På väg på tåget - och lite om dödshjälp och vårdcentraler

Sitter nu på tåget på väg till Hallsberg. Jag skall träffa Strängnäs stift POSK-grupp. Faktiskt ett av mina först bokade besök när jag anställdes. De bokade mig när vi träffades på årsmötet i Linköping i april. Och nu är jag på väg.

Igår var jag ute och träffade mina tjejkompisar, som jag känt sedan Kyrkans Ungdomstiden i början på 80-talet i Biskopsgården. Det var trevligt. En av dem är sjuksköterska och undervisar nu på vårdhögskolan. Hon har just fått klartecken på att en artikel hon har skrivit skall publiceras. En artikel som handlar om hur samvetet påverkar sjuksköterskorna och deras jobb. Det där låter jätteintressant tycker jag. Och vi pratade om vad som bestämmer hur vårt samvete fungerar, vad som formar vårt samvete. Och vi började prata om dödshjälp - givetvis. Hon var, som jag, helt emot det. För hon såg problemet som sjuksköterska. Tänk om hon blir tvungen att assistera en människa som inte själv kan ta sina tabletter? Nej, hon tyckte detta var svårt och komplicerat.

Och hon pratade om det "sluttande planet" i vården. Hur man undan för undan accepterar olika saker, det "rinner ner" längs ett sluttande plan, så att man till slut har ändrat ståndpunkt eller angreppspunkt helt.

I morse hann jag läsa lite i GP innan jag åkte iväg med spårvagnen. Återigen står där om den vårdcentral som Mölnlycke församling vill starta. De vill ha som krav att man skall vara medlem i Svenska kyrkan för att få jobba där. Och nu går diskussionerna höga, det hotas med anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen), eftersom det inte anses att man kan ställa ett sådant krav i en vårdinrättning som finns tillgänglig i offentliga sjukvården (vilket denna vårdcentral skulle bli). Lars T Gåreberg, kyrkoherde, säger att många redan har hört av sig och vill jobba på den nya vårdcentralen som skulle vara belägen i församlingshemmet. Församlingshemmet är redan idag en knutpunkt och samlingsplats i Mölnlycke.

Per Eckerdal, präst och fd direktor för Bräcke diakoni, håller just nu på med en utredning för Svenska kyrkan om hur kyrkan kan vara aktiv på andra områden förutom de fyra huvuduppgifterna, Gudstjänst, Undervisning, Diakoni och Mission.

I januari hade Per Eckerdal ett mycket intressant seminarie på POSKs kyrkodagar, där han talade om social ekonomi. Hur kyrkan går in och driver vårdhem, äldreboende, pallitativ vård (vård i livets slutskede) och liknande inrättningar. Och vad detta innebär. Och då sa han att man inte kan ställa krav på att all personal är med i Svenska kyrkan. Men att personalen måste ställa upp på kyrkans värderingar.

Detta blir givetvis något man måste förhålla sig till, när man bestämmer sig för att driva en inrättning som skall vara offentlig.

Jag tror att det är viktigt att kyrkan finns med som alternativ. Men jag tror också att kyrkans inrättningar skall vara profilerade, så att den som söker sig dit skall märka att det är något annat som driver den verksamheten än bara en kommunal verksamhet. Det skall märkas att det är kristna värderingar, det skall finnas tillgång till präster, diakoner och andlig vård som ett komplement till den kroppsliga vården. Annars skall vi inte ge oss in i konkurrera på den offentliga marknaden. Så tycker jag.