Gudstjänsttankar

Idag, torsdag, startar Gudstjänstfestivalen i Göteborg.

Du kan läsa om det i Kyrkans tidning (fast inte på nätet, men du hittar artikeln på sidan 18 "Kultur och teologi") och i tidningen Dagen här>>.

Jag är anmäld och skall delta i festivalen, lyssna på föredrag samt delta i flera olika temagudstjänster.

I Kyrkans tidning står det idag en del artiklar om gudstjänst. (tyvärr går det inte att hitta artiklarna på nätet, så att det går att länka till dem.) Artiklarna handlar om gudstjänst, temamässor och att hitta nya uttryck för att möta nya människor med körsång, teater och sakral dans.

Att gudstjänsten är den absolut bärande punkten i vår verksamhet, det råder det inget som helst tvivel om. Men hur skall gudstjänsten se ut? Hur skall gestaltningen vara? Vilka texter, böner och sånger är rätt (eller fel?) Och hur får vi igenkänning - utan att vara omoderna eller tappa fokus?

Kyrkohandboksgruppen som har funderat på just de här frågorna, har efter beslut i kyrkostyrelsen, nu skickat ut sitt förslag på översyn av handboken på remiss till alla domkapitlen. Senast den 11 juni skall svaren ha kommit in.

Kyrkohandboksgruppen vill gärna ha synpunkter och är öppen för dialog med församlingarna. Passa på att prata om gudstjänst i din församling, ditt kyrkoråd, din bibelstudiegrupp eller kanske din kör. Läs förslaget och försök att vara öppen. Du hittar remissen på denna sida>> Förhoppningsvis kommer den att fyllas på med mer material när remissen skickas ut.

Jag tänker så här. Jag är ingen fullfjädrad och utbildad teolog (jag har bara gått bibellinjen på Helsjöns folkhögskola) och jag är ingen stor, djup tänkare som kan förklara filosofier med krångliga ord. Jag är en helt vanlig gudstjänstdeltagare. Hur skall jag veta vad som är bra och inte bra? Hur skall jag veta att detta är mer "kyrkligt" än det här? Hur skall jag veta att denna bönen betyder mer och funkar bättre för Gud än den här?

För vi vet ju att församlingar och församlingsbor rynkar på näsan åt varandras sätt att fira gudstjänst, predika, lovsjunga eller be till gud. För någon är det fullständigt otänkbart att gå till församling X, medan det för andra är det "enda" stället där man kan få en "riktig" predikan och "riktig" gudstjänst. Fast att båda är i Svenska kyrkan. Varför har det blivit så här?

Nej, jag vill bara gå och vila i gudstjänsten. Jag vill gå dit och bli påfylld. Jag vill kunna vila i att undervisningen är bra och "rätt", sångerna uppbyggliga, bönerna riktade åt rätt håll… Hade jag varit född och uppvuxen i ett annat land, eller för den delen, bara en annan del av landet - så hade jag varit van vid att fira gudstjänst på annat sätt än jag "lärt" mig genom min uppväxt i "mina" församlingar. Jag vill känna mig trygg i gudstjänsten!

Jag tycker det är lysande med alla dessa temagudstjänster, där man använder ny musik, nya texter och nya uttryckssätt. Men jag gillar också igenkänningen. Traditionen. "Det vanliga".

Så ta upp tråden som finns i Kyrkans tidning (och på många andra ställen!), börja diskussionen och funderingarna på era gudstjänster. Och passa på att sätta er in i handboksgruppens underlag och funderingar. På det viset bygger vi en stark kyrka, där människor kan bli påfyllda i sitt kristna liv.

PS Jag skulle leta efter en illustration till bloggen och gick in på IKONs bildsida för att hitta en gudstjänstbild. Men döm om min förvåning, där fanns inte "gudstjänst" att välja på bland verksamheter. Men jag hittade bilden på Lunds stifts webbplats där de hade en "Gudstjänst från A till Ö"