I Lunds stift prövar domkapitlet nu ett ärende där en församling valt att anställa en kyrkoherde på halvtid och på den andra halvtiden en assistent som hjälper till med förrättningar.
Enligt Kyrkans Tidning så handlar det här om en lösning inför en eventuell sammanläggning med en annan församling.
Oavsett detta så är det intressant med tanken. Går det att ha en chef på halvtid? Går det att leda en församling på halvtid? Vad är oumbärligt i en församling?
Jag tänker på många av våra invandrarkyrkor som inte har råd att anställd personal alls. Om de har råd att ha någon anställd så är det kanske prästen på en deltid.
Är detta något som också vi i Svenska kyrkan har framför oss? Vad är omistligt för att vi skall kunna vara kyrka? Vad är det minsta vi behöver för att kunna driva en bra verksamhet och kunna kalla oss kyrka? Och vad är det viktigaste att hålla fast vid när vi måste prioritera?
Kyrkans Tidning: Kyrkoherdetjänst på halvtid fråga för domkapitlet>>
2 kommentarer:
Det går nog att ha en kyrkoherde på deltid. Till och med kyrkoordningen talar om en sådan lösning. Domprosten är kyrkoherde i domkyrkoförsamlingen men har samtidigt ett uppdrag i stiftet.
Hej Per
Jag tycker också att det är mycket intressant att tänka sig en lösning med en kyrkoherde på halvtid.
Dock får man fundera över vad som då är viktigt att den halvtiden ska innehålla. Är det det pastorala - eller det administrativa?
Jämförelsen med domprosten är intressant. För det är väl också den tjänsten som, särskilt domkyrkoförsamlingarna, är minst nöjda med. Och den blir väl ytterst högaktuell om strukturutredningens förslag går igenom och domprosten i de stora stiftsstäderna får ett stort pastorat att rådda runt också…
Det är inte bara församlingens roll och innehåll som är viktigt - utan även ledaren och kyrkoherdens. Närhet och samverkan - styrning och ledning. Var går gränsen och vilket får inte ta ut det ena eller andra?
Skicka en kommentar