Vansinne, säger moderata damen

Nu gapar stolarna tomma i kyrkofullmäktige för Svenska Kyrkan i Helsingborg. Moderaten Eva Åsare i det närmaste rasar mot att det ska finnas lika många ersättare som ordinare ledamöter i ett kyrkofullmäktige. Särskilt nu när det fattas moderater. Hon vet att berätta för Helsingborgs Dagblad att nästan var tredje moderat suppleant är borta sedan valet 2010. Och hur ska det gå de två år som är kvar på mandatperioden? kan man undra.

Även socialdemokraterna i Helsingborg har klara bekymmer med rekryteringen till de kyrkliga förtroendeuppdragen. Det bekräftar Lennart Sarenvik i samma artikel.

Vad som står att läsa Helsingborgs Dagblad är ännu ett i raden av exempel på att det är hög tid att radikalt förnya demokratin i Svenska Kyrkan. Den bortre parentesen om partipolitiseringen inom Svenska Kyrkan och nuvarande system som gynnar utomstående partiers styrning, den kommer. Men det skadar att den dröjer. Därför behövs aktiva insatser och beslut som skyndar på den förändring som ska rädda medlemmarnas direkta delaktighet i sin egen församlings och hela Svenska Kyrkans styrning.

I församlingarna behövs inga partibildningar av något slag. Här kan medlemmarna i öppna val genom personval rösta fram sina företrädare i församlingsstyrelsen och församlingens representanter i det egna stiftets styrande organ. Sedan samlas ett kyrkomöte med representanter från alla tretton stift.

Genom att göra den kyrkliga demokratin mer transparent, så blir det också många miljoner billigare. Då kan också mandatperioderna kortas. Om just detta har Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan som förening ingen gemensam uppfattning. Men som jag förstår det skulle unga medlemmar gynnas av korta ett- eller två-åriga mandatperioder. Och en föryngring av de kyrkliga styrelserna är en nödvändighet. Som det nu är, så ersätts gamlingar med andra gamlingar. Ålder är i sig inget problem, men det är inte acceptabelt med den brist på åldersspridning som nu är fallet i kyrkliga styrelser på alla nivåer. Sammanträdesformer, tider för möten och arbetsprocesserna gynnar människor i pensionsåldern, på bekostnad av unga.

Partipolitiseringen kommer antagligen att tillta i kyrkovalet 2013. Möjligen på ett sätt som för många fler än tidigare kan visa hur absurt ett system skapat på 1930-talet kommit att utvecklas och nyttjas.

Partipolitiskt Obundna är en inomkyrklig ideell förening som samlar lokala grupper och stiftsgrupper. Vi har ett gemensamt program. Här argumenterar vi med kraft för en demokratisering av Svenska Kyrkan:

Demokrati Att Svenska kyrkan har en demokratisk uppbyggnad tillhör hennes identitet och betraktas som en självklarhet. Demokratin har sin grund i varje enskild kristens ansvar för kyrkan. Dopet är den grundläggande vigningen till tjänst och ansvarstagande i kyrkan. Utformningen av demokratin kan dock skifta över tid. Alla frågor kan inte heller bli föremål för ett enkelt demokratiskt avgörande, eftersom Svenska kyrkan är knuten till sin evangelisk-lutherska bekännelse. Det är därför särskilt viktigt hur hanteringen av lärofrågor är utformad. I en episkopal kyrka av Svenska kyrkans karaktär har biskoparna en särskild läro- och tillsynsfunktion. POSK menar därför, att biskoparna ska vara fullvärdiga ledamöter i kyrkomötet och förutom sin roll i läronämnden ges ett särskilt inflytande när kyrkomötet beslutar i lärofrågor. Ett enklare och billigare valsystem bör införas. Indirekta val till stiftsfullmäktige och kyrkomöte speglar bättre dessas uppgifter. Stiftsfullmäktige behandlar frågor som rör församlingar, inte enskilda medlemmar. De frågor som kyrkomötet behandlar rör i första hand kyrkans interna regelsystem och dess verksamhet på nationell nivå, det vill säga församlingarnas gemensamma arbete och kyrkans identitet. Särskilt viktig är behandlingen av lärofrågor. 
POSK menar därför, att ledamöter av stiftsfullmäktige och kyrkomöte måste ha en församlingsförankring och bör väljas indirekt, av kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd. För kyrkans trovärdighet måste partipolitiseringen brytas. Svenska kyrkans beroende av de politiska partierna är ett arv från den tid när kyrkan var en del av den offentliga sektorn. Kyrkan måste nu tydligare framträda som trossamfund och folkkyrka. På församlingsnivå bör kyrkliga val bli personval.