Strukturutredningens förslag

Nu har strukturutredningen släppt sitt förslag. Läs på vår webbsida>>
Svenska kyrkan: Effektivare organisation för kyrkan>>

Hans-Olof Andrén, POSKs representant i strukturutredningen, har gjort en sammanfattning av strukturutredningens förslag

Ett av utredningens uppdrag var att finna en struktur på lokal nivå i Svenska kyrkan som både ger stora effektiva administrativa enheter för t ex ekonomi- och personaladministration samt fastighets- och kyrkogårdsförvaltning och samtidigt medger lokala gemenskaper kring kyrkorna med delaktighet och tillhörighet. Utredningen föreslår att det skall finnas två alternativa lokala organisationer: självständig församling och pastorat som omfattar flera församlingar.

1. Självständig församling (motsvarar dagens enförsamlingspastorat)
Församlingen har ett kyrkofullmäktige som väljs i kyrkovalet som idag, ett kyrkoråd med minst 6 valda ledamöter som väljs av kyrkofullmäktige och en kyrkoherde som är ledamot av kyrkorådet och som leder all verksamhet. Några nämnder valda av kyrkofullmäktige finns inte, men kyrkorådet kan välja de styrorgan som behövs (t ex personalutskott, kyrkogårdskommitté osv.) och delegera beslutanderätt till dessa. På så sätt skapas en samlad styrning av församlingen. Enda undantaget är valnämnden, som skall finnas kvar. Kyrkorådet ansvarar, som idag, både för den pastorala verksamheten (den grundläggande uppgiften, dvs. gudstjänst, undervisning, diakoni och mission) och för ekonomi och förvaltning.

2. Pastorat (motsvarar både dagens pastoratssamfälligheter och flerpastoratssamfälligheter)
Pastoratet består av två eller flera församlingar. Pastoratet har ett kyrkofullmäktige som väljs i kyrkovalet (ersätter dagens samfällda kyrkofullmäktige), ett kyrkoråd med minst 6 valda ledamöter som väljs av kyrkofullmäktige (motsvarar dagens kyrkonämnd) och en kyrkoherde som är ledamot av kyrkorådet och som leder all verksamhet. Några nämnder valda av kyrkofullmäktige finns inte, men kyrkorådet kan välja de styrorgan som behövs (t ex personalutskott, kyrkogårdskommitté osv.) och delegera beslutanderätt till dessa. På så sätt skapas en samlad styrning av församlingen. Enda undantaget är valnämnden, som skall finnas kvar. Kyrkorådet ansvarar, till skillnad från idag, både för att den grundläggande uppgiften utförs i pastoratet och för ekonomi och förvaltning. Det som idag är kriteriet för att få vara församling (att kunna utföra den grundläggande uppgiften) flyttas alltså från församlingen till pastoratet.

I varje församling i pastoratet skall finnas ett församlingsråd, som har minst fyra valda ledamöter. Kyrkoherden eller en annan präst som arbetar i församlingen skall också vara ledamot. Församlingsrådet väljs av pastoratets kyrkofullmäktige, och det förutsätts att kyrkofullmäktige samråder med församlingen inför valet, t ex genom ett församlingsmöte. Församlingen har inget beslutande organ (fullmäktige). De blir alltså bara ett val på lokal nivå, till pastoratets (eller den självständiga församlingens) kyrkofullmäktige. De blåa valsedlarna försvinner alltså. Församlingarna är inte valkretsar, utan hela pastoratet är en enda valkrets.
Församlingsrådet har ett antal uppgifter som regleras i kyrkoordningen, såsom val av kyrkvärdar, beslut om församlingskollekter och upplåtande av kyrka. Kyrkoherden skall samråda med församlingsrådet om gudstjänstplanen, och församlingsrådet måste ge sitt medgivande till förändringar i kyrkan. Kyrkorådet i pastoratet kan delegera andra uppgifter till församlingsråden. I stora församlingar kan församlingsrådet få ansvar till exempel för tillsättning av personal och eget budgetsansvar, medan i små församlingar kanske allt sådant sköts gemensamt.

I en församlingsinstruktion som är gemensam för alla församlingar i pastoratet skall det närmare regleras vad av den grundläggande uppgiften son skall göras av de olika församlingarna och vad som skall göras gemensamt i pastoratet. Till skillnad från nu kan alltså pastoratets kyrkoråd styra också pastoral verksamhet, till exempel en diakonicentral eller ett cityarbete. Verksamheten leds av kyrkoherden, som naturligtvis kan delegera ledningsansvar till någon annan.

Pastoratet kan själv besluta hur det skall vara indelat i församlingar. För att en församling skall kunna finnas krävs förstås ett invigt kyrkorum men också ett regelbundet gudstjänstliv (enligt församlingsinstruktionen), människor som tar ansvar för att den grundläggande uppgiften blir utförd och personer som vill vara förtroendevalda i församlingen. I dialog med domkapitlet får pastorat och församling bestämma vilka krav på gudstjänstliv som skall ställas på församlingen och som skall skrivas in i församlingsinstruktionen. Uppfylls dessa krav kan pastoratet bestämma att församlingen skall finnas, och stiftstyrelsen skall då fastställa detta beslut.

Utredningen förväntar sig att i många av de största församlingarna dagens distrikt kommer att ombildas till församlingar. Vi tror också att små församlingar som idag har svårt med att klara alla församlingskrav kan komma att bestå med de nya reglerna, när pastoratet kan komma att ta över många uppgifter (gemensam konfirmandundervisning, diakoni osv.). Kanske till och med en del församlingssammanläggningar son tidigare gjorts kan komma att omprövas när de nya möjligheterna öppnar sig. Kravet på antalet förtroendevalda är ju också lägre, vilket också underlättar för mindre gemenskaper att bestå som församlingar.

