När Svenska kyrkan genomförde sitt första egna val 2001 bildades det en ny partipolitiskt obunden grupp - ÖKA, Öppen kyrka för alla. Det var POSKare som inte tyckte att de fick utrymme att driva sina viktiga frågor inom POSK och därför valde att bilda en egen nomineringsgrupp och hittade delvis också nya samarbetspartners. 2005 var det dags för en ny avknoppning från POSK när Frimodig kyrka bildades. Den nybildade gruppen tyckte inte heller att det fanns utrymme att driva sina frågor inom POSK.
Därför har Svenska kyrkan idag tre grupper, alla sprungna ur POSK och dess grundvärderingar - att hämta de förtroendevalda ur den gudstjänstfirande församlingen. Som det står i POSKs handlingsprogram:
POSK har traditionellt förknippats med mångfald. Detta beror på att POSK ger sina representanter frihet att rösta enligt egen övertygelse. POSK ser nämligen uppdraget för förtroendevalda som ett utflöde ur församlingens gudstjänst, liv och verksamhet. I många frågor har en bred majoritet bland POSKs aktiva gemensamma ståndpunkter.Nu utvecklas de nya nomineringsgrupperna och formar sina program och frågor. Och de, precis som alla grupper, har interna diskussioner.
Nu senast kunde vi läsa i Kyrka och Folk om den interna diskussionen inom Frimodig kyrka där Stefan Pehrsson och Anna-Sofia Bonde diskuterar prästvigda kvinnor. Pehrsson hävdar att kvinnor inte har någon som helst rätt att undervisa - enligt hans sätt att läsa bibeln. Bonde håller, som ni kan förstå, inte med.
Dag Sandahl skriver om debatten på sin blogg: BloggarDag "Frimodig">>
Det är bara att konstatera att det är inte enkelt. Debatten är däremot viktigt. Att diskutera teologiska frågor. Att bli lyssnad på och att också lyssna och höra.
Detta är vitalt för vår Svenska kyrka och för alla de som på något sätt engagerar sig i kyrkan. Som gudstjänstbesökare, körsångare, förtroendevald eller anställd (eller något annat).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar