24 nov. 2011

Svar på artikel i Kyrkans Tidning


Solna församling skriver idag i Kyrkans Tidning en debattartikel Centralisering genom tvång>> där man talar om att Solna församling säger nej till utredningen "Närhet och Samverkan" och dess förslag. De uppfattar förslagen just som Centralisering genom tvång.

Jag har skrivit ett svar till Solna församling och skickat in det till Kyrkans Tidning - men jag väljer att publicera det här också (så får vi se om det kommer in i tidningen):

När jag läser debattartikeln om strukturutredningen "Närhet och samverkan" från Solna församling (KT 47/11) tänker jag på hur olika vår förförståelse är och hur olika våra perspektiv kan se ut.

Där Solna församling ser tvång och innehållslösa B-församlingar ser jag stora möjligheter. Möjligheter för församlingar att få leva och ta ansvar för sin närmiljö, sina gudstjänster och sin verksamhet lokalt - även om man inte skulle kunna klara alla de fyra grundläggande uppgifterna, eller kunna bära sin egen ekonomi helt.

Här handlar det om hot eller möjligheter - och vilket perspektiv man väljer att ha.

Hotet som Solna målar upp med församlingar som ingår i ett pastorat ser jag istället som en möjlighet. Möjlighet att kunna få vara församling, med eget namn, med egna gudstjänster (det går INTE att vara församling utan att fira gudstjänst) med minst fyra förtroendevalda som tar ansvar och en präst. Detta är minimikravet. Jag kan fortfarande få fira gudstjänst i min församling om dessa krav uppfylls.
Hur många är inte de församlingar som de senaste tio åren under stor sorg och smärta fått läggas ihop med en annan församling just för att man inte klarar de grundläggande uppgifterna, ekonomin, eller förtroendevalda? Nu har de chansen att kunna få bli församling igen - med så mycket ansvar de klarar och får delegerat. Allt under förutsättning att det finns ett församlingsråd med minst fyra personer, en präst, ett invigt kyrkorum och att man firar regelbunden gudstjänst.

Valbar till dessa församlingsråd är man bara på ett ställe! Varför Solna då inte tror att man skulle vara lokalt förankrad förvånar mig. Det är väl inte säkert att man är aktiv i just den församling där man är folkbokförd?

Själv var jag förtroendevald i min församling tills vi flyttade. Jag var djupt engagerad i kyrkoråd och andra verksamheter. När vi flyttade 1500 meter och hamnade på andra sidan den streckade gränsen kan jag inte längre vara med och ta det ansvar jag gjorde förut. Men jag går fortfarande i gudstjänst i min "gamla" församling. Med strukturutredningens förslag (om dessa församlingar är ett pastorat) skulle jag kunna fortsätta att ta ansvar där jag är lokalt förankrad och där jag har min gudstjänstgemenskap. Är inte inte det bra? Varför församlingsråden skulle bestå av personer utan anknytning till församlingen är för mig en gåta. Vem skulle vilja sitta i ett församlingsråd utan att vara aktiv där? Vem skulle välja in en person utan anknytning till församlingen?

När det gäller nämnder och utskott - eller vad det skall kallas, så handlar det åter just om närhet och samverkan. Att beslut om pastoral ledning och ekonomi endast skall ligga på en nivå. Jag håller helt med om att det är viktigt att behålla förtroendet hos alla som nyttjar kyrkan verksamheter, dels våra egna och dels begravningsverksamheten.

Jag tycker det är beklagansvärt att Solna församlings perspektiv är utifrån en sådan hotbild att de inte kan se möjligheterna med utredningen som enligt min uppfattning i stort är ett mycket bra förslag. Det kommer att gynna församlingslivet och gudstjänstlivet i Svenska kyrkan. Det kommer att öka möjligheten till lokalt ansvarstagande - även om man inte kan klara alla de grundläggande uppgifterna. Det är ett flexibelt system som inte kräver ett kyrkoval för förändringar.

Carina Etander Rimborg
POSK
Göteborg

9 kommentarer:

holtter sa...

En fråga. Kan prästen vara en ideellt arbetande präst eller måste han/hon vara anställd? Och om så är. Vem beslutar om anställningen?

Mats Rimborg sa...

Prästen som avses är pastoratets kyrkoherde, uppgiften är att ingå i församlingsrådet vilket kan delegeras till någon annan präst "som arbetar i församlingen". I Svenska kyrkan är vi än så länge ovana vid präster som arbetar utan att få betalt, men formuleringen tycks göra det möjligt att utse även sådana präster.

Carina Etander Rimborg sa...

Hej Leo
Jag är lite osäker på vad det är du är ute efter. Jag skall försöka svara.

I förslaget så är det tydligt att det skall finnas en präst tillgänlig i församlingen som sitter i församlingsrådet och som håller i gudstjänster. Dock måste inte prästen hålla i alla gudstjänster, det går lika bra med lekmannaledda gudstjänster.

En ideellt arbetande präst tror jag inte skulle vara några problem. Men det kan nog vara bra att kolla upp det med arbetsgivarorganisationen, så det inte blir problem med facket och så.

