Det var på hösten 1780 som Gustaf III å sin sons vägnar mottog bönen Gud som haver barnen kär. Den stod nedtecknad i den Barnabok som överlämnades av Samfundet Pro Fido et Christianismo till kronprins Gustaf Adolfs tvåårsfirande. Det är första gången bönen finns bevarad i tryck. Sannolikt är den betydligt äldre.
I Sverige förekommer Gud som haver i många dopgudstjänster. Det upplever jag ofta, eftersom jag är församlingspräst. Inom Svenska kyrkan är dopen familjefester, ja nästan folkfester, inte sällan med ett stort antal barn som deltagare. Tillsammans med barnen brukar jag stå vid dopfunten. Efter själva dophandlingen säger jag ”Gud som haver”. Därefter frågar jag vad som kommer sen. På andra frågor svarar barnen piggt och mycket. Men den här frågan förblir i de flesta fall obesvarad. Majoriteten av barnen står tysta. Bönen Gud som haver verkar ingen ha lärt dem.
Gud som haver: form och innehåll
Den tyske filosofen Georg Simmel drog en skiljelinje mellan form och innehåll. Bedjandet av Gud som haver kunna vara ett exempel på Simmels begrepp form. Formen är för Simmel en slags enhet som skapar förbindelselänkar mellan olika innehåll. Gud som haver är en inlärd, färdig text, vars form är att vuxna och barn, med händerna knäppta, tillsammans läser dess ord.Det Simmel kallar innehåll är aspekter av existensen som är bestämda i sig själva, och som inte alltid omedelbart uppfattas. Innehållet är inte beroende av formen men kan förmedlas av den. När jag försöker förstå vad formen Gud som haver uttrycker för innehåll anar jag ett existentiellt behov av att bekräfta gemenskapen mellan människor som lever nära varandra. Bönen har som en uppgift att skapa förbindelser mellan generationerna genom att barn och vuxna ber den tillsammans. De delar upplevelsen att säga samma ord samtidigt. Ytterligare ett innehåll kan vara att den binder samman talade ord med existentiella erfarenheter. Att till exempel uppleva att man är liten och samtidigt sedd av någonting som är annorlunda mot de vuxna och deras värld, formuleras som att Gud ska ”se till mig som liten är”. Kanske motsvarar innehållet ett behov av öppning mot något bortom sig själv och den egna familjen?
Traditionsförmedling i olika samhällen
Den svenska religionssociologen Per Pettersson har i sin forskning intervjuat en chilensk invandrare. Den svenske chilenaren ger Svenska kyrkan samma betydelse som katolska kyrkan i hemlandet när det gäller traditionsförmedling. Jämförelsen är intressant eftersom den omfattar två nationalkyrkor med stark historisk och nationell förankring. Sannolikt kan både Chiles och Sveriges historia periodiseras som jordbrukarsamhälle, industrisamhälle och tjänstesamhälle. Det vore intressant att i en större studie undersöka hur ett samhälles hemmahörighet i de olika perioderna märks i kyrkligheten. I detta skulle Sverige och Chile kunna vara intressanta jämförelseländer.I det förmoderna svenska jordbrukarsamhället deltog en mycket stor andel av befolkningen i kyrkans traditioner. I framväxten av industrisamhället organiserades institutioner som tog Svenska kyrkans plats som samhällsaktör, till exempel folkrörelserna, kommunerna och landstingen. Kyrkan förpassades alltmer till fritiden och individens privatzon. Hemmet blev den främsta platsen för religionsutövning i och med industrisamhällets etablering. Under efterkrigstiden har industrisamhället ersatts med tjänstesamhället som står för en stark markering av individen och individuella behov. Mot 1900-talets slut räknades bönen Gud som haver sannolikt allt mindre in bland dessa behov. Tre förändringar som bidragit till bönens tystnad är särskilt påtagliga på svensk mark:
Under andra hälften av 1900-talet var Sverige en nation med stora folkomflyttningar. En följd var att relationen till tidigare generationer förändrades. I jordbrukarsamhället kunde barnen höra av mormor hur man med böner och psalmer lär känna sitt inre liv. När de yngre generationerna flyttade till industriorterna, blev mormor kvar på landsbygden. Den nära kontakten över generationsgränserna blev svårare att upprätthålla. De viktigaste personerna i förmedlingen av religiösa beteenden tycks vara farmor och mormor. Undersökningar visar hur kvinnor och äldre är de två grupper som ger högst utslag när det gäller religiöst beteende. I farmödrar och mormödrar sammanfaller dessa två grupper: Ofta har de tid på ett sätt för barn som föräldrar sällan har. Etableras ingen nära kontakt med gamla kvinnor blir det av forskningen att döma svårare för religiöst beteende att få plats i en ung människas liv.
