Så har hon legat i flera år och hon blir bara sämre. Nu önskar hon att hon skall få sövas och att man sedan skall stänga av hennes respirator, som hon behöver för att överhuvudtaget kunna andas. Önskemålet har ställts till socialstyrelsen som måste besluta om man skall avbryta den vård som ges. Maria Jacobsson, jurist säger:
– Det blir en svår gränsdragning mellan patientens rätt att säga nej till pågående behandling och den aktiva handling det innebär att avbryta en livsuppehållande behandling, säger Maria Jacobsson, jurist på avdelningen för reglering och tillsyn.Att dödshjälp i Sverige är ett ämne som kommer att fortsättas att diskuteras är helt klart. Aftonbladet har i samband med nämnda artikel en webbenkät. När jag hämtar ner den har 50761 personer röstat och 94,9 procent är för att Sverige skall införa aktiv dödshjälp, eller som frågan är ställd - Borde det vara tillåtet att avbryta en livsupphållande behandling om patienten ber om det?
Dag Tuvelius skrev en ledare om palliativ sedering den 21 januari 2010. (palliativ sedering är symtomlindring av döende patienter)
Han skriver:
Jag tror det är viktigt att dra gränsen vid palliativ sedering. Det är en rimlig avvägning. Väl medveten om att en del vill gå betydligt längre. Men alla möjligheter är inte öppna. För att ställa frågan på sin spets. Att bestämma över sitt liv är en självklarhet, men av det följer inte rätten att be läkaren om hjälp att avsluta det.Läkarförbundet har tagit fram etiska regler för palliativ sedering som finns att hämta ner på pdf (sök på nätet). Läkartidningen har en artikel om palliativ sedering där det redovisas i hur stor utsträckning den används. Läs artikeln här (2009 03 09)>>
Men framförallt måste vi prata om frågorna. Det räcker inte att socialstyrelsen, läkarkåren och Statens medicinsk-etiska råd engagerar sig och driver frågorna. Frågan om hur vi ska dö berör oss alla, utan undantag. Den mest uppenbara orsaken är att den medicinska utvecklingen ställer oss inför nya frågor.
Jag håller med Dag Tuvelius att den palliativa sederingen måste utveckla och diskuteras. Ingen skall givetvis behöva ligga i ångest eller smärta. Vi är många som har följt nära och kära som ligger för döden. Att lindra och vårda de sista dagarna och timmarna är givetvis självklart!
Personligen är jag dock inte för aktiv dödshjälp! Det har jag sagt flera gånger och det kommer jag att fortsätta att säga. Jag vill också vara tydlig med att detta är mina personliga åsikter och ingen fråga som POSK driver eller har tagit ställning i.
Jag tycker inte att Sverige skall införa aktiv dödshjälp och jag tycker att Svenska kyrkan skall vara tydlig med att man inte är för aktiv dödshjälp. Vi kan inte säga att vi är emot dödsstraff och samtidigt säga att det är OK att ta livet av en människa på sjukhuset eller i hemmet. Vi måste våga diskutera vår egen dödsångest och vi måste våga prata om livet och döden.
Ja, jag inser att det alltid kommer ömmande, tragiska fall, Aftonbladets artikel visar ett tydligt exempel på detta. Men… jag anser ändå att Svenska kyrkan officiellt måste ta avstånd från aktiv dödshjälp, och jag anser att Svenska kyrkan måste delta aktivt i diskussioner och debatter om var de etiska gränser går.
Anders Wejryd säger i en artikel i tidningen Dagen att han inte vill ha dödshjälp.>> Det uppskattar jag och hoppas att den viktiga diskussionen fortsätter.
2 kommentarer:
Aktiv dödshjälp är en sak, men det är ju inte detta det handlar om här utan om att avbryta en livsuppehållande behandling. Och precis som läkarna säger, allt annat än att tillmötesgå kvinnans begäran är tvångsvård. Frågan är därmed inte helt enkelt.
Det tragiska är, som jag skriver i min blogg, att se en människa förlora livsviljan när vi vet att den Gud vi tror på har makt att ge just detta in i den mest hopplösa situation.
/Lars
Dagens svenskar är sådana trygghetsnarkomaner att allt lidande, smärta och sorg måste undvikas till vilket pris som helst. Sverige/svenskarna har en hel del att lära sig av resten av världen. Istället för dödshjälp, lyckopiller, sjukskrivning för minsta smärta, kanske svenskarna skulle kunna börja se lyckan i att leva? Fast det förstås, svensken måste alltid gnälla, alltid se allt negativt. Alltid.
Döden, lidande, fysisk och psykisk smärta, skilsmässor, barnadöd, arbetslöshet, etc - allt det hör till den mänskliga tillvaron. Den moderna människans kamp att försöka ta bort alla dessa saker ur sina liv är rätt skrattretande. En hysterisk kollektiv mänsklighets kamp mot väderkvarnarna. Tron att döden, kejsarsnitt eller sjukskrivning på egen beställning ska befria oss från att ta tag i verkligheten är patetisk. Istället för att automatiskt låta vår tillvaro falla samman så snabbt vi konfronteras med lidande så kanske vi skulle se lidandet i ögonen, lära oss att leva med det och faktiskt älska livet ändå.
Skicka en kommentar