Anställningen är ju lokal - oavsett om det rör en församling med egen ekonomi eller pastoratet. En församling som ingår i ett pastorat kan ju fått delegation på att anställa - annars ligger det på pastoratet.
/Carina

Per Westberg sa...

Intressant detta med oavlönade präster.

För det första vill jag markerar att det alls inte är ovanligt att präster och andra utför oavlönat arbete. Men när det gäller bemanningen i ett pastorat finns det en regel som säger att det i varje församling ska fnnas en anställd kyrkoherde och minst det antal övriga präster (komministrar) som stiftsstyrelsen bestämmer. Anställning är ett begrepp som bland annat finns i lagen om anställningsskydd. Anställning konstitueras i ett anställningsavtal. Om någon just är anställd har arbetstagaren skyldigheter gentemot arbetsgivaren. Viktigast är kanske skyldigheten att utföra de uppgifter som arbetsgivaren lägger på den enskilde. Prestationen i en anställning sker mot vederlag. I Svenska kyrkan har vi kollektivavtal där arbetsgivare förpliktar sig att utge bland annat ekonomisk ersättning.
När det just gäller ledamotskapet i ett kyrkoråd torde definitivt avses en präst som just är anställd i församlingen/pastoratet.
Möjligen är den aktuella paragrafen lite olyckligt formulerad och kan leda till missuppfattingar. Detta kan vi dock rätta till i remissarbetet.
Per Westberg

Carina Etander Rimborg sa...

Tack Per för kommentaren och upplysningarna. Mycket bra att veta.

holtter sa...

Carina, du skriver i ditt inlägg:
"Hur många är inte de församlingar som de senaste tio åren under stor sorg och smärta fått läggas ihop med en annan församling just för att man inte klarar de grundläggande uppgifterna, ekonomin, eller förtroendevalda? Nu har de chansen att kunna få bli församling igen - med så mycket ansvar de klarar och får delegerat."

Ponera att människor i alla dessa församlingar säger: Vi har inga problem att hitta "minst" fyra personer som är beredda att sitta i ett församlingsråd." Det är då frågan om prästen blir intressant. Den frågan äger inte församlingen, utan pastoratet. Om nu pastoratet anser, att den inte kan avsätta präster till alla de församlingar, som du skriver om, då faller, vad jag förstår, möjligheterna till en egen lokal församling.

I alla situationer är det sist och slutligen som du skrver:.. "med så mycket ansvar de klarar och får delegerat." När ordet "får" avgörs på annan nivå än den lokala, då känns friheten något osäker. För att uttrycka det diplomatiskt.

Carina Etander Rimborg sa...

Leo
Jag satt verkligen och funderade just på det ordet "får" när jag satt och skrev. För ja… det är klart att man "får" delegation.

Vi kan tänka oss det värsta scenariot. Ett despotiskt kyrkoråd som vill ha all makt och inte tänker sig att delegera något till ett enskilt församlingsråd.

Men det kan ju lika gärna vara ett klokt kyrkoråd som ser potentialen hos församlingsrådet och ger delegation på en rambudget och eventuellt möjlighet att även anställa.

Jag förstår din oro när du tar upp prästfrågan. Det är ju så (som Mats skriver) att det är kyrkoherden som är ansvarig, men kan delegera detta till annan präst i pastoratet.

/Carina

holtter sa...

Carina

Visst förstår jag hur delegation fungerar. Det viktiga är att makten att prioritera alltid ligger hos den som delegerar. Jag ser i första hand inte att faran skulle vara despotism. (Despotism är enkel att bekämpa) Utan faran ligger i prioriteringsrätten. Vi lär inte få fler präster i och med reformen. (Okey då, lite prästtid lär vi väl vinna när ett antal kyrkoherdar inte längre behöver vara kyrkoherdar.)I prioriteringsrätten ligger också makten att besluta om rambudget och vad den får användas till. Det kan ju visa sig för dyrt att hålla kyrkan varm för alla årets gudstjänster. Församlingsråden behöver säkert någon möteslokal. Ett aktivt församlingsråd kanske vill hålla en kör igång, bedriva ungdomsverksamhet, syföreningar, studiecirklar. Allt kräver lokaler och lite "smörjmedel."

Jag är fullt medveten om att en så dramatisk utveckling blir det inte, det är säkert alla medvetna om, men det låter ju bättre att visa på möjligheterna och hoppas att inte alltför många nappar på erbjudandet.

Däremot är jag övertygad om en motsatt utveckling, att aktiviteten hos medlemmarna kommer att minska. Det säger all min erfarenhet, och den är lång, av alla strukturutredningar jag upplevt under mitt aktiva liv.

Egentligen förstår jag inte riktigt varför jag började polemiken. För all min erfarenhet säger mig, att den är lönlös. Jag vet inte hur många gånger jag slagit näsan blodig, när jag kämpat mot allsköns strukturutredningar.:-)När en organisation bestämt sig att en organisationsförändring behövs, får den alltid den behövliga majoriteten.

Carina Etander Rimborg sa...

Leo
Det är viktigt att peka på de saker i utredningen som man ser som faror. Och att det kommer upp till diskussion och får redas ut.

Just detta du tar upp är en av de saker som det finns störst oro för.

Så sluta aldrig att ifrågasätta eller försöka få svar. Det vore dumt.