Tystnadsplikt och självrannsakan

I morse låg det ingen Kyrkans Tidning i min brevlåda. Men jag har nu läst det som finns på nätet. Debatten om tystnadsplikten fortsätter och Kyrkans Tidning har också gjort en första sammanställning av remissvaren som kommit in.

Kyrkan Tidning: Starkt stöd för ändring i tystnadsplikten>>
De allra flesta remissinstanserna verkar nöjda med utredningens förslag.
Uppdaterat 9.15
Mats Rimborg följer upp sin debattartikel i Kyrkans Tidning den 20/1 med en replik på förra veckans mothugg http://kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/viktigast_ar_att_utga_fran_den_som_behover_skydd_0_16189.news.aspx

och får stöd av Frimodig Kyrkas ordförande i Skara stift.
http://kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/rensa_liken_ur_gar...

En annan debatt som också har fortsatt är den som startade med biskop Lennart Koskinens debattartikel där han manar till diskussion om identiteten i Svenska kyrkan. Enligt Kyrkans Tidning har debattartikeln fått väldigt många kommentarer och Lennart Koskinen har också personligen fått kontakt med människor som reagerat.

Kyrkans Tidning: Dags för krisanalys och självrannsakan>>
Kyrkans Tidning: Nu måste vi diskutera vår identitet som Svenska kyrka>>

I dagens artikel säger Koskinen:

Men en krisanalys handlar inte enbart om hur det ser ut i kyrkans interna organisation och relationen mellan de tre nivåerna. Koskinen menar att kyrkan måste gå ett steg ytterligare och starta i frågan om hur hon ser på sina medlemmar, de som utgör kyrkan, och vad medlemskapet innebär. Ordet tillhörig säger han sig vara fullkomligt allergisk mot.

– Vi håller på att bli en föreningskyrka för likatänkande, en tjänstemannastyrd medlemsförening där man gullar med betalande medlemmar, de tillhöriga, och där kyrkan räknar med att det finns en lojalitet att vara med och betala. Men den håller på att försvinna.
– Jag är allvarligt oroad.

Koskinen är också allvarligt oroad för ett tjänstemannavälde som han ser, som beror på att de förtroendevalda både har både har för mycket och för lite ansvar och ibland saknar den nödvändiga kompetensen.

De förtroendevalda åläggs både för mycket och för lite, anser Koskinen. För mycket genom att de förväntas ta ett ansvar som de, med vissa undantag, ofta inte klarar av. För lite genom att de inte har något reellt inflytande. Det har den som sitter på pengarna, oftast kanslichefen.

Kyrkoordningen har stärkt den enskilda församlingen genom att mycket mer ansvar ligger lokalt. Något som är oerhört positivit och som vi i POSK har kämpat för i många år - att det lokala engagemanget tas tillvara. Men Lennart Koskinen pekar här på ett problem när de lokala enheterna inte har full kompetens för att ansvara för verksamheten, då är det lätt att hamna i beroendeställning av en eller några enskilda tjänstemän.

Jag hoppas att strukturutredningen kan komma med en klok lösning på det här. Hur vi kan få stora administrativa, effektiva enheter men samtidigt små pastorala enheter där det lokala engagemanget får spegla församlingens styrka och kyrkliga kompetens.

Uppdaterad 2011 02 04
Jacob Sunnliden tycker till om artikeln med Lennart Koskinen Johan och Lennarts skägg>>
Håkan Sunnliden tycker till om artikeln med Lennart Koskinen Skam på torra land>>