10 nov. 2011

Svenska kyrkan och Luther

Lutherfirandet i Lutherstadt Wittenberg i oktober gästades av biskop Antje Jacklén och en grupp från Lunds stift.
Kyrkans Tidning skriver om detta, du kan läsa hela artikeln:
Som det står i artikeln:
-Ett av valspråken i Luthers program är att kyrkan ständigt behöver reformers. Hur åstadkommer vi det? Vi talade även mycket om språk och språkets betydelse utifrån Luthers teologi, Vi har det talade språket, kroppsspråket och musikens språk. Hur skall vi få detta att leva?
Glädjande nog så godkände kyrkomötet en av mina två motioner - nämligen:
Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att undersöka och planera ett firande inför reformationens 500-årsjubileum 2017.
Mot 2011:86 Svenska kyrkan och Lutherska reformationen>>

Jag hoppas att Svenska kyrkan tar tillvara på tillfället att lyfta fram den Luther som vi inte brukar höra talas om. Om munken som rymde med en nunna, fick många, många barn, pratade om allt med sina "lärjungar" - översatte bibeln till tyska så att gemene man kunde förstå bibelordet, som bryggde öl hemma, som undervisade vid köksbordet. Han använde folkliga melodier som människorna kände igen och skrev nya texter, nya psalmer.

Tänk om vi kunde få tala om detta, tänk om vi kunde lyfta det fullständigt revolutionerande som Luther gjorde - och applicera det i vår tid? Vad är det som behöver reformeras nu? Hur får vi ut ordet till alla människor? Hur kan vi möta människor med Guds ord så att det kan förstås - på deras eget språk? Hur kan vi leva som en reformerande kyrka idag?

Idag - den 10 november - är det Luthers födelsedag. Läs mer om Luther här>>

2 kommentarer:

Anonym sa...

Men Carina, nu har du väl en oerhört romantiserad bild av den gode Luther. Han är en stor teolog i skaran av stora teologer i Kyrkans historia, och som sådan skall vi möta honom. Men inte rymde han med någon nunna, han gifte sig med en kvinna som han hjälpt att lämna klostret (och som inte hittat någon annan att gifta sig med). Han fick många barn, men var knappast något föredöme för hur fäder bör vara. Han pratade med sina lärjungar "om allt", men just därför kan man med Luther "bevisa allt". Hans bordssamtal var ingen systematisk teologi, utan är fyllt av motsägelser. Han översatte Bibeln, men det var han inte först eller ensam om. Han var den som först översatte hela Bibeln till tyska, men framför allt, kunde få den publicerad p.g.a. boktryckarkonsten.
Han bryggde öl, men det var en vanlig syssla på den tiden, också i klostren. Att han undervisade hemma var inte heller konstigt. Han hade ju en ansenlig byggnad att tillgå, det gamla augustinerklostret. Den gamla prästgården i Sverige har ofta fungerat på samma sätt före församlingsgårdarnas tid. Inte heller att han skrev psalmer på folkliga melodier var något ovanligt i kyrkohistorien. Tänk bara på Franciskus.
Och inte heller skall vi ta Luther till föredöme när han lät sig dras in i det politiska maktspelet, med dess förödande konsekvenser för många enskilda människor. Tänk bara på hans agerande vid bondeupproret 1525. Och låt oss låta bli att citera Luther när det gäller judar eller turken.
Men som teolog är han spännande och viktig. Han är kyrkolärare (en bland många), och som sådan värd att studera och respektera. Och det bör vi fokusera på vid ett ev jubileum. För om det är något Svenska Kyrkan behöver är det ju att återvända till sin bekännelse. För Luther betydde "semper reformanda" inte ett uppbrott från källorna, utan ett återvändande till.
Och självklart skall vi fira jubileum, men gärna med en ekumenisk infallsvinkel.

Leif W. Östborg

Carina Etander Rimborg sa...

Hej Leif
Absolut - ett ekumeniskt firande i den kristna familjen är självklart! Om jag förstått det rätt så är SKR (Sveriges kristna råd) redan involverade i någon slags planering (dock, okänt vad, för mig). Jag har hört att även katolska kyrkan är kontaktad.

De svepande penndrag med vilket jag tecknade Luther gör inte reformationen mindre viktig. Och självklart skall vi problematisera de uttalanden som är du hänvisar till. Vi har mycket att göra upp med och diskutera.

Men att ständigt befinna sig i en reformation (enl wikipedia: reformation kommer från latinets reformatio som betyder "återge något dess ursprungliga form", ’förnya’ eller ’ge ny form’.) är något som vi som Svenska kyrkan måste fundera på.

Jag skulle tro att många idag tycker att Svenska kyrkan bara förnyar sig och förändrar sig, utan att tänka på konsekvenserna.

Har vi några "Luther-reformatorer" idag? Och hur känner vi igen dem?