Nu smäller det!

Torvald Johansson, domkyrkoorganist i Strängnäs, berättar här om sin församlings arbete med den nya kyrkohandboken.
Torvald sitter också i kyrkomötet för POSK.

Nu smäller det!

Det var kanske att ta i, men åtminstone en liten puff blir det väl? Jag tänker på året som kommer med försöksordningar enligt förslaget till ny kyrkohandbok. Hur har detta tagits emot hittills? Ja, förmodligen väldigt olika. Efter vad jag hört kommer en del församlingar att pröva en till två musikserier, andra allihop.

Förslaget blev bekant i juni detta år, alldeles innan vi gick på semester, vilket kanske har betytt att arbetet med att sätta sig in i alla alternativ har forcerats fram från mitten och slutet av augusti. Mitt personliga första intryck i juni var: Va? blev det inte mera än så! Var finns allt nyproducerat i musikväg? Vismässan – känns den nyskapande och fräsch? Hur hade en genomkomponerad serie av S-D Sandström eller någon annan låtit?

I vår församling började en grupp förbered sig redan under vintern 2011-2012 med att läsa det som dittills hade publicerats om handboksarbetet, men även andra skrifter om liturgik. Vi bestämde oss sedan för att lägga upp en plan för att på bästa sätt förankra det som komma skulle. Gruppen utökades med KR:s och KF:s ordförande, som var intresserade. Vi fastslog också att den mässmusik som vi musiker i församlingen har komponerat och som församlingen hittills använt med domkapitlets tillstånd skall få vila under detta försöksår.

I början av hösten åkte vi till stiftsgården och gick igenom allt material under 1,5 dag. Vi sjöng igenom musikserierna B-E på längden och tvären. A-serien känner vi ju ganska bra sedan 1986. Redan dagen efter fick vi presentera materialet vid ett kontraktskonvent. Medarbetarlaget fick ett antal presentationer och fick ge sina synpunkter och det anordnades några församlingsaftnar där alla fick möjlighet att lufta sina åsikter, liksom kyrkorådet, som ju så småningom avger en remiss.

Vi testade dessutom att vid en medarbetarsamling sjunga igenom de nya serierna i kyrkan och med orgelackompanjemang för att få en mer autentisk upplevelse. Det gick förvånansvärt bra. Vid församlingsaftnarna fick vi bl. a. lära oss att det finns ett behov av tystnad för egen reflektion i gudstjänsten. Det behöver inte betyda att det blir longörer, som hindrar flödet. Vidare anordnade stiftet två studiedagar, som belyste förslaget från olika utgångspunkter.

Våra gudstjänstdeltagares erfarenheter måste under året tillvaratas. Vi tänker oss att vid några tillfällen intervjua vid kyrkkaffet direkt efter gudstjänsten men också sätta upp en brevlåda i domkyrkan och skapa ett formulär på hemsidan. Allt för att ge kyrkorådet underlag till remissen.

Nu, i början av oktober, var det dags att sätta ner foten! Vi kom fram till att vad gäller högmässan, (vi firar alltid högmässa på söndagar) behöver vi agendor och ordningar för advent, jul, fasta, påsk och två trefaldighetsserier. Två, för att få omväxling under den långa trefaldighetstiden.

Som tur var fick vi veta att man kan blanda och inte endast vara bunden till en enda musikserie i en t. ex. adventsserie. Å andra sidan bör ju stilarna inte sticka ut mot varandra. Man kan t. ex. enligt vår uppfattning, kombinera Lovsägelsens inledning (Sursum corda) i musikserie A med Sanctus enligt serie C. Det öppnar möjligheterna.

Vilka val har vi gjort då? Vi använder oss främst av musikserierna A-D. Högmässan i vår domkyrka, med dess akustiska förutsättningar, församlingsbornas ålder mm ställer vissa krav. Veckomässorna på olika platser i katedralen ger andra möjligheter, liksom ungdomsmässorna i högkoret. Inte helt förvånande vann musikserie D gehör hos våra yngre medlemmar.

Vi bestämde också att under året några gånger prova en musikserie genomgående, d.v.s. att inte blanda olika alternativ. Detta för att få en uppfattning om hur det upplevs och eventuellt håller.
Jag har hittills, av naturliga orsaker, mest uppehållit mig vid musiken i förslaget, men vi har också diskuterat böner, val av trosbekännelser mm. Nattvardsbönernas antal har ju ökat markant. Hos oss har vi stannat vid dem som har en tydlig bön om Andens närvaro i brödet och vinet (epikles).

Äntligen, ropar jag, har vi gjort oss av med den nuvarande Lovprisningen (Benedicamus) i slutet av gudstjänsten. Ett moment som inte bara orsakat celebranten frustration utan också de som tvingats lyssna till försök att hitta rätt melodi. Tänk så många olika melodier vi hört under tidernas lopp, melodier som inte står i mässboken och som vi inte trodde fanns!

Vi har också i våra val försökt öka delaktigheten genom att vid många moment skriva P/D/L (Präst, Diakon, Ledare). Har man t.ex. ingen sjungande präst kan ju D eller L sjunga prefationen, litanian etc. eller man kanske alltid skall ha en lekman som gör det?

Hos oss har vi bestämt att alla tjänstgörande utom diakonen går ut i procession under sista psalmen. Efter ”Avslutande musik” (vi kallar det inte längre postludium) uttalar diakonen sändningsorden och går sedan ner till de övriga. Våra diakoner är mycket glada över detta!

Vi kommer successivt att införa nya ordningar för de kyrkliga handlingarna. Direkt efter 1 advent börjar vi med ”nya” dopgudstjänstordningar, efter nyår följer begravningsgudstjänster o.s.v.
Eventuellt kan jag återkomma under året med reflektioner som vi i vår församling gör.

Gott Nytt Kyrkoår!
Torvald Johansson

Läs mer om kyrkohandboksförslaget här>>