Den förändrade skolan
Den andra avgörande förändringen i Sverige inföll när skolan slutade lära ut religiösa beteenden. Ännu på 1950-talet kunde en skoldag organiseras som en gudstjänst: Det var morgonbön, bön före och efter maten, kristendomsundervisning och avslutning med välsignelsen. Det skolade in individer i religiösa beteenden och gav ordförråd och beteenden som långt senare i livet kunde göra skillnad mellan vardag och högtid.I några av de västliga förbundsstaterna i Tyskland har man valt en helt annan väg än den svenska när det gäller religionsundervisning i grundskolan. I till exempel Baden-Würtenberg är grundskolans religionesundervisning konfessionell. Det vill säga att vårdnadshavarna väljer vilken konfession som ska prägla religionstimmarna. Muslimska barn går till moskén och för katoliker och lutheraner är det respektive kyrkas religionslärare som sköter undervisningen i religion. Religionsämnets läroplan fastställs och kontrolleras av statliga myndigheter, vilka även betalar undervisningen.
Populärkulturens påverkan
Religionssociologisk forskning visar att på 1900-talet har religionen alltmer flyttat in i individens privatzon och lämnat den svenska offentligheten. Den processen påskyndades av populärkulturens föreställningar om kyrka och präster. Det var framför allt på 1950-talet som negativt laddade föreställningar om kristen tro, präster och kyrka började produceras. Ett tidigt exempel var John Elfström som moralistisk kyrkoherde i storsuccén Hon dansade en sommar. Ingmar Bergmans alla kallhamrade prästgestalter ikläddes samma kaftan. Kulmen blev den demoniske biskopen i Fanny och Alexander. Den senaste i den långa raden av svartklädda glädjedödare är den skrikande prästen i Såsom i himlen.I några europeiska länder kom kyrka och kristen tro att under hela 1900-talet vara viktiga beståndsdelar i olika slags nationella identitetsbyggen. I Italien och Polen framställdes katolicismen som en skyddsmur mot kommunismen. På Irland skulle den skydda mot Storbritannien. I Finland är den lutherska kyrkan mycket tydligt en del av den nationella identiteten, samtidigt som Finlands ortodoxa kyrka innehar samma rättsliga status. Det vore intressant att se en studie som visar i vad mån dessa länders populärkultur från 1950-talet och framåt avviker från svensk populärkultur från samma tidsperiod.
Tillsammans har folkomflyttningar, skolans avkristning och kristendomsfientlig populärkultur varit starka orsaker till det religiösa beteendets förändringar i Sverige.
En slutsats av Simmels teorier är att förmedlingen av innehåll (i Simmels mening) kan stå stark, även om form som relaterar till kristna traditioner och kyrkans gudstjänster (till exempel Gud som haver) förmedlas i allt mindre utsträckning. De funktioner som en bön som Gud som haver fyller, kan de motsvaras av andra texter och beteenden?
Vad kommer i så fall istället? Vad säger vuxna till barn på sängkanten? Finns det andra utantilltexter som upprepas kväll efter kväll? Är det nya ord varje kväll, kanske samtal om dagen som gått, eller är det ordlösa godnattstunder? Kanske är det sällan godnattstunder alls? Är det så att många lyssnar på musik, medan andra sjunger för och med barnen? Är det de lite äldre barnen som själva väljer formen på godnattstunden och vilken är i så fall repertoaren? Vad säger orden som används? Är de nya orden och beteendena existentiellt hållbara för resten av livet? Finns det innehåll som klarar förmedling även till nästa generation?
Mikael Mogren
Teol dr, fil mag
Litteratur
- Bäckström, Anders (projektledare), Från statskyrka till fri folkkyrka, Uppsala 1999
- Bäckström, Anders, Edgardh Beckman, Ninna; Pettersson, Per, Religiös förändring i norra Europa. En studie av Sverige. ”Från statskyrka till folkkyrka”. Slutrapport, Uppsala 2004
- Furseth, Inger; Repstad, Pål, Religionssociologi – en introduktion, Malmö 2005
- Davie, Grace, Europe: The Exeptional Case, London 2002
- Pettersson, Per, Kvalitet i livslånga tjänsterelationer, Stockholm 2000
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar