För många förtroendevalda?

Nu hann jag läsa Kyrkans tidning som kom igår. Flera av artiklarna handlar om antalet förtroendevalda. Och det skymtar fram en åsikt om att de förtroendevalda är för många. (illustrationen här bredvid är från Kyrkans tidning.) Biskop Sven Thidevall vill förändra Svenska kyrkan så att det blir färre församlingar - och det tolkar jag som att beslutsnivåerna skall bli färre.

Och i min värld (önskevärld?) så behöver inte färre beslutsnivåer betyda att vi får färre församlingar. För jag ser att detta handlar om församlingsbegreppet. Det församlingsbegrepp som finns i Kyrkoordningen som idag kräver att en församling skall ha 1. Ett invigt kyrkorum 2. Förtroendevalda som tar ansvar 3. En kyrkoherde.

När vi sitter fast i denna definition så blir det komplicerat när vi inte får tillräckligt många förtroendevalda som vill vara med och ta ansvar (så som det är definierat i kyrkoordningen) - eller där vi inte har en fungerande kyrkoherde (eller någon kyrkoherde alls).

Jag tror att vi måste våga lyfta blicken och våga tänka i nya banor. Jag tror att vi måste hitta nya sätt att definiera församling. I min värld så är församling det som hör till kyrkan - kyrkorummet och alla de människor som finns där. Och all verksamhet som sker i och runt kyrkorummet. Gudstjänster, diakoni, mission och undervisning. Där det finns människor som vill gå in och ta ansvar för olika uppgifter som rör Svenska kyrkans grundverksamhet.

MEN - och här vill jag lägga in en brasklapp - det är OERHÖRT viktigt att samtidigt vara en del av helheten. Att vara del av och ta ansvar för helheten. Det går inte att bara säga "i min församling är det så bra - men i grannförsamlingen, där minsann…" eller "nu har de i kyrkomötet bestämt…" eller ännu värre… "va? … vaddå bestämt, det rör inte oss här i församlingen…".

Med detta menar jag att även om jag vill och tror att Svenska kyrkans verksamhet i församlingarna är det absolut viktigaste, med sina grundläggande uppgifter - så är det också viktigt att ta ansvar för hela Svenska kyrkan. Församlingen kan inte vara en isolerad ö, en frikyrka som gör som den vill med undervisning, gudstjänster, diakoni och mission. Nej, att vara en del av Svenska kyrkan innebär att alla församlingarna också måste ta ansvar för beslut, fattade på andra nivåer.

Men nu skulle jag tala om förtroendevalda… Kyrkans tidning skriver i en artikel om att det går två förtroendevalda på varje anställd i kyrkan. Sen skriver Dag Thuvelius skriver i sin ledare "Färre förtroendevalda inget självändamål" att de förtroendevalda är en dold resurs och tillgång.

Och där tror jag att vi slår huvudet på spiken! Vi i Svenska kyrkan går mot en framtid med krympande resurser. Vi kommer att behöva dra ner på antalet anställda. De anställdas uppgifter kommer mer och mer att specialiceras på att ta hand om frivilliga och volontärer. Det tror jag. Om vi då samtidigt skall klaga på att vi idag har för många som vill vara med och ta ansvar - låt vara att dessa just är förtroendevalda i en särskild uppgift - så kommer vi att få problem. Vi kan inte kasta ut barnet med badvattnet.

Jag tror däremot att vi måste våga ge förtroendevalda, frivilliga och volontärer mer och fler kvalificerande uppgifter. Det är den kyrka jag tror vi är på väg till. Där jag kan engagera mig i min kyrka/församling och där det finns några anställda som håller ihop och stöttar den verksamhet som bedrivs av frivilliga.

Det är därför vi i POSK tycker det är viktigt att de som är förtroendevalda på beslutande nivåer också är förankrade på församlingsnivå genom gudtjänstdeltagande och verksamheter. För när våra förtroendevalda har denna förankring så har de ett perspektiv och en erfarenhet som gynnar alla beslut i Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan har tillsatt en strukturutredning som skall vara klara 2011. Läs vad jag skrev om den utredningen här. En av uppgifterna är att titta på församlingsbegreppet. Det är bara att hoppas att utredningen tänkar kloka tankar!