>>Läs artikeln här>>
Svenska kyrkan har tillsatt en strukturutredning. Den består av samma personer som fanns i demokratiutredningen. Vilket får POSKs del innebär att vår ordförande, tillika professor i fysik, Hans-Olof Andrén finns med i strukturutredningen. (bilden hämtat från www.chalmers.se)Nu har jag sökt runt på Svenska kyrkans webbplats för att hitta någon information om denna strukturutredning utan att hitta något. Det säger kanske mer om mig än om webbplatsen - men… Hjälp mig gärna, någon!!!
När det gäller struktur så säger POSK i sitt handlingsprogram under rubriken Rikstäckande:
Rikstäckande
Församlingen är kyrkans grundläggande enhet. Varje församling behöver personal med både en bred och djup kompetens för att tillsammans med frivilliga medarbetare bedriva arbetet i enlighet med församlingens grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. De administrativa enheterna måste vara tillräckligt stora för att kunna klara sin ekonomi och de många uppgifter som idag ligger på arbetsgivare, bland annat ansvaret för en god arbetsmiljö. Många församlingar kommer att möta ekonomiska påfrestningar, detta gäller såväl glesbygdspastorat som storstadsförsamlingar med färre kyrkotillhöriga.
I hela landet måste det finnas rimliga möjligheter att delta i kyrkans gudstjänstliv och verksamhet. POSK vill verka för att kyrkans system för ekonomisk utjämning ändras så att olikheterna i kyrkoavgift för personer med samma betalningsförmåga inte blir orimligt stora. Men för att på sikt klara ekonomin krävs också ändringar i församlings- och pastoratsindelningen.
Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget. Stiften bör i framtiden ges en större roll i den ekonomiska utjämningen och erbjuda pastoraten stöd i ansvaret för kyrkobyggnader och fastighetsförvaltning.
4 kommentarer:
Ur POSK:s synvinkel borde de stora församlingaerna vara ett problem av flera skäl. Ju starkare lokalförankring dessto lättare att tillämpa personval som ju är en hjärtefråga för POSK. Dessutom så gör jätteförsamlingarna att den kyrkorättsliga församlingen i sig oinnehåller flera gudstjänstfirande församlingar. Den gudstjänstfirande församlingen och den juridiska bör så långt det går följas åt - annars har man en schizofren kyrkosyn och är ute på hal is. Kopplingen mellan gudstjänstfirande församling och förtroendevalda har ju också det varit en hjärtefråga för POSK. Att sammanslagningar behövs är dock sannt men just nu råder det hysteri och den senaste sammanslagningen i Stockholm skapar en församling på över 60.000människor - men för bara några år sedan sade stiftet att den ideala församlingen borde ha 6-10.000 medlemmar (eller om det var invånare).
Hej POSK-präst
Nja, jag håller nog inte helt med dig.
Och en av anledningarna är att du genast börjar prata om församling och som jag tolkar det så är det det den stora sammanlagda enheten.
Ett av problemen är just församlingsbegreppet. Det är också därför som vi i POSKs program skriver under rubriken "rikstäckande":
_________________
Stiften som har ansvaret för att församlingar och pastorat är lagom stora behöver föra en nära dialog med församlingar som berörs av förändringar. POSK anser att denna måste utgå från en reflektion över vad en församling är och hur den kan verka med utgångspunkt i det lokala engagemanget.
______________________
För vi har olika bilder i huvudet så fort vi säger ordet församling.
I min värld (och som jag hoppas att strukturutredningen också kommer fram till) så är församling det som händer runt en kyrka, gudstjänsten, gemenskapen och verksamheten. Det som är centrum där. Hur sedan överbyggnaden ser ut i form av administration osv är inte viktigt i det sammanhanget.
Jag förstår inte riktigt vad du menar när du skriver att den gudstjänstfirande församlingen och den juridiska bör följas åt annars blir det en schizofren kyrkosyn.
Om du menar att man i ett gemensamt administrativt området där det finns många kyrkor inte skulle kunna fira olika typer av gudstjänster med olika inriktning så tror jag du har fel. Vi har en enorm bredd och rikedom i våra olika traditioner i Svenska kyrkan. Och dessa kan mycket väl leva bredvid varandra - även inom samma administrativa område. För vi i POSK är för mångfald. Vi ser det som en rikedom.
Jag personligen tror inte heller på det som idag kallas församling och består av 4-8 kyrkor och 70000 invånare. Jag tror på det lokala, närheten till kyrkan och centrumet i gudstjänsten. Det är det jag skulle vilja kalla församling. MEN - vi måste våga lyfta oss från de föreställningar vi har om "att så här är det" och "så här skall det vara" och våga tänka i nya banor.
