Skall Svenska kyrkan använda nya kanaler?

I helgen var jag som förtroendevald på konferens där vi tillsammans med kyrkoherdar och ordförande bland annat diskuterade kommunikationsstrategi för Svenska kyrkan i Göteborg. En av frågorna som ställdes var hur Svenska kyrkan skulle använda de sociala medierna.

Det är väldigt tydligt att det är en typ av generationsfråga det här. Många tycker det verkar OK med sociala medier, fast det tar tid och de finns där inte själva.

En arbetsledare var väldigt intresserad av det pastorala arbetet på twitter - men hade inte ens ett twitterkonto. En person kom fram till mig och sa "Hur skall jag göra, jag har inget facebookkonto. Jag är en officiell person och tänk om det kommer någon som jag inte tycker om och vill bli vän med mig. Hur gör jag då?"

Jag inser att det finns en stor rädsla för vad det är som händer när man kastar sig ut i det sociala mediehavet. Jag har gjort det - utan att kunna simma särskilt bra. Men ju mer jag befinner mig där ju mer lär jag mig.

Många av våra medlemmar i Svenska kyrkan befinner sig på ett eller annat sätt på internet och sociala medier. Det är en kanal där vi kan möta våra medlemmar och övriga intresserade. Sociala medier kommer aldrig att ersätta det personliga mötet. Det kommer heller aldrig att finnas en kanal som täcker allt.

Men var öppna för de olika kanalerna, se dem som komplement och pröva er fram. Det här kan vara ett utmärkt område för frivilliga att göra insatser i församlingen.

Så här skriver Storasyster i vassen på sin blogg: Sociala medier skall man vara lite kluven till…>>

Sedan jag skaffade ett Facebookkonto har jag återtagit, upprätthållit och fördjupat kontakten med många människor som jag annars skulle haft ingen, eller mycket sporadisk kontakt med.

Jag har upplevt värme, förbön, humor och uppskattning via Facebook - både sådan som kanske annars skulle förmedlats via telefon eller direktkontakt, men också sådan som aldrig skulle förmedlats annars.

Via min blogg har jag lärt känna människor som jag aldrig träffat, och som jag kanske inte skulle kalla för nära vänner, men som ändå är mer än bekanta. Jag har dessutom fått möjlighet att dela tankar och åsikter med helt andra människor än dem jag i vanliga fall har omkring mig - utan att det kostar vare sig mig eller dem mer än vad vi betalar för vår internettillgång.

Ansvarsfullt och kärleksfullt (i den bibliska bemärkelsen) användande av sociala medier är alltså inget hot mot mänsklig gemenskap.

Vi ställde också frågan, eftersom det var så många kyrkoherdar där "Är det OK att sitta och twittra under din gudstjänst?"

Och svaret blev att hälften slog ifrån sig och ville att gudstjänsten skulle vara en fredad zon, inget som man recenserar, den skall upplevas och man skall vara närvarande, alltså inget twitter eller liknande.
Andra hälften ryckte på axlarna och sa "så är det redan idag - tex konfirmanderna sitter med sina mobiler, vi kan inte hindra detta".
En ordförande sa att gudstjänsten är både i ett offentligt rum och i det intima, lilla formatet. Det finns inget vi gör som kan hindra det.

Vad tycker du? Är det OK att twittra (skicka meddelande på 140 tecken) eller uppdatera sin facebook under gudstjänsten och recensera gudstjänsten, samtidigt som den pågår?