Nya regler för livsuppehållande behandling

Socialstyrelsen har tagit nya regler, som ersätter rekommendationerna från 1992, när det gäller livsuppehållande behandling till patienter. Det som är skillnaden mot rekommendationerna är att dessa föreskrifter som bindande.

Så här skriver Socialstyrelsen på sin webbsida>>

Socialstyrelsen publicerar för första gången bindande föreskrifter om livsuppehållande behandling. Dessutom har en särskild handbok tagits fram. Den ska ge personalen stöd i arbetet med svårt sjuka patienter.

Det viktigaste syftet med föreskrifterna är att säkerställa att patienter med livshotande tillstånd får en trygg, kontinuerlig och säker vård. Patienten ska till exempel alltid ha en fast vårdkontakt som ansvarar för planeringen av vården och hans eller hennes önskemål ska respekteras.

Föreskrifterna handlar också om vad en läkare måste försäkra sig om innan han eller hon tillgodoser en patients begäran om att inte ta emot livsuppehållande behandling, men även vad en läkare måste göra i samband med ett eget ställningstagande till att inte ge livsuppehållande behandling.

Föreskrifterna träder i kraft den 15 augusti och ersätter de allmänna råden ”Livsuppehållande åtgärder i livets slutskede” från 1992.

– Det är viktigt att vården har rutiner och arbetssätt som ger största möjliga trygghet och säkerhet för patienterna, säger avdelningschef Anders Printz.

Krav på samråd och dokumentation
Av de nya föreskrifterna framgår att den fasta vårdkontakten ska vara en legitimerad läkare. Enligt föreskrifterna ska vårdkontakten respektera önskan från en patient att inte inleda eller inte fortsätta livsuppehållande behandling.

Innan patientens önskemål kan tillgodoses ska läkaren göra en bedömning av patientens psykiska status, säkerställa att patienten har förstått den information som givits, är införstådd med konsekvenserna av olika behandlingsalternativ, har haft tillräckligt med tid för sina överväganden och står fast vid sitt beslut.

Av föreskrifterna framgår också att

• En läkare ska rådgöra med minst en annan legitimerad yrkesutövare innan han eller hon tar ställning till att inte inleda eller fortsätta en livsuppehållande behandling. Dessutom bör den fasta vårdkontakten även rådgöra med annan personal som har deltagit i vården av patienten.
• Den fasta vårdkontakten ska dokumentera en rad uppgifter i patientjournalen, till exempel patientens psykiska status samt vilken inställning patienten och närstående har till att inte inleda eller fortsätta livsuppehållande behandling.

Handbok ger stöd
Handboken vänder sig till vårdgivare, verksamhetschefer, personal och andra som arbetar med vård av patienter med livshotande tillstånd. Den innehåller information om de viktigaste lagarna och reglerna på området, men också särskilda kapitel som behandlar etik, exempel på olika vårdsituationer, kommunikation och samråd.

– Handboken ger vägledning och stöd för personalen i det vardagliga arbetet. Patienter och närstående ska känna trygghet i hur man hanterar dessa ofta mycket svåra situationer, säger projektledaren Maria Jacobsson.

Föreskrifterna och handboken har tagits fram efter samråd med bland annat Svenska Läkaresällskapet, Vårdförbundet, Riksförbundet för Trafik – och Polioskadade och DHR. De har även varit ute på remiss till ett 50-tal myndigheter och intresseorganisationer.

Då undrar givetvis jag vad Svenska kyrkan har svarat i sitt remissvar på de här föreskrifterna och handboken. Det skulle vara mycket intressant att se - eftersom jag antar att remissvaret ändå fått ta ställning till svåra etiska frågor och problematiserat dessa.