Jag hoppas att strukturutredningen vågar göra det. Önska får man ju alltid…
Vi ska inte skilja för mycket på "andligt" och "världsligt" så att vi säger att vi har en andlig församling som firar gudstjänst, undervisar bedriver diakoni o.s.v. och sedan en världslig/administrativ församling som sköter "det praktiska". Dessa saker måste gå hand i hand så långt det är möjligt. (jfr en mycket bra artikel i Svensk pastoraltidskrift för något nummer sedan av en kollega vars namn jag tyvärr glömt)
Det stora felet i vår nuvarande struktur är dels att vi har många dåligt fungerande flerpastoratssamfälligheter. I flera fall borde man där slå ihop pastoraten till en enhert men behålla församlingarna. Då skulle vi få en tydligare och mera lättarbetad struktur. (Så har det t.ex. fungerat i Kalmar stad som varit ett pastorat men där de funnits flera församlingar som nästan alla har haft bara en kyrka). Kyrkoherden blir tydligt chef och distriktsprästen har fått ett tydligt eget ansvar. Denna modell borde prövas på betydligt fler håll!
Det andra stora felet i vår struktur är att vi har för många förtroendevalda i våra olika organ. Styrelser blir sällan bättre ju fler som är med. Ett vanligt församlingskyrkoråd borde därför ha kanske 6-10 ordinarie medlemmar (och hälften så många ersättare). Jag tror tyvärr att man medvetet valt att ha krav på så många medlemmar som man nu har just för att tvinga församlingar att gå samman (då det ofta är brist på förtroendevalda som tvingat fram sammanläggningar). Många kyrkoråd skulle också med fördel sammanträda mer sällan. Att på landet av slentrian ha kyrkoråd varje månad är både dyrt och arbetskrävande. När för många har för lite att göra leder det tyvärr lätt till detaljstyrning och andra problem.
Här har Frimodig kyrka varit klok då man värnat om kyrkstämman som är ett geniunt uttryck för den gamla folkligt förankrade direktdemokratin inom vår kyrka. S-ledamöterna i kyrkomötet ogillar dock denna form av demokrati och folklighet trots talet om den öppna folkkyrkan.
Hej POSK-präst
Nej, jag vill nog inte skilja på andlig och värdslig församling - men jag ser att det kan finnas olika sätt (och förhoppningsvis sätt som jag ännu inte kommit på) att sköta "det övergripande". Jag tror att vi måste våga släppa strukturerna som vi är vana att se dem.
Och det kanske också gäller kyrkoherden som chef - det kanske kan finnas alternativ för detta också. Inte när det gäller det teologiska - men kanske det praktiska. Men jag vet att detta är att trampa i ett getingbo, så jag släpper den frågan här.
Det finns problem med att det är förtroendevalda som inte har tillräcklig kompetens för att sköta sina uppgifter. Då kanske inte problemet är att de är för många. Jag känner egentligen en oro över att det blir för få förtroendevalda som får mycket "makt". Men kanske är det en rätt väg att gå - och att dessa är kompetenta och vågar ta beslut. Inte bara "jamsa" med och säga ja till en stark kyrkoherde. (ytterligare ett getingbo - jag vet!)
Hur ofta man sammanträder och hur länge man sammanträder ser nog väldigt olika ut på olika ställen. Vi har kanske olika erfarenheter. Lika viktigt som det är att utbilda kyrkoherdar att vara bra arbetsledare, lika viktigt är det att utbilda förtroendevalda att bli bra styrelse i församlingen. Det handlar om delegation, förtroende och att göra rätt saker. Samspelet mellan kyrkoherde och kyrkoråd är oerhört viktigt och samspelet mellan ordförande och kyrkoherde en springande punkt. Att ha förtroende för varandras roller och kompetenser.
Det finns mycket Svenska kyrkan kan bli bättre på - och det finns mycket bra vi kan dra nytta av.
Du tar upp kyrkstämman som ett exempel. Det är möjligt att det är bra. Det enda jag känner med det förslaget är att det inte är att våga tänka nytt. Vi skall ha med det som en pusselbit - men kanske finns det bitar som vi ännu inte prövat och som kan bli minst lika bra.
Jag har ingen färdig lösning på detta. Jag vill bara att vi skall våga - våga tänka nytt - våga lita på varandra - våga sätta gudstjänst/församling i centrum och utgå därifrån. Att våga se våra strukturer och nya strukturer men nya ögon och fundera över - "kan detta vara ett bra sätt att förnya Svenska kyrkan?"
Jag tänker också så här - vi har fått olika uppgifter i Guds rike. Din uppgift är tydligen att vara präst. Min uppgift har blivit att vara förtroendevald - och genom dessa gåvor som jag har fått så får jag hjälpa till att på bästa sätt organisera kyrkan så att gudstjänst och verksamhet kan bedrivas. Organisationen kan inte vara allas uppgift precis som prästerskap, diakoni, musik och pedagogik inte är det. (och nu menar jag inte allmänna prästadömet, för det vet jag finns, innan någon hoppar upp i taket!) Vi är bra på olika saker och bidrar med olika saker.
Vi får hoppas att strukturutredningen vågar vara kloka och vågar tänka nytt.
Skicka en kommentar