Kyrkosångsförbundet

Under eftermiddagen har jag varit iväg på ett panelsamtal hos Sveriges kyrkosångsförbund. De har lagt ett förbundsmöte i Uppsala i anslutning till ärkebiskopens möte om barn och unga.

Och nu hade de bjudit in alla nomineringsgrupperna för att de skulle få komma och berätta hur de kommer att verka för kyrkosångsförbundet och dess verksamhet.

Alla nomineringsgrupper var där, förutom Sverigedemokraterna och fd moderaterna (numera Borgerligt alternativ.)

Det var ju bra - lite intressant bara att det var alla grupper var där idag - men i tisdags när vi var inbjudna till Svenska Kyrkans Unga så saknades flera grupper. Då var inte ÖKA där, inte fd moderaterna (numera Borgerligt alternativ) och inte ViSK. FiSK var heller inte där, men hade lämnat återbud och beklagade att de inte kunde komma. Men nu som sagt var det nästan full uppslutning.

Åter till Kyrkosångsförbundet. Vi fick berätta hur våra nomineringsgrupper tänker om kyrkosångsförbundet. Och jag kunde peka på vad vi skriver i vår vision och vårt program där vi bland annat skriver:

Musiken i kyrkan är ett redskap för att utforska, förmedla och fördjupa tron. Detta ska ske med hjälp av en musikalisk bredd. Musiken är en viktig del i vårt gudstjänstliv och tillför en dimension som förstärker och förtydligar evangeliet om Jesus Kristus.

Sveriges Kyrkosångsförbund är Sveriges i särklass största körorganisation och körsång är en av Svenska kyrkans största ungdomsverksamheter. Svenska kyrkan är en betydande aktör i det offentliga kultur- och musiklivet i landet. POSK vill med kraft verka för att stärka musiken i församlingarna.

Det var en del praktiska frågor som avhandlades bland annat hur olika verksamheter ska redovisas. Ett system som införts av kyrkokansliet och som inte är beslutat av förtroendevalda. Ingen av nomineringsgrupperna tyckte väl att det blivit så lyckat och precis som kyrkosångsförbundet ville man se över det.

Sen diskuterade vi också rikskollekterna. Med de nya riktlinjerna som kyrkostyrelsen antagit så har kyrkosångsförbundet mist en rikskollekt. De säger då att deras verksamhet hotas. Och i förlängningen också hela Svenska kyrkans körorganisation

Kyrkosångsförbundet ordnar utbildning, fortbildning, körläger samt beställer körmusik för barn/ungdoms och vuxenkörer. Något som de inte kan göra om de inte får ekonomisk hjälp i form av kollekter.

Detta diskuterades livligt. Och jag tror att alla nomineringsgrupper kommer att ta med sig synpunkterna till sina grupper.

Vi i POSK har hela tiden kämpat för kyrkosångsförbundet. Men allt måste vägas samman. Sista ordet är inte sagt tror jag.

De som var där från Sveriges kyrkosångsförbund tyckte nog att nomineringsgrupperna var dåligt insatta i deras verksamhet. Det är möjligt, och kanske måste kyrkosångsförbundet bli bättre på att sätta sig själva på kartan.

Många av oss är i alla fall med i deras verksamhet kanske utan att veta om deras existens.

Sveriges Kyrkosångsförbund>>

…för dig utgiven

Så var det dags att summera den första dagen på Världens fest. En fest som egentligen inte kom igång förrän sent på eftermiddagen. Det stod i programmet att det fanns utställningar på ett ställe från kl 12.00, som jag försökte gå på. Men de kom inte förrän efter kl 15.00 och satte upp sina grejer. Jag får gå dit imorgon istället om jag hinner.

Men jag har under dagen träffat en hel del människor från kyrkomötet och andra kyrkliga sammanhang. Och jag har förstås träffat en hel del POSKare. Det är trevligt. Jag hoppas att alla POSKare som ser mig kommer och hälsar!

Det som grep mig allra mest i kväll var två moment under inledningsmässan. Vi var i Baltiska hallen, en gigantisk idrottshall där vi alla över 3000 deltagare fick plats. Efter en del inledningsanföranden så började gudstjänsten.

Olika sorters musik var ett av inslagen. Och sen kom en mörk man i en stor vit kaftan. Och han citerade ur bibeln. Samtidigt som en sopransax spelade. Jag tror faktiskt att detta var en scen ur teaterföreställningen Bibeln som gick på Göteborgs stadsteater (men jag kan inte säga säkert). Men vackert var det. Orden gick rakt in i hjärtat.

När nattvarden skulle tillredas kom sedan fyra personer bärandes på en stor bår och på båren låg ett gigantiskt bröd. Först tyckte jag det såg helt makabert ut. De gick upp och ställde båren framför altaret som stod mitt på den korsformade scenen. När de lämnat båren där såg det ut som det stod en kista, nästan som det var begravning.

Och så kommer orden till mig. Han dog för att jag skulle få leva. Hans kropp är för mig utgiven. Jag får i nattvarden ta emot hans kropp som bröd. DÅ, där… så starkt detta talade till mig.

Sen är det fint att få dela nattvardsgemenskap med alla deltagarna. Sjunga psalmerna tillsammans och få inleda en helg med mässa.

Efter inledningsmässan tog jag mig till St Petri församlingshem för att vara med på panelsamtalet om Svenska kyrkan och webben. Jag var en av fyra som ingick i panelen. Du kan se hela samtalet här (börja titta ca 5,5 min in i sändningen)

I morgon har jag kryssat för fullt med olika programpunkter som jag ska försöka hinna med att gå på. Kanske kan jag också bambusa eller blogga under dagen. Men det beror helt och hållet på om det funkar rent praktiskt och jag hinner.