För 100 år sedan

För 100 år sedan, den 11 juni 1911, predikade en prästvigd kvinna för första gången i Svenska kyrkan. Det var rösträttsaktivisten, läkaren och metodistpastorn Anna Howard Shaw från Amerika. Hon predikade under den gudstjänst som inledde den internationella rösträttskongress som ägde rum i Stockholm.

Dock fick hon inte stå i predikstolen, utan predikade från golvet - så som många präster väljer att göra idag.

Om detta kan vi läsa på Seglora smedjas blogg: Kvinnlig predikan jubilerar idag>> och hela artikeln kan läsas på Svenska Dagbladet: Andliga verktyg öppnade för kvinnlig rösträtt>>

Frimodig kyrka skriver på sin blogg Ämbetsfrågan - kan man inte göra på något annat sätt?>> och berättar om en kvinnligt nätverk som ber för frågan och diskuterar den vid sina sammankomster. Nätverket kallar sig Kvinnor kring Jesus och består av kvinnliga lekmän, präster, teologer och förtroendevalda.
Nätverket hade med en artikel i Svensk Pastoraltidskrift>> som Frimodig kyrka publicerar i sitt blogginlägg.
Marcus Wallgren har också kommenterat blogginlägget i sin egen blogg Ur försonad mångfald kommer gott>>

Jag tycker det är oerhört intressant att kyrkan var en så stark och hade en så tydlig roll i arbetet med kvinnlig rösträtt. Det är 90 år sedan kvinnor fick rösta för första gången i Sverige. Kyrkan har i alla tider varit med (både positivt och negativt ibland) i många av samhällets förbättringar och förändringar. Samtidigt som kyrkan har fått stå till svars för att vara bakåtsträvare och konservativ.

Idag fortsätter kyrkan att ta ansvar för de som inte kan göra sin röst hörd.

Hör ett radioprogram om ämbetsfrågan Bitter strid om ämbetsfrågan i Svenska kyrkan>>

När det gäller försonande mångfald i ämbetsfrågan säger POSK i sitt handlingsprogram:

År 2008 firade Svenska kyrkan 50-årsjubileum av beslutet att öppna prästämbetet i Svenska kyrkan för kvinnor. För de allra flesta i Svenska kyrkan är det självklart och glädjande att det numera finns diakoner, präster och biskopar av båda könen i Svenska kyrkan. POSK delar denna positiva inställning och är självklart emot all slags särbehandling på grund av kön, såväl när det gäller anställda och förtroendevalda som frivilligarbetare i Svenska kyrkan.
(…)

Liksom de stora kyrkorna ute i världen rymmer Svenska kyrkan många andliga traditioner. Arvet från väckelserörelserna under 1800-talet, liberalteologin från förra sekelskiftet, folkkyrkligheten i början av 1900-talet, de lågkyrkliga och högkyrkliga traditionerna, det sociala engagemanget sedan 1960-talet, befrielseteologi, feministisk teologi, skapelseteologi, karismatisk förnyelse, mystik och så vidare – rörelserna är många och mycket ryms inom Svenska kyrkans tradition.

POSK ser mångfald som en rikedom och vill verka för respekt, förståelse och möten mellan olika traditioner. POSK-grupperna lokalt, i stiften och på riksnivå vill vara mötesplatser i kyrkan där en förtroendefull dialog kan föras och en stark gemenskap kan uppstå trots skilda bakgrunder och traditioner.

Bibel och bekännelse är grundläggande och omistliga för Svenska kyrkans identitet. Liksom i kristenheten i övrigt ryms inom Svenska kyrkan och därmed inom POSK skilda syner på hur bibeln och Guds fortsatta uppenbarelse ska tolkas i vår tid. POSK stöder och uppmuntrar därför samtal mellan företrädare för olika riktningar inom kyrkan.

För kyrkans trovärdighet är det nödvändigt att skapa goda förutsättningar för att hantera interna meningsmotsättningar. Detta ger bättre möjligheter att verka ekumeniskt, både nationellt och internationellt.

Uppdaterad 13 juni: Angelica Karlsson "Viktiga nyheter" Första kvinnliga predikanten>>