10 jan. 2011

Färre församlingar?


På nätet hittar jag nyheten att det har blivit färre församlingar inom Svenska kyrkan sedan relationsförändringen 2000. I Linköpings stift så mycket som 50 procent.
SR Östergötland: Varannan församling har försvunnit>>

I kyrkoordningen står det om församling att det skall finnas en kyrkoherde i varje församling, det skall finnas förtroendevalda som tar ansvar och det skall finnas en kyrka. I församlingen, som är ett pastoralt område, skall det firas huvudgudstjänst varje vecka, bedrivas undervisning, mission och diakoni.

Många av de församlingssammanläggningar som har skett inom Svenska kyrkan har ekonomiska eller praktiska förtecken. Det kan vara svårt att hitta förtroendevalda, det kan vara svårt att hitta en kyrkoherde eller det finns inte ekonomiska förutsättningar att driva verksamhet i ett för litet område.

I den strukturutredning som pågår inom Svenska kyrkan just nu, och som skall komma med ett förslag som skall på remiss i april, funderar man bland annat just på det här med församling. Jag hoppas att det skall bli spännande och att det skall komma konkreta förslag på hur Svenska kyrkan skall kunna fortsätta att ha sina församlingar och sina gemenskaper över hela landet.

Personligen tror jag ju inte på att lägga samman församlingar. För det som Svenska kyrkan gör är egentligen bara att organisera sig (ekonomiskt och organisatoriskt) på ett annat sätt - men själva gemenskapen runt kyrkan, där man har en gudstjänstgemenskap, den lokala byggnaden har väldigt lite med detta att göra (det pastorala).

Tänk om det istället fick vara så att det runt varje kyrka var en församling. Alla de som kände sig hemma i församlingen ( i den kyrkan) och var med och firade gudstjänst där också fick vara med och ta ansvar där. Att det som heter församling byggde på det lokala och det pastorala. Inte på det ekonomiska och effektivaste.

Att det var den lokala prästen, det lokala ansvarstagandet som var viktigt. Att detta fick kallas församling och att det var lika tydligt att man var en del av Svenska kyrkan i alla fall.

Var sedan lönen betalas ut, att man var en stor samfällighet som delade på fastighetsskötsel, kyrkogårdsskötsel eller andra saker - det ligger utanför det pastorala ansvaret och det vi kallar församling. Tycker jag!

Jag hoppas verkligen att strukturutredningen har tänkt till ordentligt när det gäller församlingsbegreppet!

Uppdaterad 2011 01 10 14.30
Från Norrbottenkuriren hittar jag följande ledare som tar upp församlingsbegreppet Andlig eller geografisk>>
Per Selstam skriver:

Som en rest från statstiden har kyrkan fortfarande en struktur utifrån tanken att kyrkan är en myndighet som ska ha identisk närvaro i hela landet. Något som staten själv överger i takt med att myndigheterna centraliseras. Samtidigt ska kyrkan nu vara fri och förväntas möta, engagera och sprida Guds ord till församlingsmedlemmarna.

Tyvärr går detta inte alltid ihop. Resultatet syns i stadigt sjunkande medlemsantal, på grund av att personer utträder och att allt färre döps - och därmed inte tas upp som medlemmar. Situationen är ännu inte katastrofal, men det vi ser är sannolikt upptakten till en kris. Hittills har man mött utmaningarna med utslätat budskap och ökad tyngd på att leverera ceremoniel inramning av familjehögtider, snarare än tydligt andligt budskap.

(…)

Är svaret det sistnämnda borde omorganisationen börja redan nu, man måste möta människorna där de finns i verkligheten eller vill känna sig hemma. I stället för att tro att man hittar dem där man administrativt bestämt att de ska finnas. En nyckel är att lätta på församlingsstrukturen. I dag får man (med några få undantag) inte tillhöra en annan församling än den där man är folkbokförd. I kombination med inflyttningen till städerna har resultatet blivit att många tappat kontakten med sin tidigare hemförsamling och i stället tillhör en anonym storstadsförsamling.

(…)

Församlingsfrågan är inte den enda som avgör Svenska kyrkans framtid, men den är symbolisk. Människors beteende och livsinställning har ändrats.

I POSKs handlingsprogram står det:
POSK vill verka för att stiften lyhört uppfattar församlingarnas behov och främjar deras liv. Stiften ska inspirera till uthållighet i vår tid med en vikande traditionell kyrklighet men ett ökat andligt intresse. Församlingarnas självklara närvaro i människors viktiga livssituationer är betydelsefull.
(…)
Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget.


4 kommentarer:

Bo Rydén sa...

Efter att ha verkat i 13 år i en samfällighet med två pastorat (Eskilstuna) så är min erfarenhet att pengar är makt och det medför klåfingrighet.

De som har att administrera pengarna kommer, förr eller senare, att vilja styra pengarna också och på det sättet försvinner möjligheten att effektivt verka kring den lilla kyrkan i den stora samfälligheten.

Svenska Kyrkan har i stort två vägar att gå: Stora och ekonomiskt effektiva enheter där man förlorar i närhet och det personliga mötet eller små och ekonomiskt ineffektiva enheter där det personliga mötet står i centrum.

Att försöka göra båda på en gång kommer att misslyckas.

Carina Etander Rimborg sa...

Själv är jag förtroendevald i Göteborgs kyrkliga samfällighet där det varit 37 församlingar (numera 30). Vi har gemensam fastighetsskötsel och gemensam kyrkogårdsförvaltning (med en av de lägsta begravningsavg i landet). Här finns olika typer av kompetenser som hjälper församlingarna till exempel när det gäller personal och datorer.

Du har helt klart en poäng när du säger att pengar är makt - på det viset att fördelningen av pengar avgör vad församlingen kan satsa på. I Göteborg har vi ett rambudgetsystem med ett poängsystem som fördelar den gemensamma budgeten ut till våra församlingar. Givetvis är fördelningen av den ramen ett politiskt beslut och påverkar församlingens inriktning.

Men oavsett det så hoppas jag personligen på stora ekonomiska enheter och små pastorala. Att församlingen kunde få ägna sig åt de pastorala frågorna och att det fanns ett "service"-center som sköter praktiska i församlingarna.
Hos oss är samfälligheten så stor så det finns ingen chans att lägga sig i det lokala mer praktiskt.

Jag hoppas verkligen att strukturutredningen kan komma med kloka, konkreta förslag så att Svenska kyrkan kan få (fortsätta ha) levande församlingar!

Anonym sa...

Vill man ha många frivilliga ska man inte organisera sig i stora enheter. Närheten betyder mycket för frivilligheten!
Låt inte partipolitikerna fortsätta anpassa kyrkan efter sina ideal, de kommer ändå snart att ge upp. Det är dags att börja bjuda substantiellt motstånd över hela linjen! eller?

Leif Ekstedt sa...

En samfällighet som har 30 församlingar är enligt min mening för omfattande.
Den kunde lika gärna var direktstyrd av Stiftet. Det gäller nog att skapa kluster om högst 4 föramlingar. Ekonomin kan hanteras centralt men en Kyrkoherde plus kyrkoråd per fyra församlingar kan utgöra en levande församling och påverka sin verksamhet efter sina förutsättningar. En församling har ju enligt kyrkomötets beslut att varje vecka genomföra en Gudstjänst - det är oftas därför man lägger ihop 3-4 gamla församlingar och kan genom en gemensam gudstjänst uppfylla målet. Man kunde kanske tänka mer på sin uppgift att förvalta trons huvusakliga uppgift
att missionera om ekonomin var centraldirigerad.