Rädslan för förändring

Igår kväll träffades kyrkonämnden och alla kyrkorådspresidier i Göteborg (vi har 30 församlingar) för att diskutera strukturutredningen "Närhet och samverkan".

För oss i Göteborg, med en ekonomisk samfällighet på 30 församlingar, så innebär förslaget från strukturutredningen (om det går igenom) att vi 2014 blir ett pastorat med EN kyrkoherde (domprosten). Något som tydligen är väldigt skrämmande för många i Göteborg.

Igår uttrycktes en mycket stor (skulle jag vilja säga) rädsla för denna förändring. Det pratades om att Göteborg (och ev andra större samfälligheter) borde begära ett undantag av genomförandet, för det vore omöjligt att göra ett så stort pastorat av samfälligheten.

En del av de argument jag hörde igår mot strukturutredningen byggde, enligt mig, på en missuppfattning och en misstolkning av utredningens intentioner. Eller kanske på att man inte läst hela förslaget.

Men det fanns också de som uttryckte en försiktig tilltro till utredningen, som såg att det kanske inte skulle bli så stor skillnad mot idag.

Det största problemet med strukturutredningen, som jag ser det för Göteborg, är förslaget att valet sker på pastoratsnivå. Det blir svårt att förklara för väljarna att de bara utser ett gemensamt kyrkofullmäktige och att dessa i sin tur skall utse församlingsråden. Igår var det många som varnade för att det skulle bli ett demokratiskt underskott och färre valdeltagande och att färre skulle vara intresserade av att vilja engagera sig.

Men varför det skulle finnas ett mindre intresse att engagera sig i sin församling - det är faktiskt ett argument som jag inte alls kan förstå! Varför skulle jag inte vilja gå till min kyrka i gudstjänst, vilja göra alla de saker som jag gör idag, vara frivillig i olika verksamheter, sjunga i kören? Varför skulle jag vilja sluta med allt detta, tappa intresset för det - bara för att valet sker till pastoratsnivå? Nej, det kan jag faktiskt inte förstå.

Det finns ingen - jag upprepar INGEN, som har sagt något om att de församlingar som idag finns i Göteborg skulle förändras. Snarare är det väl så att de församlingar som idag har gått samman istället skulle kunna få inrätta församlingsråd i de olika kyrkorna, församlingsråd som tar lokalt ansvar för verksamhet. Är detta fel?
Styrkan inom samfälligheten i Göteborg, Svenska kyrkan i Göteborg, är solidariteten och delandet i HELA Göteborg. Om samfälligheten skulle delas upp i mindre delar, till exempel som de fyra kontrakten, så skulle mycket av den solidariteten försvinna. Det skulle behövas byggas upp nya administrationer och kompetenser (personal, kyrkogårdar, ekonomi) - och vissa delar av Svenska kyrkan i Göteborg skulle inte kunna bära dessa kostnader själva.

Igår framkom också synpunkter om att är det på något ställe som utredningens förslag skulle fungera så är det Göteborg. Vi är redan vana att samverka över olika gränser, i olika konstellationer. Skillnaden skulle inte vara så stor - egentligen!

Jag ser det så här…
När jag först hörde talas om strukturutredningens förslag och vad det skulle betyda för Göteborg så blev jag arg. JÄTTEARG! Framförallt på förslaget att valet inte skulle ske på lokal nivå utan på pastoratsnivå. I POSK vill vi att församlingen skall vara basen och för POSK hade det varit naturligt att det direkta valet skedde på församlingsnivå - och till de andra nivåerna var det indirekt val. Nu ligger inte förslaget så i utredningen och jag har långsamt insett att det inte kommer att ändras. Trots det ser jag fördelen med strukturutredningens förslag, för enligt min mening så stärks det lokala ansvaret och förankringen.

I utredningen står det (sid 248)

Det är av betydelse att de som väljs till församlingsrådet har en förankring i församlingen i fråga. Vi ser det därför som naturligt att kyrkofullmäktige inför sitt val har någon form av nomineringsförfarande eller liknade där de som tillhör församlingen har möjlighet att påverka vilka som ska väljas. Vi har övervägt om detta ska regleras i kyrkoordningen men funnit att det inte bör föras in några direkta bestämmelser. Det får bli en fråga som avgörs lokalt om man t.ex. vill ha någon form av församlingsmöte eller på annat sätt bereda valet av församlingsråd.

