Vittnesbörd om ett fungerande arbetssätt

Från Härnösands stift har jag hittat en blogg, skriven av Christina Melin Westerlund (S) som beskriver sin andra mandatperiod i kyrkorådet. Så här skriver hon på sin blogg>>

Förra mandatperioden, min första, var nog en upplevelse jag inte vill dela med någon. Att ständigt bli ifrågasatt när det gällde åsikter, motiv och ideologisk hemvist i de väsentliga frågorna är inget för en nybörjare i politiken (för det är politik även är det gäller kyrkans styre) . Det sved mellan varven kan jag lova. När då nuvarande mandatperiod tog vid, så var förhoppningarna om ett bättre arbetsklimat inte alltför starka.

Därför blev det så extremt skönt, när jag som gruppledare, på ett tidigt stadium fick kontakt med nuvarande ordförande i kyrkorådet. Kanske inte så helt märkligt med tanke på att det skilde enbart några få röster mellan oss i valet. Det är POSK, partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, som innehar ordförandeposten den här mandatperioden. Jag har för mig att det skilde 25 röster till deras fördel i valet. Det gjorde att de kunde bilda allians med M och C. När jag fick frågan från nuvarande ordförande i kyrkorådet, om vi inte kunde försöka bilda någon form av grupp, som hade församlingens bästa som huvudmål, var svaret rätt givet. För vilken politisk hemvist vi än har, så är det så att i kyrkopolitiken så går församlingens bästa först när det gäller på församlingsnivå. Det är ungefär som en bolagsstyrelse. Självklart ville jag veta mer och tackade ja till en inbjudan. Då bildades det som vi kallar för en beredningskommitté. Den består av en representant från varje nomineringsgrupp, som är fyra, samt domprosten.

Det har varit oerhört positivt! Vi har kunnat diskutera och vrida och vända på varje fråga. Vi har tagit stor hänsyn rill varandras nomineringsgruppers ideologi Målet har dock varit att komma överens. Det har vi också blivit.

Ordförande i kyrkorådet är Torkel Sehlin som också sitter i kyrkomötet för POSK. I Domkyrkorådet i Härnösand har man hittat ett arbetssätt som gynnar Svenska kyrkan och dess arbete - och inte de enskilda personerna eller nomineringsgrupperna.

Ett bra exempel som jag hoppas kan inspirera andra att försöka hitta liknande arbetssätt.