Nu måste vi diskutera vår identitet som kyrka

Från Kyrkans Tidnings debattsida och med tillåtelse från biskop Lennart Koskinen publicerar vi hans debattartikel Nu måste vi diskutera vår identitet som kyrka>>

DEBATT Ärkebiskop Wejryd säger att han tror på ett gemensamt intranät. Kan kyrkans kris illustreras bättre än så? Frågan ställs av biskop Lennart Koskinen som menar att det är dags att ta upp diskussionen om identitet, kyrkosyn och kyrkans uppdrag.

Nytt år kännetecknas i medierna av att man både ser framåt och bakåt. De senaste veckorna har medierna plågat oss med långa listor med vad som har varit bäst och sämst, - vem som har varit duktigast, mest känd eller gjort bort sig kraftfullast under året som gått. I samhället gör socialdemokraterna en välbehövlig krisanalys. Även alliansen börjar inse att det inte räcker att bara regera, politiken behöver ett innehåll också. Röda korset har tappat 30 000 medlemmar och ägnar sig åt en ordentlig självrannsakan. Bara Svenska kyrkan sitter nöjd i båten.

Kyrkans tidnings sista nummer innan jul och nyår hade på första sidan en bild av en leende ärkebiskop som säger: ”Jag tror..” (alltså ett klassiskt Credo) Och man väntar sig kanske en kraftfull eller tankeväckande formulering inför en av kyrkans största högtider. Men det han säger är: ”Jag tror på ett gemensamt intranät”! (läs hela artikeln här>>)

Kan kyrkans kris illustreras bättre än så? Vi skall kommunicera mer med varandra inom den begränsade kretsen av anställda och förtroendevalda som har tillgång till intranätet.

Självbespegling som en trosnorm. Vi i kyrkan versus dom andra. Dom vi visserligen på något sätt är till för. Dom vi inte vågar kalla ”kunder” för det skulle kräva en helt annan servicenivå och lyhördhet för deras behov. Dom vi inte riktigt vågar se som äkta medlemmar, för då skulle det kräva ett inflytande som kunde rubba den hegemoni intranätet bara är en symbol för. Det tandlösa ”tillhöriga” får duga.

En tillhörig betalar snällt sin avgift, besöker kyrkan vid högtidliga tillfällen, och är nöjd med att någon tar hand om kulturarvet. Att bara drygt var tionde ”tillhörig” röstar i kyrkovalen får räcka för att kyrkan högröstat skall tala om sin demokratiska organisation. Räknar man sedan bort alla dem som har tillgång till intranätet, de som är innanför och har egen anledning att rösta, är det inte många av dem som faktiskt utgör kyrkan som gör sin röst hörd. Jo, en del partipolitiskt aktiva men själva kyrkligt ointresserade, ser också till att få in företrädare med rätt partifärg i kyrkans styrande organ.

Självklart behöver kyrkan ett intranät. Det är varken behovet eller tekniken i sig som ifrågasätts. Vad det handlar om är inget mindre är vår identitet som kyrka. Är vi en intern grupp som förväntar sig ett fortsatt stöd från våra ”tillhöriga” med stöd av en praktfull och kostsam skendemokrati? Vi kan inte länge till fortsätta med ett vi-och-dom–tänkande och ändå räkna med ett fortsatt brett stödmedlemskap. Eller är vi en folkkyrka som har ett gudomligt uppdrag att verka i världen, både för dem som formellt är medlemmar, för troende, tvivlare och förnekare, liksom för alla dem som vistas inom vårt område, och samtidigt en del av den världsvida kyrkan med ett globalt uppdrag.

Det kanske vore tid att på nytt ta upp diskussionen om identitet, kyrkosyn och vårt uppdrag. På 80-talet initierade Ludvig Jönsson ett brett rådslag om vår bekännelse. Det var välbehövligt. Nu är det hög tid att komplettera strukturutredningen med en bredare teologisk reflektion som underlag både för struktur, demokrati och vårt uppdrag i en gränslös, multikulturell och global värld, där behovet av intern och extern kommunikation inte kan täckas av att vi möts på vårt interna intranät.

Lennart Koskinen, biskop Visby stift
debatt@kyrkanstidning.se

Lennart Koskinen satt för POSK i kyrkomötet innan han blev biskop i Visby stift.

Brygubben skriver om debattartikeln>>: Avgående biskop polemiserar och vill ha rådslag om identitet

Frimodig kyrka skriver om debattartikeln >>: Koskinen tycker till