En synpunkt som framfördes igår var just detta - att det inte finns regleringar för hur vi i ett stort pastorat skall nominera församlingsråden. Det är alltså upp till oss själva! Då kan man ju tro det värsta. Men att det valda kyrkofullmäktige väljer personer i alla 30 församlingsråd utan att fråga församlingarna eller ta in nomineringar verkar för mig helt absurt.

Rädslan för att strukturutredningen genomför en ny kyrkosyn påtalades också från flera håll. Vilken ny kyrkosyn detta skulle vara uttalades inte helt klart men om jag uppfattade det rätt så handlade det om att man var rädd att folkkyrkan skulle försvinna. Men varför Svenska kyrkan inte längre skulle vara en folkkyrka är för mig obegripligt. Skulle inte alla få komma till våra gudstjänster eller våra verksamheter? Skulle inte alla kunna få tala med en präst eller diakon? Skulle inte alla vara inbjudna att dela gudstjänst och få höra Guds ord?

Orimligheten i att endast ha en kyrkoherde i pastoratet, med det pastorala ansvaret för alla församlingarna pratades det också om.
Bloggen Stillsam skrev om detta 19 juni 2011 under rubriken "Nya kyrkoherdar blir minibiskopar">>

Vilka som för övrigt kommer att leda verksamheten i församlingarna vet man inte. Det kan lika gärna bli enhetschefer ur andra professioner, cheferna kan i framtiden lika gärna vara musiker, pedagoger, diakoner eller ekonomer som präster. Därmed går en av vår kyrkas kännetecken i graven. Tillsynen som sköts lokalt av dem inom vigningstjänsten, idag kyrkoherdar, som genom löfte bundit sig till kyrkans lära och ordning. Eftersom man inte reglerar förhållandet är det givet att det är den riktning man vill gå i. Färre präster i ledande positioner och därmed en medveten och allt större (törs man skriva politisk?) styrning.

Nej, jag tror inte vi skall måla f*n på väggen! Jag tror faktiskt att den här strukturutredningens förslag är bra! Och jag tror att de har rätt som säger att Göteborg är ett av de ställen där det enklast går att genomföra en sådan här förändring. Vi har delegationsordningar och är vana att samverka och samarbeta över olika gränser. Visst - jag gillar inte att det är direktval till pastoratet och inte till församlingen. Men det är en fråga som vi i POSK får fortsätta att jobba med i framtiden.

Ur utredningen Närhet och samverkan

(sid 235) Svenska kyrkan behöver forma och bygga levande gemenskaper där Kristus är i centrum. Det behövs en organisation som främjar lokalt engagemang och lokalt inflytande. Allt detta talar för relativt små enheter som är lätt överblickbara och ger förutsättningar för personliga relationer.
(sid 237) Det bör inte ske en omfattande minskning av antalet församlingar utan snarast skapas förutsättningar för fler församlingar. (…) Vi föreslår att begreppet pastorat ska avses en samverkan mellan flera församlingar. (sid 238) Församlingar som ingår i ett pastorat har inte själva det direkta ansvaret för resursfrågor. Pastoratet kan, liksom nu är fallet i fråga om samfälligheter, delegera uppgifter till församlingarna. (sid 243) I inledningstexten till kyrkoordningens åttonde avdelning om församlingstillhörighet och indelning sägs att "utan gudstjänsterna och gudstjänstgemenskapen finns ingen församling". Den gemensamma gudstjänsten är konstruktiv för församlingen och måste därför finnas med i kyrkoordningens kriterier för en församling.

Jag ser snarare fördelen med det stora pastoratet med en "kyrkoherde" som har ett kollegie med "församlingsherdar" där de diskuterar teologi och inriktning för Svenska kyrkan i Göteborg och tar ett gemensamt ansvar med de förtroendevalda i kyrkorådet och de lokala församlingsråden. Den mångfald och bredd som finns i våra olika församlingar kommer att vara kvar. Det är jag övertygad om!