25 jan. 2011

Vad säger Svenska kyrkan om dödshjälpsklinik?

Igår vaknade jag till nyheten att en förening i Nederländerna söker pengar för att kunna starta en dödshjälpsklinik. I Nederländerna är det tillåtet med läkarassisterat självmord och aktiv dödshjälp.

Men det visar sig att många läkare vägrar att hjälpa till med detta - och därför vill föreningen starta en särskild klinik för att hjälpa patienter som vill dö med hjälp av någon annan.

Det berättas också att man planerar att de med svår psykisk sjukdom eller lätt demens skall kunna få hjälp på kliniken.
SR.se: Planer på klinik för dödshjälp i Nederländerna>>

I Dagens Medicin hittar jag samma nyhet och där har många kommenterat frågan, för och emot.
Dagens Medicin: Vill ge dödshjälp till psyksjuka>>

Kyrkans Tidning hade också nyheten med i sin webbupplaga igår och har fått en kommentar, som säger att Sverige är vi rädda för att tala om döden.
Kyrkans Tidning: Dödshjälpsklinik planeras i Nederländerna>>

OK - nu tycker jag det är dags att Svenska kyrkan faktiskt sätter ner foten och börjar tala om människovärde, om livets helgd, och om döden! Jag vill att biskopar, präster och övriga teologer faktiskt börjar prata om dessa sakerna i det offentliga rummet. Jag vill att någon med auktoritet i frågan, från Svenska kyrkan, går ut och säger något om planerade självmordskliniker - där våra kristna etiska värderingar blir tydliga.

Ja, jag inser att det är en oerhört komplicerad fråga. Givetvis. För det handlar om gränsdragningar, det handlar om när man skall sluta sätta in åtgärder, när man "bara" skall hjälpa och inte bota. Det är därför som Svenska kyrkan behövs i debatten.

Personligen är jag helt emot assisterad dödshjälp. Jag har flera gånger tagit upp frågan i kyrkomötet och bett om ett uttalande från kyrkan. Inget har hänt ännu… Jag är inte så teologiskt bevandrad att jag kan föra en etisk debatt i ett offentligt rum - därför hoppas jag att någon av Svenska kyrkans alla teologer vågar göra det.

Det som skrämmer mig är slutet på artikeln - där man börjar prata om lätt demens och svårt psykiskt sjuka människor. Vem äger livet? Vem äger döden? Vem äger rätt att bestämma över mitt eller någon annans liv? Vad är ett liv? Vad är ett värdigt liv?

Och jag ser att det finns två viktiga frågor här. Dels är det de människor som vill dö, som säger att de har rätt till detta och själva vill bestämma över sitt eget liv och när de skall dö.

Sen är det de läkare och sköterskor som skall assistera, som skall medverka till att ta en annan människas liv. De läkare som vill göra detta och alla läkare som inte vill medverka. Var får de föra debatten?

Kommer vi att hamna i en situation när läkarna till slut inte kan få vägra medverka?

1 kommentar:

Simon Wämmerfors sa...

Håller helt med dig här. Vi behöver kraftigt markera att alla människor har ett fullständigt och fullgott värde och att sjukdom, utanförskap, mental förmåga och huruvida man är omtyckt, uppskattad eller önskad inte förändrar det värdet eller livets "värdighet". Jag hoppas att SvKs ledning kommer att sätta ner foten.

Men samtidigt, för att vara helt ärlig, så har förmågan att ensam stå upp mot en stark samhällsopinion inte varit SvKs starka gren på senare tid. Vi lever i en starkt individualistisk tid och SvK har haft svårt att värja sig mot det, så blir det något så tror jag att det kanske snarare blir en fluffig filttoffla som sätts ned och inte en redig känga. Men jag har hemskt gärna fel!