(Astrofi = tillbakagång, förtvining)
Där uppfattar jag att hon ställer liberala, feministriska präster utan böneliv i motsats till de präster som inte godkänner prästvigda kvinnor.
Men… är det verkligen detta verkligen pudelns kärna? Är detta verkligen problemet? Om vi hade haft en liberalare hållning till de präster som inte erkänner prästvigda kvinnor så hade vi haft ett helt prästerskap som varit mer inriktat på bön, bibelläsning och andlighet?Nej, jag köper inte det resonemanget fullt ut. Jag förstår att Frimodig kyrka>> och Håkan Sunnliden(24 juni)>> på sina bloggar tycker att resonemanget är bra. Eftersom de skriver i sin handlingsprogram
att Svenska kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar.Hur de har tänkt sig att man skall kunna behandlas lika vid tjänsttillsättningar när man långt ifrån har samma förutsättningar förstår jag inte. Men jag överlåter till Frimodig kyrka att förklara hur man skall lösa den knuten.
Åter till Bondes artikel. Hon ställer sig frågan:
Är det självklart bättre att vi har liberala präster som saknar ett regelbundet böneliv än att vi får dras med några fromma kvinnoprästmotståndare?Lite längre ner så skriver hon:
På senare år har vi sett präster som är halvbuddister, panteister, präster som inte hunnit fram till andra trosartikeln, präster som har problem med stora delar av högmässoordningen och gärna predikar om att församlingen borde ha det också, präster som överdriver skillnaden mellan ”förr” och ”nu”, präster som tycker tanken på Jesu offerdöd är osmaklig och vulgär, präster som aldrig går upp i predikstolen om det inte är temagudstjänst och de får lov att kasta ner ballonger därifrån. Allt för att slippa dem som, vissa av dem i alla fall, skulle blivit utmärkta själavårdare, samvetsgranna församlingsherdar, föredömen i lärjungaskap.Förstår jag Bonde rätt när hon skriver att vi fått bättre präster om vi tillåtit de manliga präster som inte erkänner prästvigda kvinnor? Att det är detta som skulle "rädda" Svenska kyrkan?
Jag förstår inte resonemanget. Problemet är väl prästutbildningen - själavårdarna - lärarna - mentorerna - biskoparna som inte ställer teologiska och andliga krav på prästerna. På församlingarna som inte vågar ifrågasätta "irrande" präster.
Präster med usel förankring i bibel och bön har alltid funnits. Men det har också alltid funnit de präster som med djup förankring i bibel och bön har predikat Guds ord, som genom ord och handling visat på Jesus Kristus död och uppståndelse och hur detta skall påverka våra liv, här och nu. Jag vägrar gå med på resonemanget att det i ena hörnan bara finns liberala präster utan förankring och i andra hörnan förankrade präster som inte erkänner prästvigda kvinnor. Så enkelt är det inte!
Nej, våga istället problematisera utbildningen och fortbildningen. Problematisera predikokonsten, problematisera förankringen. Jag håller med om att det finns ett stort gigansiskt problem när så många som vill jobba i kyrkan saknar mycket av baskunskaperna. Där är problemet!
Ur POSKs handlingsprogram:
År 2008 firade Svenska kyrkan 50-årsjubileum av beslutet att öppna prästämbetet i Svenska kyrkan för kvinnor. För de allra flesta i Svenska kyrkan är det självklart och glädjande att det numera finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK delar denna positiva inställning och är självklart emot all slags särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som frivilligarbetare i Svenska kyrkan.
8 kommentarer:
Prästkandidater som ifrågasätter ordningen med kvinnor som präster kommer ofta från de gamla väckelserörelserna och högkyrkligheten. De bär ett arv som handlar om trohet mor Kyrkans bekännelse, omvändelse, bibelbruk och ett rikt andligt liv.
Om Svenska kyrkan inte stängt vägen för dem hade det funnits hundratals präster som förde detta arv vidare. Varje präst berör hundratals kyrkotillhöriga och formar församlingar. Ringar på vattnet.
Jag tror Svenska kyrkan är en mycket fattigare kyrka på grund av att man vägrat känna igen Guds kallelse hos dessa unga män.
