Tankar efter ett ungdomsmöte

Jag är nu hemma igen efter att ha varit med på Svenska Kyrkans Ungas stora årsmöte (som avslutas idag). Jag jobbar och träffar mina egna tonåringar en dag innan sonen drar vidare till Frizon. I söndags kom han hem från World Scout Jamboree, där 39000 scouter från hela världen träffades och delade scoutliv.

Tidningen Dagen har haft en jamboree-blogg som du kan läsa här>> Där står om scouter, om scouter och tro, om symboler som håller oss samman. Om möten, dialog och engagemang. Bland annat skrev Johan Nilsson (7/8-11):

När man håller på med scouting i Sverige får man ibland påminna sina scoutvänner om att tro och scouting hör ihop. På global nivå behövs det inte. På en världsscoutjamboree ges religion och trosutövning stort utrymme. Scouterna gör unga redo för livet, och då ingår det som en viktig del att ge unga redskap för att bearbeta de stora frågorna i livet och ge dem erbjudandet att själva söka en tro.

Intressantaste seminariet, tycker jag, var det med biskop Antje Ackelen. Måste nog erkänna att mina förväntningar på seninariet var rätt låga. Antjes inställning till hela religionsdialogsgrejjen var skön. Man måste vara trygg i sin egen tro för att det skall vara fruktbart att föra en dialog. En Dialog handlar inte om att bli överens om tro, utan snarare att bli överens om att man inte är överens.

Och jag tänker på Svenska Kyrkans Unga som igår, i Uppsala, firade att det var 18 år sedan de bildade sitt nya förbund - där Kyrkans Ungdom och Ansgars-scouter gick samman. Två olika ungdomsrörelser inom Svenska kyrkan som blev en. Två kulturer som skulle bli en.
Svenska Kyrkans Unga har också läger, de har också symboler, där finns också ett stort engagemang.

Från Jamboree-bloggen igen skriver Henrik Karlsson (3/8-11)

Symboler och ceremonier är ett hjälpmedel för att stärka identitet och samhörighet. Det kan vara enkla saker som ett patrullrop eller som är en pampig flagghalning. Varje kväll halas 160 flaggor samtidigt. Vid varje flaggstång står en scout och på given signal halas sedan alla flaggor.

Jag har råkat befinna mig i närheten nu några kvällar och det är omöjligt att inte stanna och förundras.

Det är svårt att inte stanna och förundras även när man är på ett arrangemang hos Svenska Kyrkan Unga också, även om det är andra saker som man gör. Man tränas i sin tro och i demokrati.

Och så det som Nilsson skrev om biskop Antjé. Att man måste vara trygg i sin egen tro för att kunna föra dialog. Och jag tänker på hur viktigt det är med undervisningen, med samtalet om den egna tron, om vårt arv och vår kristna kontext. Och hur viktigt att man får dela detta med varandra - gammal som ung. Så som scouterna gör på sina läger. Där är det blandade åldrar - för man växer liksom inte ur scoutingen. Och så borde det vara även för Svenska Kyrkans Unga - där borde vi var med som vuxna som kan dela med sig av sina erfarenheter och framför allt lyssna och höra på ungdomarna idag.

Men visst… det är inte enkelt. Jag kommer tydligt ihåg när jag var med på mitt första riksmöte som Kyrkans Ungdom ordnade i Skellefteå i början på 80-talet. Jag tror vi var 2000 ungdomar eller så. Då var Ingmar Söderström ordförande i Kyrkans Ungdom och han var 26 år! Och jag kommer ihåg hur upprörande jag tyckte det var att vi hade en så gammal ordförande! Varför hade de valt en som var 26 år och inte en "riktig" ungdom? Mmmm… jag kan väl säga att jag fått ett litet annat perspektiv nu. Men känslan är viktig att komma ihåg!

På Dagens jamboree-blogg skrev ju Johan Nilsson:

Scouterna gör unga redo för livet, och då ingår det som en viktig del att ge unga redskap för att bearbeta de stora frågorna i livet och ge dem erbjudandet att själva söka en tro.

Och lika sant är det om vi byter ut första ordet:

Kyrkan gör unga redo för livet, och då ingår det som en viktig del att ge unga redskap för att bearbeta de stora frågorna i livet och ge dem erbjudandet att själva söka en tro.

Där har vi, gamla som unga i kyrkan, en viktig uppgift!