9 maj 2011

Vad är närvaro?

Från Dan Bernspångs blogg har vi fått tillåtelse att publicera följande bloggpost, som publicerades 5 maj

Svenska kyrkans organisation

Har under två dagar varit i Växjö stift och pratat om Kyrkans närvaro på nätet. Känns mycket roligt att det händer något i Svenska kyrkan när det gäller denna mycket viktiga och avgörande fråga för Kyrkan.

Jag slås fortfarande av att det tydligen finns människor på ledande befattningar inom Svenska kyrkan som inte tycker att det är viktigt att vi finns där människor är. Det är fortfarande vanligt att man inte förstår att Internet är en viktig plats för oss att vara på. Jag skriver plats väldigt medvetet. Internet är en plats lika påtagligt som torget hemma är en plats. Många i ledande positioner inom Svenska kyrkan verkar tro att Internet är en sorts fantasivärld som saknar kontakt med verkligheten. I själva verket är det en plats där vi lever våra vanliga liv.

Självklart måste vi som Kyrka vara där människor är. Om vi tänker att vi inte skall vara närvarande på nätet är det samma sak som att säga att vi inte skall finnas med i skolan, på arbetsplatser eller på festivaler. Att särskilja nätet för att man själv inte känner sig hemma är lika fel som att säga att man inte skall vara i skolan för att man själv inte går där längre.

Jag hoppas att vi ganska snart får stiften att, genom bl.a. församlingsinstruktioner, hjälpa församlingarna att se denna viktiga framtidsfråga. Kanske att fler stift kan göra som Växjö och bjuda in församlings- och stiftsanställda tillsammans med förtroendevalda för att prata om detta och förhoppningsvis även lägga fram konkreta förslag på hur stift och församlingar tillsammans kan arbeta för att utveckla vår närvaro på nätet. (Jag har idéer om hur detta kan se ut, men det får jag ta en annan gång.)

Ingen enskild församling kan göra allt själv. Men stiften kan genom att samverka med församlingarna och genom att samverka med andra stift hjälpa oss alla att ta vårt nationella ansvar för dessa frågor.

Vi kan, och bör, ta den nationella samordningen av telefonsjälavården som föredöme här. På samma sätt som vi nu samverkar mellan stiften för att täcka behovet av telefonsjälavård bör vi samverka kring arbetet på nätet. Vi kan inte vänta på att nationell nivå tar tag i denna viktiga fråga. Om vi väntar på dem kommer vi aldrig att komma framåt, tyvärr.

Vi kanske hoppas och väntar på att nationell nivå skall ta ett nationellt ansvar, men erfarenheten visar att vi i så fall hoppas och väntar förgäves. Som jag ser det bör vi ta konsekvensen av det och minska nationell nivå till ett minimum och låta stiften samverka kring det som måste lösas nationellt. På detta sätt får vi en pastoral förankring genom att stiften leds av Biskoparna och genom att stiften har kontakt med församlingarna över hela landet. Vilka nationell nivå har kontakt med kan man verkligen undra, men inte är det med församlingarna i alla fall.

Låt stiftens roll bli tydligare i framtiden Kyrkan. Både när det gäller nätet och när det gäller allt annat. Församlingarna i samverkan med respektive stift kan tillsammans hitta lösningar som fungerar lokalt och regionalt. Det som måste lösas nationellt kan göra det genom samverkan.

Så kan kyrkan gå in i framtiden, stärkt och med en organisation som tjänar församlingarna och de människor som vi alla är till för.

Sist vill jag bara säga att det är vackert att titta ut genom tågfönstret på solnedgången, samtidigt som Luciano Pavarotti och Jussi Björling ljuder i hörlurarna. :-)

Dan Bernspång
Kyrkoherde i Backa församling, Göteborg

Ur POSKs handlingsprogram:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

2 kommentarer:

Sigurdur Hafthorsson sa...

Eftersom jag jobbar på nationell nivå reagerar jag på när du säger: "Vilka nationell nivå har kontakt med kan man verkligen undra, men inte är det med församlingarna i alla fall."
Kyrkoordningen föreskriver att nat.nivå ska stödja stiftens arbete för utveckling av församlingslivet, inte församlingarnas.

Samordningen tar oftast för lång tid, jag är överens med dig om det. Men alla övergripande frågor som inte förankras väl (=länge) bland alla stiften och gärna vidare har en tendens att fallera.

Men frågan hur Svenska kyrkans närvaro på nätet ska samordnas tycker jag är precis så viktig som du säger. Varför inte ett webbstift?

Dan Bernspång sa...

Hej Sigurdur!

När det gäller kyrkoordningen skrivning om nationell nivås uppdrag, så är det helt klart som du säger att uppgiften är att stödja stiften i deras arbete. På den nivå som jag befinner mig i denna organisation, nämligen församling, så uppfattas det inte att så är fallet. Snarare är bilden den att nationell nivå talar om för oss alla hur vi borde göra. Detta utan att på något sätt ta hänsyn till att situationen mellan stiften och inom stiften ser olika ut.

Den enda högre nivå som på allvar har möjlighet att veta hur vi har det på ”golvet” i organisationen är stiftet, med Biskopen i centrum.

Svenska Kyrkan är en episkopal kyrka och detta måste med nödvändighet stärkas om vi skall hålla ihop. Då duger det inte att det sitter en central nivå och beslutar om t.ex. strukturer för hela Svenska Kyrkan, utan att ta hänsyn till de olika stiftens förutsättningar. Nationell nivå lägger då en hämsko på stiftens ansvar.

Min kyrkosyn är ”Där Biskopen är, där är Kyrkan”. Jag är helt övertygad om att den episkopala strukturen som burit Kristi Kyrka i 2000 år också är en framgångsväg. Att Biskopen i respektive stift tillsammans med de förtroendevalda borde få större mandat är tydligt för mig. Detta mandat skall bli tydligt både uppåt och neråt i organisationen. Skall Svenska Kyrkan överleva som nationell kyrka, måste den regionala nivån stärkas och initiativen till samarbete måste komma från stiften själva. Inte komma som en pålaga uppifrån.

När det sedan gäller ett ”webbstift” så är jag faktiskt helt emot det. Skälet till mitt motstånd kring detta är att vårt arbete på nätet inte är frikopplat från det övriga församlingsarbetet. Det är i den lokala församlingens mitt som kyrkans närvaro på nätet måste ha sin grund och sin förankring. Annars blir det ännu en parallell verksamhet som på sikt inte kommer ha någon verklig förankring på den bärande nivån i kyrkan, nämligen församlingen.

Att däremot samordna fortbildning mm i stiftens regi är alldeles utmärkt och man kan också lyfta in själavård via nätet i den samordning som redan finns när det gäller telefonsjälavård. Men absolut inte särskilja församlingarnas arbete på nätet från församlingens övriga arbete.

Vi tänker oss knappast ett särskilt ”torgstift” eller ”skolstift”. Alltså tycker inte jag att vi skall ha ett ”webbstift”. Internet är en plats och där behöver kyrkan vara, som ett led i den kontakt som vi vill ha med människor. Församlingarna är, som i allt kyrkligt arbete, grunden även här. Och församlingarna ingår i stift för att samordning skall kunna ske.

Men det är roligt att debatten lever och jag är tacksam för din respons.