Sitter på tåget på väg till Falun. Skall i eftermiddag träffa POSKare där och prata om strukturutredningen, Närhet och Samverkan. Det är faktiskt väldigt roligt att vara ute och prata om strukturutredningen och få höra frågor och funderingar på det lokala planet.De allra flesta är nöjda med utredningen (om man har hunnit sätta sig in i den) men det är klart at det finns farhågor också.
Det som är viktigt, tycker jag, är att man i så fall är tydlig i remissvaren med vad det är som är problemet och hur man ser att det kan lösas. För trots att det är kloka människor som har suttit och funderat och diskuterat ihop strukturutredningen, så är de trots allt bara en liten hop människor. Kanske är det just DU som har en ännu bättre idé.
All information, frågor och underlag när det gäller strukturutredningen hittar du här>>
Tyvärr missar jag ju söndagsgudstjänsten idag eftersom jag är på resande fot. Men igår var jag med på stiftsmässan i Visby domkyrka, där biskop Sven-Bernhard Fasth predikade. Och han berättade att nu börjar diakonins månad. Idag är söndagens tema medmänniskan. Ett alltid lika super- och högaktuellt ämne.Diakoni betyder omsorg. Varje år i september sätter därför kyrkorna i Sverige fokus på just denna del av sitt arbete.
Diakonins månad är ett årligen återkommande ekumeniskt samarbete mellan kyrkor och samfund inom SKR, Sveriges Kristna Råd.
Ur POSKs handlingsprogram:
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.
3 kommentarer:
Ytterst sorgligt att POSK inte inser att strukturutredingen innebär Stordrift och centralisering som kommer att förhindra personval och stärka partiernas grepp om Svenska kyrkan. Nu tror vissa att församlingarna räddats kvar, men det är bara på pappret eftersom de vare sig behöver fira gudstjänst, får utfärda församlingsinstruktionen eller ens utse ledamöterna till de egna församlingsråden. Hade man haft en genomtänkt teologi bakom utredningen hade det varit församlingsråden som valde pastoratets kyrkoråd och inte tvärtom. Nu tycks tyvärr både POSK och Centern blivit grundlurade av S & M att församlingarna ska fortleva. "Närhet och samverkan" = Stordrift och centralstyrning.
Hej Anonym
Jag håller inte med dig i all din kritik. Det kan personligen tycker är mest besvärligt med utredningens förslag är direktvalet till kyrkofullmäktigt i pastoratet/församling och att det inte finns några bestämmelser om hur kyrkofullmäktige skall ta in underlag från församlingarna i pastoratet till församlingsråden.
Men, det är en av de sakerna som jag tycker att man borde påpeka i remissvaret. På sidan 248 i utredningen (om jag kommer ihåg rätt) står det att utredarna förutsätter att det blir någon typ av församlingsmöte och samråd med församlingen innan val i fullmäktige.
Jag håller heller inte med dig om att detta kommer att förhindra personval. Jag tror istället att det kommer att bli större chans för att personer som vill vara med och ta ansvar lokalt kan få göra det.
På landet i små flerförsamlingspastorat kommer förslaget att fungera bäst. Administrationen minskar med en gemensam pastoratsinstruktion och de förtroendevalda blir färre, men det är ändå möjligt för väljarna att ha koll på dem de får rösta på i det direkta valet på pastoratsnivå.
Det är de större samfälligheterna (t.ex. Göteborg, Malmö, Uppsala, Örebro m.fl.) som blir problemet. Kyrkoherden blir bara en prästvigd administratör som inte kommer att kunna ta ett pastoralt ansvar. SAP kommer säkerligen att utnyttja valen till att utplåna den lokala särprägeln och se till att de får sin andel kandidater i varje församling oavsett hur röstetalet såg ut just där - farväl till traditionalisterna i Vasa, Sankt Pauli och Johanneberg. Likriktningen kommer att råda. Ingen i kyrkorådet behöver bo i församlingen utan det räcker med att tillhöra pastoratet. Utredningen konstaterar att vinsterna med sammanslagningar vanligen är ytterst små, men föreslår sedan likväl stordrift. Inget garanterar förankringen i den konkreta gudstjänstgemenskapen utan man hyser diverse förhoppningar - om att de ska hållas någon form av nomineringsval i församlingarna, om att dessa val ska respekteras, om att kyrkherden ska ta ett samlat grepp för det pastorala trots att han/hon i några fall kommer att ha 100.000-tals församlingsbor och aldrig satt foten i många av kyrkorna i sitt eget pastorat.
Det som är bra i utredningen är t.ex. att församlingsråden inte behöver vara så otympligt stora som dagens kyrkoråd ofta är och att stiften får ta ett större ansvar för kyrkobyggnaderna. Dessa saker överväger dock inte nackdelarna och skulle kunna ordnas på andra sätt. Ett bra steg vore att omvandla många samfälligheter till enbart partiella samfälligheter med ansvar för byggnader och kyrkogårdar men inte så mycket mer. Den stordrift och centralisering som förslaget oundvikligen kommer att medföra går tvärsemot det POSK brukar säga sig vilja stå upp för. Symptomatiskt vill man driva igenom förslaget utan riktig debatt - det är därför det måste klubbas innan nästa kyrkoval!
Skicka en kommentar