20 apr. 2011

Var är prästen?

Terje Frennefalk skriver på Second Opinion>>:
Var är samtalet i vardagen, var är prästerna på gatan, undrar jag? Gör så här. Imorgon när ni går förbi en kyrka, gå in i den. Titta er omkring. Ser ni en präst? Nej, jag tror inte ni kommer att göra det. Måhända sitter det någon där, men vad den människan gör är att bevaka kassan för vykortsförsäljningen. Ska du träffa en präst idag så ska antingen du eller någon nära anhörig ha avlidit, fötts, ingått äktenskap eller ska döpas. Och för att vara ärlig, hur ofta händer det? Jag tror inte att det är där man ska satsa för att vinna nya medlemmar. Man måste vara närvarande i dess främsta rum. Kyrkan. Vanliga människor ska kunna gå förbi en kyrka och se en präst stå där. Vanliga människor ska kunna gå in i en kyrka och söka stöd eller bara samtala. Jourhavande präst i alla ära – men alla präster behöver inte vara jourhavande. Några måste väl även kunna vara – varande?

Ur POSKs handlingsprogram:

Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar, måste för att behålla sin identitet ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Inga kommentarer: