Igår var jag på skärtorsdagsgudstjänst i min kyrka. Och jag kunde se att många av mina vänner jag följer på facebook över hela landet också varit på skärtorsdagsgudstjänst.
Jag tycker det är fantastiskt hur vi i kyrkan, med så relativt enkla medel, lyckas gestalta den stora smärtan, lidandet och sorgen och den stora glädjen och lyckan som vi får uppleva på påskdagen.
Först palmsöndagen, när människor är euforiska över Jesus och ropar och jublar. När de tar emot honom som en kung. Och skärtorsdagen, med måltiden, Judas besvikelse och svek mot Jesus.
Strax skall jag gå iväg till kyrkan och vara med på långfredagens gudstjänst. Ingen orgel, inga ljus, avklätt, tomt… och jag tänker… tänk om det var så? Tänk om Jesus inte fanns… Det är ett scenario för stort att greppa, och den stora skräck och tomhet som sprider sig i kroppen är ogreppbar. Det är skönt att ha "facit" och veta att om glädjen på söndag!
Så har jag funderat vidare på detta med den teologiska debatten. Jag saknar fortfarande biskoparnas synpunkter. I tidningar och bloggar. Men… samtidigt - det pågår samtal hela, hela tiden. På facebook, i församlingshem, vid arbetsplatser på kyrkkaffen. Det är bara att lyssna och våga vara med.
I morse satte jag på radion vid frukosten och fick höra förre ärkebiskopen KG Hammar bli intervjuad. Jag hann inte höra hela intervjun - men här pågår också ett teologiskt samtal.
Lyssna här>>
Det är inte ett teologiskt samtal där en person talar om för oss vad som är rätt och fel, utan det handlar om Gud och tron och tolkningar, teologi… mycket spännande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar