andra perspektiv. Jag får höra (för mig) nya predikanter. Jag upptäcker ett annat församlingsliv. Fulla kyrkor, sånger och verksamheter. Det perspektivet är oerhört viktigt för att jag ska kunna förstå Svenska kyrkan. När jag väljer att bara gå i samma kyrka varje söndag så ger det stadga och trygghet - men det kan också skapa ett tunnelseende för hur saker och ting kan vara, att det finns flera perspektiv.

Så mitt dilemma nu - att vilja gå i min "vanliga" församling för att få vara en del av den gudstjänstfirande församlingen och fira gudstjänst med de människor jag känner. Och att gå i andra kyrkor för att vidga mina perspektiv och se den enorma bredd och mångfald som berikar hela vår Svenska kyrka.

För vi är alla olika människor och tar in Guds ord på olika sätt. Då är det viktigt att våra kyrkor och församlingar också kan möta upp dessa olika behov. Det behöver inte vara att en och samma kyrka skall möta upp alla behoven - utan vi kan låta våra olika församlingar få blomma ut och göra möta "sina" olika behov. DET är styrkan, DET är en av glädjeämnena med Svenska kyrkan.

Hur tänker du?

Ur POSKs handlingsprogram:

POSK nominerar kandidater som är förtrogna med Svenska kyrkan och har ett engagemang i dess gudstjänst- och församlingsliv.
(…)
En viktig uppgift för POSK är att skapa möjligheter för och uppmuntra människor med engagemang i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv till att också ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan.
(…)
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.