Att komma ut ur garderoben

– Det finns en beröringsskräck hos journalister som är blandad med ointresse, men givetvis inte hos hela journalistkåren. Att skiva om religiositet är lite som att komma ut ur garderoben, då kommer kollegor fram och säger att det är kul att läsa och att de nu själva tänker skriva. Men det finns också en skräck som beror på postkolonial stress. Religiositet är ett svårt ämne och medier älskar rak och tydlig konflikt med ett offer och en gärningsman.

Så säger Erik Helmersson, DN:s ledarskribent, vid sitt seminarium i Almedalen häromdagen. Läs hela artikeln hos Dagens Media här>>

Signum.se skriver också om seminariet. Har svensk media religiös beröringsskräck?>>

Omkring en miljon människor deltar varje vecka i någon form av religiös aktivitet i Sverige, men det förblir obeaktat. Journalisterna är i allmänhet inte negativt inställda, men de är ”livsstilsliberaler” och ser inte vad som försiggår. Religiösa värderingar som lever vidare också i det sekulariserade samhället och är något som man till och med kan ta med sig i valbåset. Men en attitydförändring är på gång med intresse för religionernas konkreta existens.

Antje Jackelén diskuterade detta i sin debattartikel i Sydsvenskan Opinion den 1 juli. "Sverige har ett samtalsklimat om religion som inte gagnar tillväxt">>

"Jag lärde mig snabbt vad man inte talar om i Sverige" sa en invandrare från före detta Jugoslavien, "man får inte tala om Gud, man säger inte att någon är tjock och man pratar inte om döden".
En affärsman konstaterade: "Enda gången vi tänker religion är när det hänt något riktigt tragiskt, då säger vi: tänd ett ljus och ta hit en präst så vi får ordning på det."
En annan deltagare påstod att det är lättare att komma ut som homosexuell än som troende.
(…)
En modern, demokratisk stat ska vara sekulär. Men samhället är inte sekulärt så länge det finns troende människor. Samtidigt mår den sekulära, demokratiska staten gott av att dess medborgare vårdar sina kulturella och religiösa rötter. Rotlösa människor är sämre demokrater. De faller lättare offer för extrema och fundamentalistiska rörelser.

Hur kan vi bidra till att ändra på det här? Hur kan vi få kyrkans frågor att vara en naturlig del av samhällsdebatten och det som journalister på ett objektivt och konstruktivt skriver om?

Genom att våga prata om vår tro - skulle jag gissa.
Genom att våga säga varför jag tar olika beslut för eller emot, att det är min tro och gemenskapen i gudstjänsten och församlingen som vägleder mig och hjälper mig ta ställning för eller emot. Det tror jag kan vara en väg.

Ur POSKs vision och program:

POSK vill att Svenska kyrkan ska
•    erbjuda närvaro, gemenskap, växt och fördjupning
•    förmedla tillit, befrielse, hopp och livsmod
•    se och ta vara på varje människa som en gåva i församlingens liv
•    respektera individen och glädjas åt mångfalden
•    vara en profetisk röst i samhället och visa på ett liv i rättvisa och frihet
•    vara en brobyggare mellan kyrkor
•    sträva efter en sann och öppen dialog mellan människor av olika tro

Uppdaterad 2012 07 12
Dagen: Som att komma ut ur garderoben>>