Svenska kyrkan och svältkatastrofen på Afrikas horn

Vad gör Svenska kyrkan egentligen för de svältade människorna på Afrikas horn? Så här skriver Ulrika Lagerlöf på Svenska kyrkans webbsida>>

Svenska kyrkan utökar insatserna i Somalia

somaliska flyktingar som anländer till lägren i Dadaab, Kenya, är hungriga och har vandrat i flera veckor. Många av de somaliska flyktingar som anländer till lägren i Dadaab, Kenya, är hungriga och har vandrat i flera veckor. Foto: Paul Jeffrey/ACT

Sedan årsskiftet har hungern drivit mer än 140 000 somalier över gränserna till grannländerna Kenya, Etiopien och Djibouti. Nu utökar Svenska kyrkan genom ACT-alliansen sitt arbete till Somalia för att göra det möjligt för människor att stanna kvar i sina hem.

Sedan flera år tillbaka arbetar Svenska kyrkan och ACT-alliansen i lägren för somaliska flyktingar i Kenya och Etiopien.

– Genom att utöka insatser i Somalia kan vi försöka hjälpa de som, av olika anledningar, ännu inte har gett sig av, och förhoppningsvis bidra till att de kan stanna kvar, säger Maria Lundberg, chef för Svenska kyrkans katastrofarbete.

Inte möjlighet att fly
De senaste månaderna har rapporterna om torkan och flyktingströmmarna på Afrikas horn fått stort utrymme i medierna. Människorna som anländer till flyktinglägren i Dadaab i Kenya är svårt uttorkade och barnen ofta undernärda. De flesta har vandrat i veckor och många har blivit tvungna att överge familjemedlemmar längs vägen. Men många har inte kunnat eller velat fly, eller så flyr de inom Somalia.

– Människorna som lyckats ta sig över gränserna är oftast inte de mest utsatta, det finns många som inte har haft möjlighet att ge sig av, på grund av fattigdom, sjukdom eller andra orsaker, berättar Maria Lundberg.

Många somalier i de värst torkdrabbade områdena flyr nu landsbygden och tar sin tillflykt till huvudstaden Mogadishu, där situationen, efter ett årtionde av konflikter, redan är svår. Det är ont om mat och möjligheterna till försörjning är få. Andra familjer väljer att stanna på landsbygden.

Akut katastrofstöd
ACT-alliansen ger därför både akut katastrofstöd till familjer på landsbygden i Somalia och i Mogadishu. Genom att lindra den mest akuta nöden kan flyktingströmmen till Kenyas och Etiopiens överfulla flyktingläger stoppas upp något. De familjer som tagit sig till Mogadishu i hopp om att undkomma hungern behöver stöd för att klara tillvaron.

Under de kommande månaderna kommer ACT-alliansens medlemmar att fokusera på utdelning av matpaket, vatten, tvål, myggnät och annat som är nödvändigt för direkt överlevnad. Latriner ska konstrueras och senare kan arbetet komma igång för att människor ska få stöd att få igång sin försörjning igen.

– Undernärda barn, mammor, äldre och familjer där kvinnan lämnats ensam är de grupper som är de mest utsatta och som därför behöver stöd allra först, säger Maria Lundberg.

Ulrika Lagerlöf
redaktionen@svenskakyrkan.se

För dig som vill vara med och stödja arbetet som Svenska kyrkan gör så kan du t.ex. SMSa ordet HUNGER till 72950 - så skänker du 50 kronor. Du kan också sätta in ett bidrag: Skriv "Katastrofinsatser" i meddelandefältet när du ger en gåva på plusgiro 90 01 22-3 eller bankgiro 900-1223 så stödjer du vårt katastrofarbete.

Från POSKs handlingsprogram:

I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.

(…)

Svenska kyrkans internationella arbete finansieras med insamlade medel, gåvor, anslag samt bidrag från till exempel Sida. POSK ser positivt på att de administrativa kostnaderna helt överförs till Svenska kyrkans nationella nivå, så att inga insamlade medel behöver användas till administrativa kostnader i Sverige.

Arbetet med opinionsbildning är viktigt och bör fortsätta, liksom stödet att rekrytera och utbilda internationella ombud i församlingarna och stödet till vänförsamlingsprojekt. Genom opinionsbildning bör pastoraten stimuleras att anslå medel till internationell diakoni och mission. Det är angeläget att lära av och stödja internationella kontakter.