En av våra gotländska tidningar har ett par gånger kritiserat Moderaterna contra den protest mot sjukförsäkringen som olika kyrkliga professioner och organ har uttryckt. Jag är moderat regionpolitiker men har inget problem med att stödja deras upprop. Jag ser det så här:
Sjukförsäkringen har inneburit att väldigt många kommit tillbaka ut i arbete. De har återfått inte bara ett jobb utan också på nytt blivit delaktiga i den otroligt viktiga sociala gemenskap som en arbetsplats ger. Med dem är allt frid och fröjd. De syns inte i spalterna. Men sedan finns det människor som hamnat i kläm på olika sätt. Ulf Kristerson, ansvarig minister, är helt och fullt medveten om att det därför finns en del som behöver rättas till – och det är bra. Och jag har fullt förtroende för att han gör sitt yttersta med det.
När samhällets egna instanser inte längre räcker till, eller när man skäms för att vända sig till socialtjänsten, då kommer ofta diakonerna och kyrkan in i bilden. Så ock i det här fallet. Jag anser att det är en av kyrkans absolut viktigaste uppgifter att ställa upp för de svagaste och mest utsatta i samhället, de som inte kan eller orkar göra sin röst hörd själva.
Därför har jag t ex bidragit till att natthärbärget Birkagården kom till, därför engagerar jag mig med liv och lust för att få till en mötesplats på Gråbo. Och därför tycker jag att det är rätt att kyrkan ger röst åt de som hamnat i kläm också när det gäller sjukförsäkringen. Det offentliga borde se diakonerna som en god resurs för att komma till rätta med de problem som finns, att lyssna till deras erfarenheter som en hjälp på vägen för att inte människor ska komma i kläm.
Kyrkan får däremot aldrig bli partipolitisk. Det är en förbannelse att politiska partier håller kyrkomötet i ett fast grepp. Svenska kyrkan är landets största medlemsbaserade frivilligorganisation och borde därför styras på samma sätt som andra stora frivilligorganisationer. Vem tycker att idrottsrörelsen eller Röda Korset borde ha förtroendevalda invalda på partipolitiska mandat? Ingen förmodligen. Här på Gotland är det endast Centern som har förtroendevalda inom Svenska kyrkan med partipolitisk beteckning.
Det är dock oacceptabelt att socialassistenter ibland rekommenderar klienter att lämna sitt medlemskap i Svenska kyrkan för att spara pengar för att i nästa stund föreslå att en person som behöver försörjningsstöd ska vända sig till kyrkan för att få ekonomisk hjälp. Att det förekommer, kan diakonerna också berätta om!
Inger Harlevi
POSK Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan
Dagen: Biskopsmöte vill ändra sjukreform>>Kyrkans Tidning: Biskopsmötet ställer bakom brev om utförsäkringar>>
SKR: Öppet brev från SKR:s styrelse till regeringen om de utförsäkrades situation>>
Biskopsmötet ställer sig bakom SKR:s öppna brev om sjukförsäkringsreformen>>
Biskopsmötet>>
Från POSK:s handlingsprogram:
POSK nominerar kandidater som är förtrogna med Svenska kyrkan och har ett engagemang i dess gudstjänst- och församlingsliv. POSKs kandidater är alltid partipolitiskt obundna i de kyrkliga sammanhangen, men vissa tar också samhällsansvar genom att verka inom ett allmänpolitiskt parti i exempelvis kommunen.
(…)
I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra
Foto biskoparna: Håkan Sjunnesson, Svenska kyrkan
1 kommentar:
Kyrkan ska vara en profetisk röst i samhället, men inte en partipolitisk megafon. Här är man nära att köra ner i det diket, även om SKRs öppna brev innehåller många förbättringar i detta avseende jämfört med det ursprungliga diakonuppropet. Det finns mycket att säga om de fyra huvudkrav som framförs, här är några synpunkter på vart och ett av dem.
1) Sjukförsäkringen ger alla som är svårt sjuka och inte kan arbeta rätt till sjukpenning. Det som prövas är dock inte om man är sjuk, utan om man har arbetsförmåga, och det är en viktig distinktion. För vissa sjukdomstillstånd är det till och med skadligt för hälsan att inte arbeta, till exempel vid vissa psykiska sjukdomar. I vissa fall förefaller det som om Försäkringskassan har tillämpat reglerna på ett sätt som aldrig var meningen, i så fall måste praxis naturligtvis ändras.
2) Självklart måste man komma runt problemet med att två olika myndigheter gör olika bedömningar. Men det har ingenting med sjukförsäkringsreformen att göra! Det handlar om att vi har självständiga myndigheter och att det i det här fallet är två olika myndigheter inblandade.
3) Det kan vara bra att man ska kunna få försörjningsstöd även om man äger sin bostad, men bara som en övergångslösning. Det kan rimligen inte vara rätt att någon som äger en bostad år ut och år in ska få socialbidrag istället för att byta bostad och på det sättet få loss pengar. Däremot bör socialtjänsten göra en bedömning om ett bostadsbyte i praktiken innebär en förbättrad ekonomi för den enskilde.
4) Ingen regel i sjukförsäkringen kräver att någon ska säga upp en anställning för att söka ett annat jobb. Att detta rykte uppstått beror antagligen på att den som har ett arbete och är sjukskriven på deltid, men skulle kunna jobba heltid på ett annat arbete, efter en tid inte längre kan vara deltidssjukskriven eftersom man kan jobba heltid om man byter jobb. I de fallen ska man naturligtvis vara deltidsarbetslös, inte deltidssjukskriven, och själv avgöra om man ska fortsätta jobba deltid på det jobb man har (om det är möjligt), eller försöka hitta ett nytt. I de flesta sådana fall som omskrivs torde det vara så att den som känner sig orättvist behandlad i sjukförsäkringen i praktiken är arg för att ett byte av jobb innebär att man måste gå ned i lön. Men det kan knappast vara sjukförsäkringens uppgift att se till att man aldrig behöver gå ned i lön.
Sjukförsäkringssystemet behöver säkert justeras ytterligare, men det vore förfärligt om man återgick till de gamla reglerna. Mycket som behöver ändras handlar om annat än sjukförsäkringen. Den stora risken med denna aktion är att den lätt kan uppfattas som att kyrkan anser att sjukförsäkringsreformen var mer fel än rätt, när den i själva verket i de allra flesta situationer har gjort att vi har ett bättre system nu än vad vi hade förut. Därför är det viktigt att poängtera att SKR uttalat ställer sig bakom reformens syften; att människors resurser och vilja att bidra till samhällsbygget ska tas tillvara, att ingen ska bli kvar i sjukskrivning eller arbetslöshet en dag längre än nödvändigt, och att den som i någon mån kan arbeta inte ska ställas utanför arbetsmarknaden, förtidspensioneras eller liknande.
Skicka en kommentar