Levling – en tävling i lärande för vanliga veckoläsningar
Konfirmandläsningen i Broby ser ut som många andra församlingars veckoläsning: vi börjar med fika när konfirmanderna kommer från skolan för att få upp blodsockerhalten, sen har jag och någon av ledarna några undervisningspass i storgrupp varvat med någon lek och med bibelläsning och samtal i smågrupper innan vi avslutar med andakt.
Inget märkvärdigt. Men i all ödmjukhet kan jag bara konstatera min genialitet. För några år sen kom jag på en metod för lärande som har förändrat veckoläsningarna på ett väldigt positivt sätt.
Istället för att ge konfirmanderna läxa har jag med inspiration från TV-spelsvärlden introducerat ett system av levlar (dvs ”nivåer” - era dataspelsspelande konfirmander använder det här svengelska ordet varje dag.)
Varje level är ett papper som innehåller några fakta om tron som man kan ha hjälp av vid kommande levlar, samt ett uppdrag (kallat quest). När konfirmanden klarat sin quest har han/hon fått fram ett lösenord som skall läsas upp utantill för att konfirmanden skall få gå vidare till nästa level. Krångligt? Låt mig ge några exempel:
*”I dopfunten i Broby kyrka finns en kod för en särskild person. Räkna upp 7 namn eller titlar på den personen.”För att lösa denna quest måste konfirmanden efter gudstjänsten titta efter i dopfunten och skriva upp ”koden” IHS och sedan gå hem och googla fram vad det betyder. Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig en massa namn eller titlar på Jesus, hade hälften inte brytt sig om det. Nu står de i kö för att få redovisa vad de kan så att de kan gå vidare till nästa level.
*”På altartavlan i Broby kyrka finns ett årtal. Lägg ihop den siffran med antalet ljus på predikstolen så får du numret på en psalm i Psalmboken. De tre sista orden i den psalmen är samma som de tre sista orden i lösenordet ”Kristen är den som är döpt och med församlingen tror och bekänner att _____ __ _____.”
Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig katekesförklaringar utantill hade hälften av dem tyckt att det var för svårt. Nu tävlar de om att så snabbt som möjligt lära sig det för att kunna gå vidare.
*”Vad står det för bibelord på bönboken vid ljusbäraren i Broby kyrka? Lär dig versen utantill och tänd sen ett ljus och be för någon som står dig nära.” Hade jag gett konfirmanderna i läxa att lära sig ett bibelord utantill hade de suckat och stönat. Nu både ber de en bön och ber om att få berätta att de har lärt sig ett bibelord.
*”Vilken bibelvers sammanfattar hela den kristna tron? ”Lilla Bibeln”, som du hittar i den bok i Nya Testamentet som är numret på antalet altare i Broby kyrka plus 1, i det 3:e kapitlet och den 16:e versen.” Hade jag bara låtit dem stryka under versen i sina biblar på läsningen hade hälften inte haft med sig pennor (och andra hälften inte sina biblar…) Nu har det blivit en utmaning för dem att själva hitta i sin Bibel och lära sig versen utantill.
Andra questar kan innebära att de skall söka efter svaret på t.ex. varför inte alla kommer till himlen på http://www.credo.nu/skolelev/fragorochsvar eller att sms:a mig de två bokstäverna som finns på deras dopljus och få ett sms tillbaka där det står vad sakrament betyder, vilket är lösenordet till nästa level. Och så vidare – bara fantasin sätter gränser för hur konfirmanden skall komma fram till lösenordet som skall läras in.
Som extra morot ger vissa levlar extraliv som kan växlas in mot ord som man inte lyckats lära sig utantill. Dessutom ger var femte level en bonus (t.ex. kexchoklad, ikon, tillåtelse att gå upp i kyrktornet). Den ultimata bonusen är att den som klarar alla levlarna innan konfirmationen slipper det skriftliga provet (konfirmanden har ju redan visat att han/hon har lärt sig allt utantill!)
Ni inser poängen: Gör lärandet till lek och tävling så går det som en dans. På köpet får konfirmanderna med sig erfarenheter utöver själva utantillärandet: de får kyrkokunskap, de får tips på var de kan få svar på livsfrågor, de får praktisk erfarenhet av bön, psalmboken, Bibeln, osv och de upplever konfirmationslärandet som något som engagerar hela kroppen, inte bara huvudet.
De tar kyrkvärdarna till hjälp med att hitta i kyrkan, de hjälper varandra och de engagerar sina föräldrar – flera föräldrar har hjälpt sina barn att leta efter stolar med ljus på och trott att altartavla och psalmtavla är samma sak: här ger vi flera generationer samtidigt kyrklig allmänbildning!
Nackdelar då?
Självklart fuskar de – varför skulle dagens konfirmander vara annorlunda än vad vi var? Men eftersom lösenorden skall redovisas muntligt tvingas även fuskarna lära sig saker utantill någorlunda hjälpligt.
Självklart är det alltid någon som inte gitter levla. Men för de flesta – och inte minst för de killar som aldrig skulle få för sig att plugga – blir det en sport att så snabbt som möjligt levla till sig extraliv, bonusar och möjligheten att slippa göra ett prov. Och de lata brukar inse att de valde fel när de till provet måste råplugga in samma kunskap som deras kompisar har lekt in.
Självklart är dyslektikerna bekymrade innan vi börjar: att tävla i lärande är inte vad de brukar känna sig trygga med. Men faktum är att förra året var den gravaste dyslektikern den konfirmand som klarade alltihop först. Gissa om hennes självförtroende växte med minst en och en halv kilometer!
Och självklart tar det här tid. Att konstruera questar som så ofta som möjligt har anknytning till lokala förhållanden kräver mer arbete än att följa en standardiserad lärobok, och att varje vecka sammanställa hur långt varje konfirmand har nått tar tid. Men å andra sidan har jag alltid något att samtala med varje konfirmand om som både är relaterat till just den konfirmanden och till den kristna tron.
Så fördelarna med levlingssystemet uppväger överlägset nackdelarna: Kunskapsmässigt upplever jag att de flesta konfirmander lär sig mer under lästiden nu än innan vi började med levling.
Statistiskt har vi ökat de sista åren: konfirmander som berättar för sina kompisar att det är roligt att gå och läsa är de bästa PR-människor vi kan få.
Närvaromässigt har det betytt att konfirmanderna inte gärna missar vare sig veckoläsningarna eller gudstjänstdeltagande, eftersom de då också missar möjligheten att levla den veckan.
Dessutom har konfirmandmedhjälparna fått ytterligare en konkret uppgift på läsningarna genom att de ansvarar för ”sina” konfirmanders levlande. Sedan flera år tillbaka har vi ungefär lika många konfirmandmedhjälpare som vi har konfirmander, och det gäller att dessa har meningsfulla uppgifter.
Och sist men inte minst kan vi ledare fokusera på att göra själva undervisningen mindre kateketisk och mer förkunnande, levande, berättande och varierad nu när vi slipper lägga tid på att lära dem saker – lärandet sköter de ju alldeles utmärkt själva!
Nämnde jag att det här är genialiskt?
Dan Sarkar, komminister i Ö Broby och Emmislöv
Ur POSKs program:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
Broby webbsida: Levling - en tävling i lärande för konfirmander>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar