I söndags var jag i en av kyrkorna som ligger nära till. En trevlig, vanlig högmässa. Bra agenda, lätt att följa med, sjungna inslag fanns det noter till. Och så var det predikan…
Alltså… jag har så svårt att förstå varför präster är så bra på att bara stapla ord på varandra. Jag hör vad prästen säger - men jag får ingen mening i det. Det säger antagligen mer om mig än om prästen. Men ibland undrar jag om prästerna själva "hör" vad de säger. Och om de försöker sätta sig in i hur det låter för någon "utanför".
Och nu känner jag mig ändå inte obekväm, eller särskilt främmande i kyrkliga sammanhang. Men… tja… jag vet inte.
Det lustiga var att evangelietexten (Joh 16:12-15) i söndags började ju med versen Jesus sade: "Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu."Detta sa prästen i sin predikan… TRE gånger. Varje gång trodde jag att predikan var slut, men icke…
Jag älskar liturgi och jag tycker det är underbart med predikningar som bygger upp mig som kristen, som hjälper mig att koppla bibelns ord till mitt vardagsliv. Men jag tycker det är SÅ jobbigt med predikningar som bara lägger ord på ord på ord.
Fast det kanske bara är jag som tycker det är jobbigt? Som har svårt att förstå vad prästerna försöker säga till mig i predikningarna, varför det bara känns som ord staplas på ord? Vad är dina erfarenheter av predikningarna?
Ur POSKs handlingsprogram:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.
5 kommentarer:
Som kommandes från frikyrklig tradition så funderar jag ofta över predikostil. Jag finns nu i Svenska kyrkan av en anledning, så jag är definitivt inte ute efter att "frikyrkligfiera" henne, men frikyrkosamfunden har också ett rikt andligt arv, och en det av det är det personliga tilltalet.
Något jag kan tycka är en brist i SvK är det ibland högtravande språket. Det handlar inte om att jag t.ex. inte skulle uppskatta rik liturgi eller högkyrklig spiritualitet, för det gör jag verkligen, utan mer om hur predikan ibland används. Ibland får jag känslan av predikan mer blir en uppvisning i vacker formuleringskonst, ett framförande, än undervisning och mat för själen.
En annan gåva som frikyrkligheten fått är det flitiga bruket av vittnesbördet. Här kan fomruleringskonsten vara av betydligt enklare art, men det bottnar oftast helt och fullt i en medmänniskas personliga erfarenhet och verklighet. Det kan tycker jag kan ge mer än aldrig så välformulerade sanningar.
Vi kan förstås inte förvänta oss hur mycket som helst av våra präster, men jag tror att bara uttrycket skulle kunna vara ett sätt att bättre nå fram. Lite mindre högtravande och välformulerat, lite mer vanligt personligt talspråk.
Vet inte om det är detta du menade, men det var det jag kom att tänka på...
Hej Simon
Jag tror att du satte huvudet på spiken precis där.
Det personliga tilltalet är viktigt - men att inte bara lägga de religiösa orden i en hög på varandra. Det måste också landa i hjärtat på den som säger det och på den som lyssnar.
Klarspråk helt enkelt, hjärtligt klarspråk.
Ibland känns det trevligt att kunna berätta något positivt. För över tio år sedan flyttade jag och min fru till Bjuråker. Här mötte jag två präster Thomas Nordin och Lena Funge. De staplar inte ord på varandra. Det är ett otal gudstjänster i Bjuråker och Norrbo, som både fördjupat min tro och gett mig nya insikter. Nu har Thomas gått till andra tjänster och Lena blivit kyrkoherde, men predikningarna är lika givande!
Hej Leo
Det var roligt att höra.
Visst har jag också hört några bra predikningar - men tyvärr alldeles för sällan.
Kul att det fungerar bra för er i Bjuråker!
Predikan är en föråldrad form av förkunnelse. Det är få förunnat att lyckas fånga en publiks uppmärksamhet i 10-15 minuter eller mer utan hjälpmedel, och ändå tycks alla präster tro att de tillhör den kategorin. Men de flesta lider tyvärr av bristande självinsikt. För att lyckas måste man brinna för sitt ämne och verkligen veta vad man talar om, vara konkret och verklighetsbaserad, och få åhörarna att känna igen sig. Men det som några tycker är självklart är obegripligt för andra, så det kan vara en nästan omöjlig uppgift att hitta rätt nivå om man på det här viset vill förklara något för en större grupp.
De bästa predikningarna tycker jag är de som ger bakgrunden till bibeltexterna och hjälper till att förstå dess sammanhang, och gör det möjligt att själv inse vad de kan betyda för mitt liv. De sämsta är de som försöke pracka på församlingen prästens personliga åsikter om det ena och det andra.
I framtidens gudstjänster tror jag vi behöver utveckla flera nya sätt att förmedla budskapet. I många gudstjänstlokaler finns numera videoprojektorer och högtalaranläggningar som dels kan användas som hjälpmedel av en lokal präst, men också för att visa hela eller delar av goda predikningar som producerats på andra håll; det är ingen skam att ta emot hjälp. Sådan utrustning möjliggör också nya former av berättande där bilder, texter, tal och musik kan komplettera eller ibland till och med ersätta dagens traditionella predikningar. Det behövs mycket nytänkande på det här området.
Skicka en kommentar