Dödshjälp

Nu kommer jag att skriva ett (än) mer personligt inlägg. Med detta menar jag att POSK inte har skrivit något om detta i sitt handlingsprogram eller har tagit ställning till frågan officiellt.

Det gäller frågan om dödshjälp. Till kyrkomötet 2001 skrev jag en motion till kyrkomötet angående dödshjälp. Läs hela motionen här.

Jag ville att kyrkostyrelsen skulle få i uppdrag att genom sina nationella och internationella kontaktytor och samarbetsorgan aktualisera frågan om dödshjälp och dess användning och avskaffande. På det kyrkomötet fanns också en motion om livstestamente - alltså en motion som ville att det skulle bli möjligt att själv få bestämma hur och när man skulle sluta sitt liv. Dessa båda motioner hanterades samtidigt.

Läronämnden sa i sitt yttrande (2001:14)
Frågorna om konsekvenserna av kyrkans bekännelse till livets okränkbarhet och människans värde och värdighet liksom möjligheterna till aktiv dödshjälp har länge varit föremål för omfattande teologisk och etisk bearbetning. Frågorna blir alltmer brännande såväl på samhällsnivå som i den enskilda människans relation till Gud och brottning med sitt samvete. Läronämnden understryker därför vikten av ett fortsatt arbete med hithörande frågor i samråd med andra kyrkor och med medicinsk sakkunskap.

Läs hela betänkandet här.

Nu kan vi se att frågorna är brännande. Nu finns det förslag att läkare skall kunna ge patienter medicin så att det själva skall kunna bestämma när man skall avsluta sitt liv.

Jag ser frågan så här:
Det kommer alltid att finnas människor, enskilda händelser (varje händelse är enskild och ömmande) där argumentationen för att själv få bestämma sin egen död kan kännas rätt. (och JA, jag har personlig erfarenhet av detta!)

MEN - jag tycker att det är en himla skillnad på detta och vad Svenska kyrkan säger officiellt. Kan Svenska kyrkan (och dess präster) verkligen med hedern i behåll säga att det är rätt att människan själv skall bestämma när livet är slut? Och inte Gud? Är de har rätt att ta dessa beslut? Kan vi verkligen garantera att den som vill ta sitt eget liv gör detta av egen vilja och inte för att underlätta för någon annan?

När dödsstraffet diskuterades så sa läronämnden
Läronämnden skriver i sitt yttrande Ln 1998:505 med anledning av dödsstraffet: "Människans liv har enligt kyrkans tro givits henne av Gud. Ett medvetet dödande av en människa avbryter detta givna liv."

I och för sig inte ett så revolutionerande uttalande - men det pekar ändå på att det finns funderingar.

Jag välkomnar en diskussion och saklig, teologisk debatt om dödshjälp. Staffan Holmgren försökte få upp frågan i årets kyrkomöte men det röstades ner. Jag har sedan förstått att han och jag inte har samma syn på vad diskussionen skall leda till. Men jag hoppas verkligen att kyrkan kan stå rakryggad här.

Det handlar också om ett värdigt slut. Ett där man man slipper smärta men också får hjälp att våga släppa taget. För kanske är det så att rädslan för att dö plågsamt eller när jag själv inte vet är rädslan för döden (hur konstigt det nu låter när man själv vill bestämma sin dödsstund).

Personligen så är jag inte för dödshjälp! Men jag är för en bra, etisk och mänsklig omvårdnad vid livets slutskede.

Läs artiklarna i Kyrkans tidning och i Dagen.