Hej
Jag tror att meningen är att den retoriska förenklingen ska vara helt uppenbar. Naturligtvis är det en förenkling. Anna Sophia har ju uppenbarligen själv inte den gamla ämbetsuppfattningen och går säkert inte med på att kallas liberal eller feminist-teolog med tanke på att hon sågar dessa inriktiningar rätt duktigt.
Poängen som jag uppfattar den är att Svenska kyrkan med facit i hand varit enastående bra på att skydda församlingarna från det man anser vara villoläran att ha den gamla ämbetssynen, men riktigt usel vad de gäller de flesta andra irrläror. Det är klart att det ligger nära tillhand att dra slutsatsen att man släppt igenom det mesta så länge man deklarerat sig vara för kvinnor i prästämbetet. Jag tycker att det känns rätt uppenbart.
Allt gott
Simon
Jo, just det.
Men är det inte bättre att ge sig på det problemet då - istället för att ställa de sk "kvinnoprästmotståndarna" i ena hörnet och resten i det andra hörnet?
Men jag har kanske missat hela poängen med artikeln?
Poängen jag såg med Anna Sophia Bondes artikel är att vi i kyrkan har varit riktigt usla på att tillåta mer än en grundläggande ideologi, framför allt inom prästutbildningen.
Just nu är det feminism och tolerans som är det allt överskuggande, vilket är mycket ironiskt eftersom de två begreppen i grunden är bra. Men när de blir de enda tillåtna så är vi illa ute.
Den liberala toleransen (som jag helhjärtat stöder i politik och samhälle) har en inneboende svaghet som man måste inse och det är dess oförmåga att tolerera åsikter som inte är lika toleranta som sig själv.
Alltså blir de som anser att det finns gränser för tron alltid underlägsna de som anser tron gränslös.
Hej igen
Som jag ser det är Anna Sophias insändare ett sätt att, mha av det väldigt tydliga exemplet fromma kvinnoprästmotståndare/otroende liberaler, visa på att Svenska kyrkan misslyckats i att tillämpa andlig klarsyn. Där tänker jag att exemplet är relevant eftersom det tydliggör just detta. Att få kyrkan att förstå och har självinsikt nog att överhuvudtaget erkänna för sig själv att något är på tok tror jag är Anna Sophias ärende. Och det är som bekant alltid där förändring måste börja.
Personligen tror jag inte att hennes artikel kommer att bli den ögonöppnare den skulle behöva bli, det kommer nog krävas långt tid och mycket argumentation och samtal. Men att börja arbetet med åtgärder tror jag är för alldeles för tidigt. Tyvärr. Vi behöver insikt först.
Är inte grundproblemet att den politiska känsligheten i ämbetsfrågan gjort det svårt att tala om lärofrågor över huvud taget? Att ängsligheten kring ämbetsfrågan gjort att det varit svårt att fritt diskutera Svenska Kyrkans tro, bekännelse och lära i relation till feminism/feministisk teologi såväl som svårt att värdera prästvigda kvinnors/kvinnliga prästkandidaters teologiska ställningstaganden på samma sätt som deras manliga kollegors? Att det direkt eller indirekt ställs olika krav på en fromhetstyp såväl som på teologisk inriktning, beroende på om du är kvinna eller man? Att ämbetsfrågan hela tiden tillåts ta all plats så att mer påtagliga och allmängiltiga jämställdhetsfrågor inte blir diskuterade?
Miriam
Du har helt säkert en poäng där.
Svårigheten att fritt få diskutera tro, bekännelse och lära - utan anklagelser för vad som är "rätt och fel" - den arenan saknas nog.
Eller så är det ramarna/väggarna som saknas - dvs det finns inget att utmana i diskussionen. (Dvs allt är rätt…) Och därför rinner bara diskussionen ut i sanden. Då får man sätta upp något annat slags staket i diskussionen för att ha något att ta spjärn emot.
Var kan vi skapa den arenan, som är öppen för alla? För vi har arenor - men de är alla PK enligt olika inriktningar. Var finns den gemensamma arenan?
Annika Borg önskade för en tid sedan att Svenska kyrkan hade en partipolitiskt oberoende tankesmedja http://blogg.passagen.se/annika-borg/entry/bra_frankrike (allra sist). Det är nog att hoppas på för mycket att något sådant skulle kunna uppstå, men om POSK, ÖKA och FK slog sig ihop om projektet skulle det kanske gå att skapa en trovärdig sådan arena.
Skicka en kommentar