"-Vi ville väl sänka trösklarna lite till dopet"

I Västerås, i Tomaskyrkan, erbjöds i söndags "Drop-in-dop". Kyrkan hölls öppen mellan 13-16 när fem personal var närvarande. Det var två präster, en husmor, en musiker och en vaktmästare. Vem som ville fick komma och döpa sig eller sitt barn. Resultatet blev att två barn och sex vuxna blev döpta.

Jaha… vad tänker jag om det här? Jag tänker så här…

Ett dop är en nådegåva. Det är inget vi skall ta för lätt på. Men det är en gåva där Gud verkar på ett betydligt större sätt än jag någonsin kan förstå. Det är bra att det görs enkelt att döpa sig eller sitt barn. Men… jag är ändå tveksam. Drop-in-dop…?
Så här säger präster Mia Ehrengren till P4

– Vi vill sänka trösklarna lite till dopet, att det ska vara enkelt att döpa sig och när man tänker på dop så är det väl det här att man ringer och bokar en tid, man bjuder in släkten och fixar dopkaffe och det kan vara ganska jobbigt när man ska ta tag i det där. Eller när man som vuxen inte blivit döpt så är det kanske inte helt självklart att bjuda in vänner till dopgudstjänsten. säger Mia Ehrengren.

Ändå blir jag väldigt tveksam. Det känns som om mycket kan bli fel med det här upplägget. Eller så är jag bara paraniod?

Läs bloggen Solen i ögonen: Ett enda dop>>
P4 Västmanland: Drop-in dop på söndag>>
Kyrkans Tidning: Församling ordnade drop in-dop>>

Ur POSK:s handlingsprogram:

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Bild: IKON bildbyrå. Bilden har inget med personerna i artikeln att göra.