Kyrkan och politiken

Jag har flyttat ut till landet och arbetar på distans, som det så vackert heter. Det är ju fullt möjligt med mobiltelefon, mobilt bredband och en bärbar dator, underbart bra.

Det som jag inte har fått med mig till landet är Kyrkans Tidning - den kommer till stan. Så jag gick in för att läsa den på nätet - tyvärr fanns bara förra veckans nummer tillgängligt på webben, men en del av artiklarna ligger på nätet.

Huvudnyheten tycks vara undersökningen som Jonas Bromander presenterar och kommer att ha en seminarie om under Almedalsveckan - nämligen att svenska folket tycker att Svenska kyrkan skall hålla sig från partipolitiken och inte lägga sig i.
Kyrkans Tidning: Kyrkan skall hålla sig borta från partipolitik>>

Enligt undersökningen så vill inte svenska folket att Svenska kyrkan ska "ta plats" - bara "ta om hand". Så tolkar åtminstone jag undersökningen.

Svenskarna tycker alltså att kyrkan ska göra det den traditionellt har gjort. Det finns också en svag majoritet för att religiösa samfund ska vara aktiva i samhällsdebatten. Men de flesta som tycker det gör det inte för att de menar att kyrkan och samfunden har något särskilt att komma med, utan för att alla har rätt att uttala sig i debatten.

Men går man längre, till frågan om samfunden aktivt ska försöka påverka genom lobbning eller samverkan med andra organisationer eller politiska partier, då säger svenskarna nej.
– Kyrkan och andra religiösa organisationer kan påtala missförhållanden, skapa opinion, men de ska backa när politikerna har kommit ut på banan, tycker svenskarna. Så, kyrkan kan gärna tala om samhällsfrågor, men inte agera politiskt, om den ska göra som folk tycker, säger Jonas Bromander.

Brita Häll skriver på Kyrkans Tidnings ledarplats: Kyrkan behöver vara politisk>>

Kyrkan löper alltid en risk att omedvetet rätta sig efter folks förväntningar i en iver att bli omtyckt. Dessutom finns det en – befogad – nervositet kopplad till de så kallade tröskelmänniskorna, det vill säga de medlemmar som inte är helt övertygade. Om de förtörnas kan de droppa av i stora skaror och därmed åderlåta kyrkan på intäkter. Dessutom är de ju medlemmar och har som sådana rätt att bli lyssnade på.
Med detta i medvetande så måste Svenska kyrkan ändå ta plats i politiken. Bara kommunicera ännu tydligare varför det är så viktigt. Tro är ingen privatsak utan ger drivkraft och formar människors värderingar. Därför måste den kristna människans engagemang komma till uttryck i samhället.

Dag Sandahl missar aldrig en chans att kommentera Kyrkans Tidning och skriver om detta på sin blogg under rubriken Kunden och Kusken>>

Jag tänker så här. Vi i partipolitisk obundna vill inte att partipolitiken skall styra Svenska kyrkan. Vi vill att engagerade människor i kyrkan skall vara med och styra i kyrkan - oavsett deras politiska i övriga samhället. Men givetvis så påverkar mina grundvärderingar också vad som är viktigt - åt båda hållen.

Erika Brundin säger i Kyrkans Tidning i anslutning till artikeln om Jonas Bromanders undersökning:

Men vi måste vara tydliga med vår grund – att vi står på de utsattas sida – annars tolkas engagemanget lätt i partipolitiska termer, säger hon.

Det är här det blir fel tror jag. Visst står Svenska kyrkan och jag som kristen på de utsattas sida.

Men det är följden av vår grund - inte det som är vår grund. Grunden är vår tro och övertygelse att Jesus Kristus är Herre och vår frälsare. Jesus exempel gör att vi står på de utsattas sida. Hans undervisning gör att vi måste ifrågasätta sådant som vi uppfattar som orättvist och kränkande. Det är vår grund! Att se varje människa med Jesus ögon, som ett av Guds älskade barn.

Och när vi bara pratar om att vi skall prata om vår grund och vad vi står för - och sen inte gör det - så blir kyrkan otydlig. Då läggs det in egna tolkningar och föreställningar om vad kyrkan tycker.

Det är intressant att svenskarna inte tycker att Svenska kyrkan skall engagera sig i miljöfrågor.

Jag kan förstå att Svenska kyrkan gör det - men återigen - eftersom det är otydligt varför kyrkan engagerar sig så blir det obegripligt för människor att förstå. Svenska kyrkan har skrivit en klimatblogg>> - se själva om ni kan förstå varför vi är med vid klimatförhandlingarna.

Svenska kyrkan har också en opinionsblogg>> där olika frågor tas upp, för att skapa opinion. Blir det tydligt här varför? Vad som är "vår grund"?

Ur POSK:s handlingsprogram

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen. Detta främjas av möjligheten att ta på sig kyrkliga förtroendeuppdrag utan krav på bundenhet till de politiska partierna.

POSKs kandidater är alltid partipolitiskt obundna i de kyrkliga sammanhangen, men vissa tar också samhällsansvar genom att verka inom ett allmänpolitiskt parti i exempelvis kommunen.

Uppdaterad 27 juni:
Brygubben skriver på sin blogg Hur ställdes frågan? Om kyrkor och politik>>
En lysande analys om undersökningen.
Tidningen Dagen skriver: Religion och politik går inte ihop>>