3. Vad händer med flerpastoratssamfälligheterna?
De 35 flerpastoratssamfälligheter som finns idag, de flesta i större städer, föreslår vi omvandlas till pastorat den 1 januari 2014. Detta innebär att den gemensamma förvaltning inom ekonomi, personal, fastigheter och kyrkogårdar som finns idag kan bestå intakt. Däremot kan det bara finnas en kyrkoherde i pastoratet, så alla kyrkoherdetjänster utom en måste omvandlas. Gäller det en stiftsstad blir det förstås domprosttjänsten som skall vara kvar. De anställningsfrågor som organisationsförändringen medför får naturligtvis lösas i förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare enligt gällande arbetsrätt. Detta gäller också vilka beteckningar som olika befattningar skall ha.

Pastoratets kyrkoråd (dvs. nuvarande kyrkonämnden) får det yttersta ansvaret också för den grundläggande uppgiften. Därför kan mycket av det gemensamma pastorala arbete som idag sköts av ’resursförsamlingar’ i samfälligheten läggas direkt under kyrkoherden och kyrkorådet. Vi förväntar oss att i stora samfälligheter kommer kyrkorådet att ge församlingsråden en omfattande delegation, så att ansvarsfördelningen liknar dagens. Men det blir enklare med både pastoral och administrativ samverkan när kyrkorådet ytterst kan bestämma hur det skall vara, naturligtvis efter samråd med församlingsråden.

Som en konsekvens av att vi föreslår att även storstäderna Malmö (uppdelat på två kontrakt) och Göteborg (fyra kontrakt) föreslår vi att kontraktens ställning och uppgifter ses över.

4. Stiftet får tillsyn över förvaltning
Idag har stiften i uppgift att främja och ha tillsyn över församlingslivet. Vi föreslår att uppgiften skall vidgas också till förvaltningsfrågor. En del stift arbetar redan med främjandeverksamhet inom administration eller fastighetsfrågor. Vi föreslår att alla stift skall ha uppgiften att ha tillsyn över förvaltningen hos pastorat och församlingar. Bakgrunden är dels att behovet av hjälp med förvaltningsfrågor är stort på sina håll, dels att stiften i praktiken ändå har ett yttersta ansvar om en församling eller ett pastorat kommer på obestånd. Det är inte tänkbart att låta en församling eller ett pastorat gå i konkurs. Stiften behöver därför ha ett klart uppdrag att bevaka och vid behov hjälpa församlingar eller pastorat som har ekonomiska svårigheter.

5. Stiften får ansvar för vård och underhåll av kyrkorna
Kyrkobyggnaderna är både en mycket stor tillgång och en stor ekonomisk börda för Svenska kyrkan. Kyrkorna betyder oerhört mycket för många människor, även sådana som annars inte är så intresserade av kyrkans verksamhet. Samtidigt är underhållet av kyrkorna en stor börda som är mycket ojämnt fördelad mellan pastoraten. För att få en utjämning till stånd och för att bära kostnaden solidariskt föreslår vi att stiften tar över ansvaret för vård och underhåll av kyrkobyggnaderna. Vår modell är samfälligheten Gotlands kyrkor, som har fungerat väl ända sedan 1980-talet. Vi vill dock inte ha några nya samfälligheter, utan vill lägga ansvaret direkt på stiften.

Stiftens ansvar omfattar både löpande och periodiskt underhåll av kyrkorna men inte driftskostnader såsom uppvärmning. Vi föreslår också att stiften tar över underhållsansvaret för de kulturhistoriskt värdefulla inventarierna i kyrkorna. Vi är medvetna om att detta är en stor ny uppgift för stiften, som kanske måste dubbla sin utdebitering och bygga upp ny kompetens. Pastorat och själständiga församlingar får då minska sin utdebitering motsvarande den avlastning som de får. Vi är också medvetna om att en stor mängd gräsdragningsfrågor och detaljregelringar krävs, t ex för sammanbyggda kyrkor och församlingshem. Existerande fastighetsförvaltningar kan behöva delas på en kyrkodel (som vårdas av stiften) och en del för övriga byggnader (som fortfarande skall underhållas av pastoraten). Stiften kan kanske välja att uppdra åt vissa befintliga fastighetsförvaltningar att ta hand om också kyrkorna, vilket dock möjligtvis medför momsbeläggning. Vi föreslår därför att ett kompletterande utredningsarbete sker, och att övergången sker först 2015.

6. Utvidgad administrativ samverkan
Vi föreslår att arbetet med gemensamma administrativa system skall fortsätta. Detta arbete pågår nu på nationell nivå och i olika stift med stöd från nationell nivå. Målet bör vara obligatoriska gemensamma system för IT, ekonomiadministration, löne- och personaladministration, dokumenthantering, informationssystem och bokningssystem.

7. Nya begrepp
Våra förslag står i överensstämmelse med Lagen om Svenska kyrkan genom att pastoratet definieras som en samfällighet i lagens mening. Det definieras alltså inte längre som kyrkoherdens tjänstgöringsområde. Begreppet ’enförsamlingspastorat’ kan därför inte längre användas, det heter ’församling som inte ingår i ett pastorat’ i Kyrkoordningen, i dagligt tal ’självständig församling’. Begreppet ’samfällighet’ används heller inte längre i Kyrkoordningen.

Hans-Olof Andrén