Det var roligt att läsa alla krönikörernas tankar inför 2011. Hur vill vi ha det 2011?>> En liten detalj jag la märke till var att Brita Häll inte tror att ärkebiskopen kommer att börja twittra, men det tror däremot att Anna Karin Hammar. Vem tror du har rätt? Personligen gissar jag på Brita Häll…
____________________
Uppdaterad 20110107
Dag Sandahl tycker till om krönikorna "Det milda vanvettet">>
____________________
På debattsidan hittar jag inte Lennart Koskinens debattartikel som kom i webbtidningen i måndags.
Men däremot hittar jag en spännande debattartikel skriven av Johan Unger, Ge stiften större ansvar>> Han tycker till om strukturutredningen, som ju skall komma med ett remissförslag den 11 april i vår.Unger tycker att stiften skall få större ansvar, han ställer sig frågan varför Svenska kyrkan inte har en (enda!) gemensam telefonväxel, varför stiften inte sköter all personal, varför vissa inköp inte sker nationellt. Han undrar också varför inte stiften bestämmer kyrko- och begravningsavgiften. Visserligen skulle det bli ett litet demokratiskt underskott, men det är inte värre än i landstingen skriver Unger.
När jag läste artikeln så riktigt hörde jag alla kyrkoherdar och kyrkorådsordförande ute i Svenska kyrkan hoppa högt av ilska - i rädsla över att förlora sin möjlighet att bestämma över sin församling, sin kyrka, sina anställda…
Då är frågan vilket perspektiv vi skall ha. Är det den enskilda församlingen, där vi endast sköter det lokala och inget annat? Eller skall vi se församlingen som en del av något större, som en del av Svenska kyrkan, där vi tar gemensamt ansvar för att det skall finnas församlingar i den stora gemenskapen överallt i Sverige?
Jag ser fram emot strukturutredningens förslag, som jag hoppas är innovativa och framåtsyftande. Jag hoppas få svar på följande frågor: Vad är en församling i förhållande till stiftet? Var skall besluten ligga? Hur skall vi vara organiserade?
I POSKs handlingsprogram står det:
Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Varje församling behöver personal med både en bred och djup kompetens för att tillsammans med frivilliga medarbetare bedriva arbetet i enlighet med församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. De administrativa enheterna måste vara tillräckligt stora för att kunna klara sin ekonomi och de många uppgifter som idag ligger på arbetsgivare, bland annat ansvaret för en god arbetsmiljö. Många församlingar kommer att möta ekonomiska påfrestningar, detta gäller såväl glesbygdspastorat som storstadsförsamlingar med färre kyrkotillhöriga.
I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet.
7 kommentarer:
Kyrkoordningen av år 2000 reducerade stiften till att i stort sett bara vara en behörighetsprövningsinstans. Kanske vi måste ge stiften mer makt om vi ska fortsätta kalla oss för en episkopal kyrka.
Eller så släpper vi alla band till historien och till de gamla kyrkorna och sällar oss till de fria samfunden. Måhända får vi i så fall se en kyrka där bara namnet, webben och den grafisk profilen binder oss samman medan tro, lära och liv helt och hållet formuleras i den lokala kontexten.
Men det träsket hoppas jag innerligen att vi inte kommer att hamna i.
Den som menar allvar med att Svenska kyrkan ska vara episkopal bör arbeta för att prästerna åter blir stiftsanställda. Eftersom svensk lag gäller över alla tänkbara kyrkoordningar så är det högst väsentligt vilken instans som är arbetsgivare. Dagens lokalanställning är ju en soppa utan dess like. Antalet utköp och antalet anmälningar till arbetsmiljöverket talar sitt tydliga språk.
Sedan kan man gärna avskeda alla informatörer på kyrkans hus i Uppsala och föra över resurserna till de församlingar som faktiskt gör något i enlighet med kyrkans egentliga uppdrag.
Jag förstår inte hur man tänker när man vill ha en arbetsgivare (stiftet) men någon annan som är skyldig att stå för lönen (församlingen/pastoratet/samfälligheten). Bevare oss för en återgång till den konstruktionen. Präster ska ha sina anställningar som alla andra, med de rättigheter och skyldigheter som följer därav, och inga specialavtal bara för att man har fått för sig att kyrkan är en så speciell arbetsplats.
Så du är beredd att överge kärnan i den episkopala strukturen av praktiska skäl?
Kärnan i den episkopala strukturen är att kyrkan har biskopar, och att dessa har en ledande funktion och roll. Vad den episkopala ordningen ska innebära i Svenska kyrkan är inte självklart, men enligt kyrkoordningen är vi en episkopal kyrka med lokalt anställda präster, och ditt påstående att detta innebär att vi har övergett den episkopala strukturen håller jag inte med om.
För min del ser jag gärna att stiftet får ett större ansvar för sådant som med fördel kan skötas gemensamt, men samtidigt anser jag att alla tjänster, för vigda såväl som icke vigda medarbetare, ska vara jämställda. Det ska därför inte finnas några speciella regler som bara gäller präster eller diakoner.
En sista replik:
Till den episkopala strukturen hör att bieskopen ska utöva tillsyn över prästerna. Han är prästernas präst. Då det nu genom ett antal fall visat sig att det enda biskopen kan göra i form av tillsyn bygger på att den lokala församlingen medverkar om det inte handlar om avkragning som är den sista utvägen.
Hade stiften varit arbetsgivare för prästerna hade kyrkoordningen kunnat gå hand i hand med normal svensk lag i detta hänseende.
Detta tål verkligen att tänka på...
I min församling ligger "makten" att anställa och avskeda helt inom Khs delegation. Min kunskap är inte tillräcklig men det tycks mig vara ett alltför stort steg från det som gällde förr.
Håller med om att stiftens position starkt kan ifrågasättas då församlingen inte kan tillrättavisas om det skulle behövas; biskopens tillsyn är en chimär, församlingsinstruktionen inget levande dokument; känns det som.
Jag anser att kyrkomötets beslut att låta Kh vara chef över hela församlingen inte är en lycklig lösning. Det har nog skapat mer problem än det skulle lösa.
Skicka en kommentar